Vilken konstig dag

Vilken märklig dag det blev! Vi vaknade i morse av att Beats var i ehuum... SVÅR SMÄRTA på grund av en misstänkt finne i örat. Han hade så ont att han legat vaken halva natten och vid åtta tog han steget att sjuka sig från jobbet (bra gjort - finnen visade sig vara en öroninflammation).
Så idag har det varit VÅRD AV SJUK MAN och jag flyttade in kontoret i sängen. Fram till halv fyra låg jag under täcket och jobbade medan min karl snarkade bredvid. Så kan också ett kontor vara! Jag håller på med en förhandling nu och det kändes lite roligt att ligga i sängen i pyjamas och hålla vuxna och professionella mailkonversationer.
Sen fick jag ångest och tog långpromenad och handlade hem en massa mat inför helgens traditionella frosseri.
Nu är det fredagskväll och vi sitter och käka glass och pizza och kollar på världens bästa program, British Style Genius på BBC.
Har fortfarande knuten jag sov igår på huvudknoppen.

Igår var vi förresten med ett gäng från IKEA som är i Tokyo på researchresa och käkade. Bokade bord på en av de bästa izakayas jag varit på, Galali i Omotesando. Grymt mysigt, gömt litet ställe med fantastiskt japansk säsongsmat. Vi käkade grillad fisk, grillad val, grillad pumpa och sötpotatis, kycklingspett, krabb- och svampsallad, lotusrot i ponzu, misomarinerad tofu och massa massa annat. Så gott. Till det sake i träkrus (fast vin till mig, har inte fastnat för den där saken än). Leta upp Galali om ni vill ha en riktigt autentisk izakaya-afton med en orgie i god mat UTAN att belasta bankkontot särskilt mycket. Perfekt ställe att ta besökare till!
Efter restaurangen blev det skybar på fyrtionde våningen på Cerulean Hotel i Shibuya. The magic of the tokyo night, aaah...

Nä, nu tillbaka till televinken och mannen med finnen... Dagens outfit är för övrigt pyjamas med Hello Kitty från H&M samt för korta mysbyxor med enorma knän från Uniqlo. Fresh!

Favorit i repris - nytt nummer av HANAMARU!

Min favoritlektyr här i Japan måste vara alla informationsskrifter om diverse fuzoku - alltså vuxenklubbar och diverse "serviceoutlets". Hanamaru kommer ut en gång i månaden och finns att plocka upp gratis lite överallt i Tokyo. Här kan gubbar hitta info om hundratals olika "butiker" och "massagesalonger", och tjejer som funderar på branschen kan browsa bland jobbmöjligheter och rekryteringsbyråer. Här är några höjdpunkter ur månadens nummer!

Här kan inga missförstånd uppstå! HAND ONLY, OKEJ???!?!?!

Cosplayfavoriter! Välj mellan "sailor", "Office Lady" och "Maid".

Den här salongen har BÅDE "soft service" och "hard touch".

På soaplandet Vitamin finns ett trevligt roterande tidsschema, en så kallad "course service". Först 10 minuter "pre-service shower", sedan en halvtimmes massage följt av 10 minuters "hand service". Avsluta med 10 minuters post-service dusch (och det är här det kan bli rejält åka av ifall mannen och kvinnan blir KÄRA i varandra).

Jahapp, ännu en tonårslook har blivit fetisch för gubbar. Den här klubben kan stå till tjänst med "GothLolis".

Sexy outfits! Varför inte requesta en "blazer"?

Klubben för mastodonter ÖVER 60 KILO!!! Fattar ni vilka fetton????

Plötsligt fick MIU MIU en helt ny innebörd...

Osäker på hur det funkar på glädjelokal? Följ då instruktionsserien!

This is Japanese Pop Culture ♥

En rolig mix gamla och nya tidningsomslag, voilá. Ett, två, tre så blir vi inspirerade denna fredag!

Tokyoåret i dikter ( och engrish i sötaste form)

Hittade en fantastisk bordskalender på FrancFranc (inredningsvaruhus i bland annat Shibuya) med små dikter tillägnade varje månad. Allt skrivet på bästa, gnistrande ENGRISHU!
Poets and copywriters of the world - this is how it's done!

MAJ/JUNI

May sickness everywhere

Dreams of white sandy beaches

Commuters wearing mask

JULI/AUGUSTI

Hot humid office

She puts me on hold again

Planning to go home

SEPTEMBER/OKTOBER

Orange Yellow Red

Brilliant colours burns at night

Steaming stews on the hearth

Och så undrar de varför japanen blir 100...

Detta är min lunch som jag mumsar just nu. Hanamaki soba (bovetenudlar i soppa med galet mycket nori-sjögräs och vårlök) och en lite sidedish av ångade gröna blad med torkade bonitofiskflingor på toppen, Älskar min soba, och hela tiden jag äter tänker jag nästan pervest intensivt på vilka underverk soban och sjögräset gör med min hud (och hälsa i allmänhet, behöver järn, trött som satan).
Till soppan dricker jag risthé. Mmmm.

