"De kan stegen, men de kan inte dansa"

Bästa sammanfattningen av japansk inlärningsteknik nådde mig idag.
Ni vet ju hur jag ofta spekulerat i mysteriet att de flitiga japanerna är så hopplöst hopplösa på grejer som engelska och att cykla, trots att de lär sig det redan som små. De kan ofta känna igen en avancerad glosa på engelska, men lite simpelt casualprat funkar bara INTE.
Idag berättade Beats kollega om hur hans fru gick flamencokurs här i Tokyo. Lärarinnan var spanjor, och kollegans fru hade frågat henne om hur japanskorna är på flamenco.
"Jo, det är så lustigt... De kan alla STEGEN, men det kan inte DANSA", svarar lärarinnan.
Och det är så klockrent!
Japaner är bäst på teori och på hur man bankar in kunskap, men när de egna vingarna ska testas blir det svårt. Så fort man inte längre har klara instruktioner om EXAKT vad som gäller så uppstår osäkerhet och förvirring.
Tid för en metafor – det finns nog INGA som studerar stegen exakt så noga som japaner. Men när det bjuds upp till dans utanför manus tar festen slut.