Trauma på japansk saluhall

Jag är gråtfärdig. Jag är alldeles slut. Anledning? Jag har varit på vår lokala saluhall.

Här i Shibuya finns inte särskilt många supermarkets, så när jag måste spontanhandla något som inte finns på vår lilla conbini så är det ner i Foodshow som gäller, saluhallen och mataffären i källaren till Shibuya Station.

Jag HATAR att gå på Foodshow. Särskilt vid denna tiden, runt sju-åtta.
Alltså denna kommers! Detta stimmande! Denna trängsel!
Malmöfestivalen är en promenad i parken i jämförelse.
På Foodshow kan man knappt röra sig i gångarna. För en populär fransk baguette får man köa i en halvtimme.
Arméer av nittioplussare segar sig fram i de smala skrymmena i jakten på färskvaror som prissänks mot slutet av dagen. Överallt tanter på 1,30 som jag knappt ser men KÄNNER när jag snubblar på dom.
Gubbarna i fiskdiskarna skriker som dårar för att överrösta varandra. Det är aldrig färre än tio gubbar som står och larmar om dagens sashimi-bitar. Sedan har vi ju de glada representanterna för grönsaker, för dagens pickles och alla andra livsmedelsgrupper. Men fisken är värst. På fiskavdelningen behöver man hörselskydd.
Väl i kassan tar det hundra år eftersom kassörskan ska buga, bocka och rabbla varenda japansk etikettsglosa innan varan kan scannas.
Mitt i det hela lullar ofta några nyfikna turister runt i sakta mak. Helst med mastodontryggsäck.

Foodshow är en fantastisk saluhall med exceptionella delikatesser från världens alla hörn, men fy satan vad stressande det är att "svänga inom" på vägen hem när man bara behöver lite marmelad och müsli.
Jag är helt däckad efter att ha fajtats med tanterna om de bästa gurkorna.

Men men, man får väl skylla sig själv när man bosätter sig mitt i centrum i världens största stad.
KONSUM, ICA och Hemköp - I miiiss you!!