Detta är lätt på fem-i-topp över bra saker som hänt min hud - Precious Sheet Mask från L'OCCITANE. Det är en servett indränkt i serum, och det gör inget mindre än mirakel! Jag brukar lägga en över ansiktet när jag ligger i sängen och läser och så får den gotta sig tills jag somnar. På morgonen är huden jämn, galet len och de förhatliga "första fina linjerna" i pannan mycket mindre. Dyra som satan, men på riktigt den bästa masj jag testat. Gillar sheet masks bättre än kräm som stelnar - eftersom man inte sköljer ansiktet efteråt så gottar allt det bra in sig i huden riktigt rejält.
Svårt att få fram på bilden, men huden är mycket fräschare och har mer lyster än igår. Perfekt lyx för torr hy eller hud som börjar närma sig 30 och uppåt. Jag tror stenhårt på att FÖREBYGGA rynkor.

De andra fyra bästa grejerna som hänt min hud då? Ja, det får jag klura på... P-piller är nog på första plats, för när jag började ta dem så försvann mina finnar. Och så den fuktiga luften i Japan. Återkommer med de andra favvisarna!

God morgon Sverige, från Tokyo med kärlek ♥

Klänning Zara, bälte Zara, kappa Thomas Burberry, stövlar Osmosis, väska Marc by Marc Jacobs

Nu ligger ni och gottar er i era varma sängar på andra sidan jordklotet medan jag stretar på i regnet... Nej då, skojar bara. Fast det är sant att det regnar, som satan faktiskt, och det är sant att jag stretar, fast på ett bra sätt. Har så roliga jobb just nu - för tillfället önskar jag inte att jag var någon annan än mig själv. I alla fall när det gäller var jag bor och vad jag sysslar med. Ska vi in på mer ytliga detaljer så kan jag lova er att det finns MÅNGA jag hellre hade varit - känner mig svullen och ful och har grå utväxt i håret.
Men det gör inte så mycket, för jag bor i Tokyo, jag har en nästan parodiskt stor kärlek i mitt liv i form av Beats, jag sitter på ett kafé och skriver på min första BOK för ett av Japans största förlag, och jag har precis fått ett nytt, fantastiskt roligt jobb för shu uemura. Jag ska bli en slags redaktör för en grej hos dem nästa år, tillsammans med en amerikansk modeskribent och författare som jag länge beundrat och till och med intervjuat. Hur roligt?! Är alldeles lyrisk.
Har precis varit på shu uemura HQ i Shinjuku och pratat detaljer, och träffade också pr-chefen som jag gör några projekt för just nu. Fick finaste kritiken på texterna jag gjort för deras kommande kampanjer, blir så glad. Jag har världens tunnaste hud, och lika bruten jag blir av dålig kritik, lika lycklig blir jag när någon säger att jag gjort något bra.

Åååh vad härligt livet är nu! Och Beats är världens bästa och jag är så kär i honom att jag nästan blir yr. Han är glädje intryckt i en hemskt stilig förpackning. Han är som en hundvalp. Varje morgon går han upp en timme före mig, och när han hör att jag tassar upp kommer han skuttandes. Då har han suttit och laddat en timme och varit ensam, men så kommer frun upp och så studsar han runt mig och viftar med armarna och pussas och lyfter runt mig och busar. Jag är mest morgonsur och bara "Meeeeh, jag måste kissa...". Sedan är jag lika hundvalpig på kvällen när han kommer hem från jobbet. Studsig och glad och med en pussmun som aldrig slutar struta. Önskar att alla tjejer fick ha en kille som visar dem så mycket kärlek som min man gör. Och så klart att alla fick vara lika rasande kära och betuttade i någon som jag varit i honom sedan 3,5 år! De senaste åren har varit väldigt väldigt tuffa för mig på många sätt och jag har upplevt sorg och ledsamhet som jag undrar om jag hade kunnat tackla om jag inte hade haft min klippa - min underbare, kloke, uppmuntrande sidekick.

Nej hör ni, nu dillar jag. Tillbaka till jobbet NU fröken Maria!!! Har ännu en deadline idag och är låååååångt ifrån klar.

90-talet ringde - de vill ha tillbaka grungen ♥

Idag är man lite trötter efter gårdagens firande av bröllopsdag - det blev både skumpa och äpplemartinis. Nu sitter jag och hetsar med en miljon deadlines, och är svidad såhärena:

Klänning - WONHUNDRED (dansk label som min bästis jobbar för, sjukt fina saker!)
Kortkort skinnjacka - ASOS
Armvärmare - Odd Molly
Mössa - Laforet Harajuku
Lackstövlett - H&M

Skriver mer strax! Ska bara shoppa lite godis - behöver det desperat idag!

Mysteriet med jordbävningar

Det är lustigt hur jordbävningar blivit en naturlig del av vardagen. Bara småskak, tack och lov, och så hoppas vi det förblir. Men ibland HALLUCINERAR man att det bävar. Både jag och Beats har känt jordbävningar idag, jag i morse och han på kvällen, men inget av skaken är på hemsidan som listar alla skalv. Vi har alltså hallucinerat. Är man lite trött och svajjig ligger det nära att skylla på jordbävning - "Nämen, nu är det visst en liten bävning, känner du?". "Öh, njäe, eller JO, vänta, jag känner den!!". Andra gånger är det faktiskt ett litet skalv, men då tror man att man drabbats av yrsel. De är så diskreta de små skaken, och vårt hus är ett mjukt höghus som svajar lite mysigt när det är igång. Fast bara småttingarna är mysiga, när dörrarna börjar slå och småsaker trillar ner blir jag nervös. Och pedanten i mig blir nervös - vält FÖR FAN inte ner mina uppradade parfymflaskor jordjävel!
Well well, antar att dagens "bävningar" kan skyllas på gårdagens firande. Ska ju skriva om det också, bio med Danne Craig himself och sen romansmiddag, men det får bli i morgon. Är hetsad som attan av jobb som aldrig verkar ta slut, hilfe hilfe... Nån som vill vara assistent - ingen lön, men roliga och BELÖNANDE arbetsuppgifter! Japanska är ett grundkrav.

