Idag går allt bara felfelfel

Fy vilken rutten dag. En massa småsaker bara vägrar uppföra sig och det är en sådan dag är allt man rör vid tycks förvandlas till smörja.
* Bloggen funkar inte som den ska.
* Jag är småsjuk. Misstänker lätt feber.
* Biola är sjuk och det stressar mig för hennes skola hotar henne med allvarliga konsekvenser om hon missar så mycket som en lektion.
* Beats helvetesmaskin till mediacenter har återigen rasat ihop och han är inte hemma, så jag kan varken se film eller tv. När jag ringde honom mitt i affärsmiddagen verkade han sur och jag känner mig som en oönskad fru.
* Hundra människor har kollektivt beslutat att inte besvara mina email. Har Sveriges tidningsredaktörer bildat en anti-Maria-allians, eller vad är det frågan om???
* Mitt bankomatkort funkar i typ två maskiner i hela Tokyo så jag har lagt över en timme på att ta ut cash.
* Mitt puder har gått i tusen bitar. Och jag är för pank för att köpa nytt.
* Min dator strular.
Ä Det var så nära att jag blev överkörd innan idag av ett dårhus till cyklist att jag började gråta. Jag ORKAR seriöst inte denna dagliga stress som det innebär att ha trottoarerna fulla av racercyklande japaner. För fan, LÄR er att cykla. Snälla. CYKLA. Skramla inte fram. Och stäng av de där satans epilepsiframkallande blinkande framlyktorna!!!

Nu är klockan halv nio och jag vill bara att den ska bli elva så jag kan ta en halv stilnoct och somna för att sedan vakna upp till en ny, fräsch dag. I morgon ska jag vara levande provdocka igen för Whyred och Odd Molly när höstkollektionerna ska presenteras för inköpare och press i showroomet. Det ska bli jätteroligt. Tänk att en svennebanan som jag kan vara så exotisk - "a real swedishu people!!". Har spanat in Whyredkollektionen från Stockholms modevecka och det gläder mig att det inte är några tighta kroppsstrumpor jag ska modella. Man är ju icke i toppform. Det vore synd att säga.

Jahanähäjahanähä. Vad gör jag nu då? Utan tv, utan film, utan Beats och utan fullt frisk blogg är kvällen allt bra tråkig.

För övrigt presenterade jag en idé för Vagabonds chefredaktör Tobias om en krönika om de konstigaste japanska toaletter jag stött på. "Jamen typ såna som kvittrar i klosetten och så! Det kan väl va kul?!" Han nappade ICKE. DET, mina vänner, är förnedring. Det är ungefär lika peppande för självkänslan som den gången jag mailade Micke Elmenbeck på BON och kollade om han var intresserad av att se mig "provköra rullstolen från framtiden". Jag fick aldrig svar.

Men jag har i alla fall köpt mig en fin kjol. Den ser ni på bilden överst och den är från Zara.
Fast just det - bilderna funkar inte att ladda upp ändå.
Yyyyyyyyyyl.