Vår andra bröllopsdag ♥

Idag firar jag och Beats två år som äkta halvor, hipphipp hurraaaa!!! Tänk att det gått två år sedan vi stod där och svor oss till varandra i Köpenhamns rådhus, alldeles fnittriga och oförberedda och döva inför danskan. Jesus, vi visste inte ens var man köpte blommor och det var ren tur att vi sprang på en butik! Men fint blev det med rosa och vitt. Beats gifte sig i ökenkängor. Jag hade svart nagellack och svart behå som syntes. Vi var inte särskilt traditionella, men väldigt glada och kära precis som nu!

Vivienne Westwood räddar hösten ♥

Bambiparaply från Vivienne Westwood – jag har smält och är den lille pölen på golvet där borta!
Här i Tokyo är ett fräsigt paraply en lika viktig accessoar på regniga hösten som under varma sommaren, och alla fashionflickor lurar runt under personliga och söta paraplyn. Och ser ni en Bambi så vet ni att det är jag som är ute på tur! Anna Sui har också fabulösa paraflax. Så klart!

Julens skojigaste makeup ♥

Modepalatset Laforet i Harajuku jobbar alltid med de roligaste fotograferna, stylisterna och kreatörerna när de gör kampanjer, och den nyss utrullade julkampanjen är inget undantag. Älskar bilden - julgran på näsan! Gardinlugg på riktigt! Snö i mustaschen! Stjärnglans i blick! Blir jag bjuden på julmaskerad så blir det någon av dessa lookerna, blir så glad bara av att titta på dem!

Hitta din japanska DRÖMVIKT!

Förstår ni att man känner sig fet i ett land där viktidealet inte ens är size 0 utan size minus 10!! Allt över 40 kilo är för mycket och undervikt är ett långt större hälsoproblem här än fetma (även om fetman så smått också börjat infiltrera de japanska bukarna och rumporna). Hittade den här VIKTTABELLEN i Koakuma Ageha - en slags modetidning för hostessbrudar, alltså tjejer som drar in pengar till hyran på att iförda slinkiga små klänningar hälla upp drinkar och prata med VIKTIGA män på Tokyos tusentals hostessklubbar.
Hade, säg, Veckorevyn eller SOLO publicerat den här tabellen tror jag fan på allvar att redaktionen skulle blivit bombad. Detta mina vänner är INGEN upprop till "Du duger som du är!"-rörelsen. Du duger ICKE säger Ageha - gå ner tio kilo först.

I tabellen står "normalvikten" i ena ringhörnan, alltså den vikt som varken är för mycket eller för lite och som vi brukar räkna ut med längden minus 110. Sedan kommer det du BÖR väga, i alla fall om du ska vara cute, sexy och glamorous som tjejerna i Ageha, som för övrigt är mest en enda lång dietbibel strösslad i glitter.

Jag tar mig själv som exempel.

Jag är 169 cm lång. Jag har inte vägt mig sedan i somras för vi har ingen våg, men jag brukar väga runt 55 kilo. Ibland lite mer, och ibland lite mindre, som i somras när jag trillade ner till 52. Då säger mina svenska vänner till mig att jag är för smal och inte särskilt snygg - vilket också är ledsamt. Det är lika taskigt att rynka på näsan åt någons smalhet som åt någons rundhet - jag blir megaledsen när någon säger att min rumpa försvunnit eller att mina ben ser ut som barnben. Men tyvärr, jag kan inte styra att det är just där mitt fett sållas bort. Hade jag fått välja hade jag varit ett timglas med smal midja och kvinnliga kurvor upptill och nertill. Men tyvärr, nu är jag en tjej utan booty och jag blir jätteledsen när alla pepprar en med hur OSEXIGT det är med tjejer utan kurvor.

Men hur som helst.

Enligt Agehas tabell är den standardiserade normalvikten för någon i min längd 62,8 kg. Då är man hälsosam och lagom. MEN - om du vill vara SEXY så ska din IDEALvikt ligga på 52,8 kg. Det är så pyttepyttepyttelite när man är cirka 1,70 lång! Inte anorektiskt, inte ens sjukt eller farligt, men väldigt lågt för att stå som IDEALVIKT i en tidning för tjejer i övre tonåren.

Kan någon som kan läsa kanji bekräfta att jag förstått det hela rätt. Frågade en japansk tjejkompis och hon sa att det var så, men vill bara dubbelkolla, kanjiblind som jag är. Ska ju inte skälla på Ageha om det nu betyder något annat, som att det är lägsta rekommenderade vikt eller något. Fast har svårt att tro det i ett land där vuxna kvinnor får ångest när vågen går över 39 kg...

Gud, jag måste vara så FET i japanskornas ögon. Jag måste svälla, välla, pysa av fett...

Efter Los Angeles är utan tvekan Tokyo världens mest viktfixerade stad. Kanske är det till och med värre än LA för där gäller det aspirerande STJÄRNOR och MODELLER. I Tokyo ska ALLA vara tunna som modellerna i CamCan och ViVi.

Blir så ledsen. Hade en sån här tabell gång på gång landat i mina händer när jag var 17 och osäker (och vägde runt 60 kg) skulle jag nog stelopererat fast fingrarna i halsen. Man tvivlar så mycket på sig ändå - ingen jäkla tidning behöver trycka en TABELL i ansiktet på en för att man ska känna sig fet när man är 17. Eller 27. Det där tar de flesta tjejer hand om förträffligt alldeles på egen hand. Inklusive jag.

Svartvit söndagspromenad i hoodsen ♥

Min FREDAG!

Idag skulle jag hjälpt till ett par timmar på Swedish Lifestyle, japanska agenturen för Whyred, Odd Molly, Swedish Hasbeens och Tiogruppen (tidigare också Dagmar och Pour). Det är pressvisning om två veckor i showroomet och jag ska vara med och styla samt vara ett svenskt LIVE!-ansikte att ställa frågor till (eller bara titta på om man är nyfiken på en sueden-jin). Det var ju därför jag var på VOGUE härom dagen, för att sitta med som livs levande svenne när moderedaktionen skulle skolas in i svenskt mode. Det är så jäkla roligt så hög status svenskt mode faktiskt har i Japan - det verkar vara lite kultigt att något kommer från det där lilla landet i snödränkta Norden.

Var för övrigt super att vara på VOGUE igen, borde nästan skriva egen rapport om det! Redaktionen är ett enda stort rum fyllt till brädden av petita tjejer som klickar runt i skyhöga klacks och designerklänningar, överallt dräller kassar från Dior, YSL och alla andra a-listade modehus och skönhetsföretag. Mycket enkelt kontor, men PRYLARNA - whoa!! Och tjejerna är som dockor, kändes ungefär som i Djävulen bär Prada förutom att de söta japanerna faktiskt LER och är snälla trots att de har creddiga jobb.

Men, idag i alla fall. Stack upp till Swedish Lifestyle för att hjälpa till att posta 300 inbjudningar till pressvisningarna. Men alla dokumenten som skulle ner i kuvertet hade inte kommit från tryck än, så vi hade inget att posta. På nedanvåningen körde de sample sale på alla vintergrejerna, och eftersom det började vid samma tid som jag kom dit fanns ALLT kvar till ruskigt låga priser! FARLIGT!! Shoppade en mönstrad långtischa från Whyred. Sen träffade jag Daisuke som frågade om jag fortfarande letar tjejer att intervjua till min skönhetsbok - hans kompis råkar nämligen jobba som redaktör på CanCam, Japans största tjejtidning. Bara JAAAAAA, ge mig henne NU! Så nästa lördag blir det fika, med Daisuke som tolk. Vilken tur att jag sprang in i honom - CanCam är BIBELN för unga, japanska tjejer.

Sen promenerade jag i solen ner till Shibuya och hade telefonmöte med PR-chefen på Shu Uemura, som ju är min boss just nu. Gör ju deras PR dossier för nästa års sommarkollektion - ja, visst ser ni! Maria Ahlgrens texter kommer landa på varenda skönhetsredaktion runt om i världen från VOGUE US tiill engelska ELLE och alla där emellan! Så det gäller att hålla pennan rätt i hand. Älskar att skriva på engelska - även om det är mitt andraspråk så är det så roligt med alla ord och uttryck som finns - det är ju så mycket STÖRRE än svenskan och en mer maffig verktygslåda att jobba med. Så mitt jobb denna veckan har i princip varit att sminka mig med sommarkollektionen och sedan skriva vackert om det hela. DRÖMJOBB JA!!!
Igår lämnade jag in första versionen och nu är det bara lite finlirande kvar. Är så roligt att jobba med Sh Uemura - bara glada brudar i min ålder som är lika betuttade i MAKEUP och KRÄMER och DOFTER och allt det andra som är poesi i min och deras väldoftande lilla värld.

Så - nu sitter jag på Starbucks, dricker latte, äter gottis, bloggar lite och finlirar Shu-texten. Om en stund ska jag på pressvisning hos JOHN LAWRENCE SULLIVAN, Japans kanske bästa herrdesigner just nu. Intervjuade designern Arashi Yanagawa för DV MAN i somras, och han är helt lovely!

Ganska bra liv jag har faktiskt. Men det är lite brådis nu så bloggandet blir lite eftersatt idag. Ska försöka skriva lite senare! Har ju inte gjort VECKANS FAVORITER på länge, det hade varit kul!!

Se mig flasha förbi i SVT's HYPE i afton ♥

Vet inte om jag borde skriva detta egentligen. Antagligen blir det väl mest en enda stor förnedring. Maria Ahlgren, aka From Tokyo with Love, ska nämligen kliva in i era tv-rutor i afton. Jajamen! Klockan 20 sänds HYPE i SVT2, och jag är med på ett litet hörn när jag går runt i Harajuku och spekulerar lite kring vad som är så inspirerande med tokyoiter och deras mode - egentligen.

Snälla, om det är katastrofalt, skriv inget taskigt om det i kommentarerna. Jag blir ju så ledsen då. Och absolut INGA kommentarer om min skånska - det finns liksom inte så mycket man kan säga om det där. Japp, det är så jag pratar, oavsett om det är fint eller fult eller bara helt ointressant - inget kan ändra på det. Skånska med någon variant på kronisk whiskeyröst (eller SQUEAKY VOICE som min lärare på journalisthögskolan en gång kallade mig!).

Själv kommer jag sova när det sänds så får titta på nätet i morgon. Ångest. Hör ni det. ÅNGEST! (Fast blandat med lite spänningspirr)

Dagens look - Russia Doll (eller så) ♥

Idag invigs leoparden från ASOS! Älskar älskar älskar den, och bryr mig INTE om att Beats tycker den är vrålers ful och tantig/billig/köpeflickig. Jag känner mig en miljon dollar i den!

Så här har jag pyntat mig idag:

Leopardfuskis - asos.com
Svart t-shirtklänning - Zara
Beiga stövlar - Osmosis
Tights - Topshop
Väska - Marc by Marc Jacobs
Makeup - det vanliga, fast brunrosa Gloss Unlimited-glans från Shu Uemura på läpparna och en klassisk gammal vit eyeliner närmast öganvitan (sov dåligt i natt).

Rapport från mitt kontor ♥

Här sitter jag och testkör hela Shu Uemuras kommande kollektion. Mot betalning. Snart ska jag promenera genom strålande solsken till något trevligt fik uppe i Harajuku-trakterna och skriva om mina upplevelser över en latte. Kanske nersjunken i någon mjuk gubbfåtölj.

Ni då? Hur har ni det PÅ JOBBET??

*Hör det elaka flinet eka över kontinenterna*

Låt Kitty sköta städningen ♥

Jag vill ha den robotstyrda städmaskinen med Hello Kitty! Den kör runt på eget bevåg och samlar upp allt damm och gammalt hår. Låt den köra runt en halvtimma, sen är hemmet glimrande. Vill vill vill!!!
HÄR kan den köpas för 107 US dollar.

Knitwearkalas på Laforet ♥

Hela Laforet-varuhuset i Harajuku har fyllts till bredden med stickade finisar. Fram till fredag håller kampanjen Knit by Laforet igång, och jag har spanat in några favoriter som ni ser på bilden. Den rosa koftan från Make Art Your Zoo tar hem storlammen, men spräcker dessvärre banken med sin 7000-kronors prislapp... Den lila tröjklänningen från Lowry's Farm passar då bättre in i lågkonjans tider. Och diademet med stor stickad blomma med en massa fjädrar är bara yummy!!

Och så här ser jag ut när jag går till VOGUE ♥

Ska glida förbi japanska VOGUE's redaktion i eftermiddag. Bara sådär. Som man gör.

GAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!!

Brukar träffar Aya, skönhetschefen, men idag ska det faktiskt hälsas på hos fashion dept och pratas svenskt vår- och sommarmode. Knappt ens lönt att försöka piffa till sig, så jag kör en highstreetuniform och hoppas att de inte varit inne på så oglammiga ställen som Asos och Zara på senare....

Det kom visst ett paket! ♥

Leopardkappa, rogue och massa hårstyling från TIGI anlände idag från ASOS.COM. Är besatt av att klicka på asos just nu - tror jag har lite Europalängtan eller något!
I bamsepaketet TIGI Bedhead Superficial Brunette lurar godsakerna Brunette Gdodess schampo och balsam för oss fuskbrunisar, Superficial Smoothing Liquid och Uptight Curl Maker som används med värmeprodukter. Kan icke vänta att inviga!
Och så kom mitt gamla favoritrogue från Bourjois i rosaguldskimrande Rose d'Or. Syns som vanligt kass på bilden, men är fiiiint!
Leopardkappan postar jag pix på senare!

Och just det, i paketet fick man med en seg och härlig chokladcookies från Nutrigrain. Mmmmmm. Nostalgi. Käkade jämt en Nutrigrain Bar till frulle när jag bodde i London. Europanostalgi var det ja...

Nu, in i mitt japanska liv med full speed. Först skriva pressmeddelande för Shu Uemura, sen möte på japanska VOGUE!! Gambarimashou - nu kör vi!

Tokyoitisk fashionfest i nya DV MAN ♥

Detta får INTE missas! Äntligen är nya DV MAN ute, där jag har intervjuat Tokyos hetaste herrdesigners; Mihara Yasuhiro, Masatomo, John Lawrence Sullivan, Attachment, Kiminori Morishita och Dai Fujiwara, creative director för Issey Miyake. Jag hälsade på herrarna i deras ateljéer här i Tokyo och fotograf Nils Odier hängde med backstage under modeveckan i Paris. Till reportaget hör en fashionstory, plåtad av Nils Odier och stylad av Sofia Ericson (båda på Agent Bauer).

Missa inte ett sjujävla portätt av den japanska modescenen här och nu, om jag får säga det själv!

Pssst... I samma nummer finns en intervju med Brad Pitt. Ladies...?

Faksimil ovan ur DV MAN. Foto: Nils Odier/Agent Bauer

Pingu är på ♥

Glömde ju posta en Dagens mitt i all ångest! Har dessutom haft en ocean av jobb hela dagen - gör en massa uppdrag åt inga mindre än SHU UEMURA. Det är flott som satan! Ska berätta mer, är hemskt glamoröst och passar mig alldeles alldeles perfekt! Deadline på första grejen i övermorgon, och i morgon ska jag tillbringa eftermiddagen på japanska VOGUE och presentera lite svenskt vårmode. Berättar om det sen också! Ingen lågkonja för mig just nu inte, tjoflöjt. Men kanske nästa vecka - frilanslivet och dess nycker ni vet!

I alla fall - pingvinen från UT åkte på idag. Till det mina gamla trotjänarstupisar från Topshop (som söta Ida sytt in för att göra maxat rockslimmade) och nitat mockabälte från Zara. Har varit över tjugo grader idag, så behövde ingen jacka utan bara tunn kavaj och gul scarf. Och SJÄLVKLART vita gamla All stars. Enkelt med trivsamt. Ledigt och lätt. Rekorderligt!

(Hade ju en liten alternativ outfit där ett tag på Ladies Clinic, men den behöver INGEN närmare presentation!!!)

Förresten, ni som undrar var man kan köpa UT utanför Japan - testa Uniqlos butiker i London eller NY! Kolla engelska hemsidan HÄR.

"Maria-san, you have VELLY POPULAR TUMOUR" - besök hos en gynekolog i Japan

Idag gjorde jag premiärbesök hos GYNEKOLOGEN här i Japan. Första besöket hos gyndoktorn glömmer nog ingen (jag fick min livmoder presenterad för mig som min "LILLA VAL"). Fast snabbt vänjer man sig och det kan till och med vara lite trevligt att sitta på gynekologens rum bland alla foton på söta bebisar och produktprover på TENA-blöjor.
Sedan blir man vuxen och kanske flyttar runt i världen och det är dags att bekanta sig med diverse kvinnoläkare utomlands. I London hamnade jag på sjabbig klinik som tog SYFILIS-prover på alla, inklusive mig, "för det har återigen börjat sprida sig i London". Jag blev också uppmanad av samma smått aggressiva brittiska madame att "slå samman hälarna och tappa knäna utåt". Jag trodde ALDRIG i min vildaste fantasier att man kunde sakna en hiskelig gynstol (krabban!), men det gjorde jag när jag låg där rakt upp och ner på en brits med ben som hela tiden slogs samman på ren reflex för att mötas av mutter och irritation från den stressade gynekologen.

Ja, usch vilket nödvändigt ont det är det där. Men så vansinnigt viktigt. Cellprov en gång om året försöker jag hålla religiöst på. Nu har jag ju inte varit ute på singelmarknaden sedan typ 1800-talet, men hade jag varit det skulle jag nog varit manisk med klamydiatester och sånt. Även om jag levde i celibat. Blir livrädd av alla såna där larmrapporter om sterilitet och hjälp vet allt! Och herpes, gonorré och kondylom - gaaaaaah, det går knivar genom mig bara genom att tänka på KÖNSVÅRTOR och SÅR! Nej, det är nog tur att jag inte är ute på marknaden - det hade ju fått bli total hälsokontroll av varenda karl innan det ens ska skulle bli tag om att hålla hand. Nästan.

I alla fall. Idag var det dags för årlig BESIKTNING.
På kliniken kunde man välja mellan olika MENYER. De dyraste låg på runt tre tusen svenska och inkluderade blodprover, köniskontroll och en massa annat med latinska namn. Jag tog meny B - Basic Course för 1500 kronor. Cellprov, ultraljud, allmän checkup och annat gött.

Min doktor var som väntat man (det är ju Japan) - Dr Sato. Jag tycker fortfarande det är lite läskigt med manliga gynnisar. Vet inte varför, men helst vill man ha en rundnätt liten barnmorska som själv varit igenom världens alla kvinnoproblem och helst fött tio ungar med allt vad det innebär och som vet EXAKT hur allt känns och hur jobbigt det är att ligga i den där stolen.
Men Dr Sato var väldigt trevlig och proffsig. Vi hade några språkbarriärer, men första kvartens konsultation gick trots det ganska smärtfritt. Sedan var det dags för själv KONTROLLEN. Alltid lika förträffligt att ha en konversation med en främling, iförd enbart Hello Kitty-strumpor och kort t-shirt! Men det mesta löpte på utan större ångest tills detta brakar loss:
- Miss Arugulen. Please look at ulltasound monitor. You see this alea?
- Hmm, eh yes...
- This is tumour.
- Excuse me?! A tumour?!
- Not velly big. But not so small. Five centimeta big tumour.
- Oh my god... Is this dangerous??
- Nono. This is velly POPULAR in woman.
- I do not understand. Is it a cancer tumour?
- Nono. No cancer. Velly popular.
BEHÖVER JAG TILLÄGGA ATT JAG DOG?!?!

Snart stod det klart att jag har några små ofarliga muskelknutor i livmodern som är, om kanske inte POPULÄRA, så åtminstone vanliga bland tjejer i 20- och 30-årsåldern. Myom heter det, och efter en stunds googlande förstod jag att jag inte var fullproppad med dramatiska tumörer, utan något som oftast är väldigt lindrigt och inte farligt så länge man håller det under uppsikt. Symtomen kan bland annat vara rasande menssmärtor, men så har jag ju ändå haft det i hela mitt post-pubertala liv. Har velat frikoppla bort nedre delen av magen ett par dagar i månaden sedan jag var 13 och för första gången fick ringa in sjuk till skolan för att stanna hemma och kräkas och ligga dubbel och bita i kudden. Så inget nytt under solen på just den fronten.

Men så RÄDD jag blev först. När jag kom ut från Dr Sato ringde jag Beats med gråten i halsen och snyftade att det ser ut som att jag inte kommer kunna ge honom hans efterlängtade framtida son. Men en runda på netdoktor, apoteket och gynekologen.nu senare kunde jag klippa och klistra ihop ett lugnande mail till min oroade karl samt själv börja andas i normal takt.

Jag hoppas innerligt att nästa års besiktning blir ett mindre trauma. Och då är det KRAV på att gynnisen är en liten rund tant som kan prata svenska, eller allra minst engelska, och som INTE under några omständigheter säger att jag har populära tumörer i livmodern.

Ja happ. Och hur har er dag varit då??

Tokyoflickor och deras Barbie-ögon ♥

Det är något i BLICKEN på dem. Ögonen är liksom enorma, glittriga, nästan lite vattniga fast mer som på en mangaprinsessa än ett nyvaknat fyllo. Jag har sett dem så ofta, de här förhäxande ögon som sitter på flickarméerna nere i Shibuya. Allt på tjejerna är Barbie - löshåret, lösfransarna, de petita kropparna i rosa hotpants, de vansnnigt dekorerade lösnaglarna, sminket som aldrig tycks smeta eller flagna. Och så ögonen.

Hur gör de? undrade jag. Färgade linser, vit eyeliner, glittermakeup, ögonlockslyft, lösfransar - vad är trickset??

Nu vet jag. Linser som är större än irisen och har en yttre, svart ring som ger illusion av enorma bambiögon som svämmar över av glimmer och ljusreflexer är brudarnas hemliga vapen. Tycker faktiskt det kan vara riktigt sött, fast jag, min gamle västerlänning, skulle väl se ut snarare som en bindgalen rejvare som glömdes kvar efter 90-talets fullmoonparty än en förtrollande animeflicka.

Alla purikura-modeller, alltså tjejerna som på bilder visar hur man ska posa när man är på purikura-fotoklubb, har dem. Många vanliga modeller också, och tonårstjejer i allmänhet. Och så klart cosplaytjejer i alla genrer. Fast de har mer "crazy lenses" än "beauty lenses".
Vill testa! Fast då måste jag fixa recept eftersom jag måste ha bautastyrka, blind som jag är. Åh vilken lyx det skulle vara att se ordentligt och kunna leka runt med alla roliga linser!!!

Big Eyes-linser är också en enorm fluga i Korea rapporteras det. Därifrån kommer också tillverkaren GEO, som verkar vars marknadsledande i den här nischen.

Vem blir först i Sverige?? I dare you...

Dagens schmink ♥

Vi börjar dagen med lite sminketips!
Idag har jag sminkat mig så här:

1. Tunt med foundationcrème, MAC Studio Fix Fluid i NC25
2. Puder på näsan, pannan, ögonlocken och hakspetsen, MAC Studio Fix Foundation Powder i NC25 (ta inte puder över hela ansiktet om du har ens antydan till torr hy så här i vintertider. Puder torkar ut ännu mer, även mineralpuder)
3. Rogue, Make Up Store Blush i Passion (ljusrosa med skimmer, väldigt vinterfrostigt och fint!)
4. På ögonlocken rosa- och champagneglittrig mix från palett 01 från japanska Kanebo Coffret D'or. Lite highlighter under brynen, och över locken blandat rosaglittrig skugga mot ytterkanterna och skimrande liljevit över hela locket.
5. Flytande, svart eyeline från MAC på övre locken. Under ögat YSL svart kajalpenna. Jag målar inte ända in till inre ögonvrån för att ge illusion av ögonen som sitter längre isär.
6. Tusen lager kolsvart Volume Glamour Ultra Black från Bourjois
7. Ögonbrynen fyller jag i med brun penna från Rimmel.
8. Transparent gloss på läpparna med bara en hint av guldigt rosa, MAC Tender Tone SPF 12 i Hush Hush. Var noga med att ALLTID ha solskyddsfaktor i ditt gloss eller läppbalsam - vintersolen är ilsk!
9. Vampigt rött nagellack från FACE Stockholm i #2 som du snart kommer kunna vinna här på bloggen!!! Håll utkik, det är grymt snyggt!

Det var det hele! En bra basmakeup tycker jag.

Shiro to kuro - svart och vitt på UT Harajuku ♥

Kan vi nånsin få nog av t-shirts? NEEJ säger jag och resten av UT's fanclub.
Svängde inom UT, Uniqlos konceptbutik med bara t-shirts designade av diverse popkulturgeeks, och föll pladask för limited edition-kollektionen Shiro to Kuro - Svart och vitt. För tjejer finns sex tischor med specialdesignade tryck i, japp, svart och vitt. Alla, förutom en, har någon form av djurprint - dalmatin, zebra, leopard, tiger och PINGVIN i Pink Floyd-style. Jag köpte pingvinen ni ser på bilden. Den till gråspräckliga stupisar, Converse och skinnpaj - himmel!
Kollektionen är del av en kampanj UT gör med japanska artisten Ringo Sheena, så som alltid när det gäller UT är den popkulturella radarn i full fart.
Alla tröjor kostar 1,990 yen, alltså ungefär 150 pix, och då kommer de som vanligt prydligt paketerade på burk. T-shirtnerds, ta notis!!!

För gamla, handikappade och – partybrudar?

Honda gör inte bara bilar ska ni veta! De har gjort den nästan läskigt avancerade, humanoida Asimo-roboten, och nu lånar Asimo ut sina ben! Eller tekniken han går med. Asimos gångfunktion har blivit till en apparat som kan användas av folk som har svårt att pinna på av egen maskin - och alla som varit i Japan vet att alla gamlisar som växte upp i skuggan av krig och matbrist har RIKTIGT katastrofal benstomme. De är så ostbågeformade att de inte kan se rakt fram! Det är hemskt! Alla små tanter som brukar lulla runt i mataffären är sanna hjältar - de är 1.30 långa och hela kroppen har sedan länge packat ihop.
Men, snart kan man alltså hänga på en slags RYGGSÄCK runt rumpan och låren, och så går benen automatiskt.

Jättebra för gamla och skadade. MEN - inte heller helt fel när man måste ner på mataffären dagen efter diskodans i femtoncentimeters. När kommer Asimos fötter för stukade partyprinsessor??

Klänning till BRÖLLOPSDAGEN ♥

På tisdag nästa vecka har jag och mannen i mitt liv, Chris Beats, varit äkta make och fru i TVÅ ÅR. Vart flög tiden??? Två år och vi har FORTFARANDE inte haft den stora brakfesten för familj och kompisar - hjääälp! Vi är fortfarande lika vansinnigt superduperkära, kanske till och med mer för vi har varit igenom så sablans mycket ihop de senaste åren.

Som jag skrev förra veckan börjar bröllopsdagsfirandet med galapremiär av Bond (med Daniel Craig, hurra!). Sen galamiddag någonstans.
Det är fint att vara gift. Jag rekommenderar det starkt. Vet inte egentligen vad sensationen är, men det gör mig så hemskt glad att se den där ringen och tänka på mannen som tillhör mig mig mig! Än har han inte satt någon fotboja eller kvinnofälla på mig i alla fall, den där karlsloken.

Firandet kommer gå av stapeln i nyshoppad klänning med tubliv och puffkjol från Zara. Himla trevlig liten blåsa, och extra skojig blir den med bälte i midjan och knashöga klackar. Vill ha bröllopsdag NU!

KOOL cigarettautomat + fanfar för japanska cigg

Allt blir mycket finare och tjusigare i Japan. Så är det bara. Till och med cigaretterna och allt som omger dem lyckas bli begärligt. Här finns cigaretter med "no smell"-effekt (man stör alltså inte bordsgrannen med doftmoln), smala tjejcigg, svarta herrcigg, cigg som smakar hallon, cigg som smakar vanilj och cigg i alla mönster och färger man kan tänka sig. Paketen är så fina att jag ibland köper ett och aldrig ens öppnar det. Man får ofta tändare till som är söta PÅ RIKTIGT, gärna i någon gömd liten dosa.

Marknaden är väldigt uppdelad i herr och dam. På damsidan smala, vita, superlighta varianter. För herr, starkare och tjockare luringar i maskulina paket. Gemensamt för de flesta japaner är dock att ALLA röker menthol.

Jag vill INTE uppmuntra någon att röka, men om du ska göra det så se till att få tag på japanska cigaretter. Särskilt tjejciggen är ofta superlighta, sofistikerade små saker med pyttiga, skira rökmoln och så goda som nu cigg kan bli (är ju ganska äckliga till sin natur får man nog slå fast...). När jag åker utomlands eller till Sverige tar jag alltid med ett paket japanska cigaretter för att vara covered inför eventuella partykvällar (ja, för de får bara vara med när det är fest, mycket viktigt!). Att gå loss på en Marlboro Light eller Menthol är bara uteslutet - de är så starka att jag spyr. Och tjocka och korta som prinskorvar. Och brunt filter. URK. Nej, ska det blossas så ska det blossas in vogue.

Gick förbi ciggarettmaskinerna på bilden överst innan idag. De är från märket KOOL och står på Meiji Dori, halvvägs mellan Harajuku och Shibuya. Verkar vara en ny hipstercigg vid namn Kool Discovery som lanseras, riktad rakt in i Harajukus streetstylesnofsiga hjärta. Det står ju klart och tydligt att det är för GRABBAR (ja, Japan håller hårt på sina könsklichéer, inget nytt där), men jag tyckte ändå automaten var fin med allt det gröna och grafittiflirtiga.

KOOL lanserade för övrigt en riktigt fiffig mentolcigg förra året (bild nedan). I filtret finns en "powerball" som man trycker på och styr på så vis styrkan på mentolsmaken. Säga vad man vill om cigaretttillverkare (egentligen helt sinnes att det fortfarande är lagligt), men okreativa är de inte. I alla fall inte i Nippon.