Ett riktigt spännande politisk fenomen sveper jämte finanskrisen över Japan just nu. I denna världens näst största ekonomi och kapitalismens högborg är nämligen kommunismen den senaste flugan in vogue.
Japans kommunistparti, JPC, som tidigare inte gjort mycket väsen av sig, ser sina medlemssiffror rusa i höjden, folk springer till butikerna för att köpa socialistlitteraturl i mangaversion och Japans unga klämmer in demonstrationer och rödstrumpemöten mellan besöken på karaokebarer och lovehotels.
Kommunistpartiet har gjort arbetsmarknadssituationen för unga till sin hjärtefråga - ett drag som ligger helt rätt i tiden. Hela hälften av Japans arbetsstyrka under 25 år är så kallade "freeters", eller "non-regular" workers. De jobbar som timanställda och det finns noll social säkerhet. De kan bli kickade på en dag, lönen är aldrig förhandlingsbar och de saknar tryggheter som pensionspoäng och sjukförsäkringar. Flera av mina kompisar har blivit kickade och fått gå på dagen - särskilt unga tjejer med "assistent"-positioner hänger på en ständigt skör tråd. Många som förlorar jobbet förlorar med det sin lägenhet, och utan adress ryker chanserna till eventuella bidrag. Allt fler unga blir del i den märkliga sociala grupp som tillbringar nätterna på städernas internet- och mangakaféer (manga kissaten). De är hemlösa, men inte uteliggare. På internet-/mangakaféerna kan man för en billig peng stänga om sig, ta en dusch, läsa, surfa och träffa andra i samma sits.
Den extrema sociala osäkerheten tillsammans med faktumet att Japans enorma megaföretag, som Sony, Panasonic och Mitsubishi, har mer makt än regeringen när det kommer till att påverka folks liv, har lett till att unga (och äldre såklart) opponerar sig och börjar sätta ner foten. Och detta i JAPAN - ett land där snack om politik är tabu och inget man casual ägnar sig åt över en trevlig fika. Politik kan röra upp känslor och därför bör åsikter som kan röra om i grytan hållas tysta. Att premiärministrar avsatts och tillsats i expressfart under de senaste åren och diverse korruptionsskandaler avslöjats har så klart också fått folk att undra vad tusan det är för styre de har.
Högre utbildning är snordyr och på jobbfronten hägrar mer eller mindre antingen en framtid som osäker timanställd eller som livegen "lifer" som stannar livet ut på samma företag (tänk salaryman som jobbar likt en robot dag ut och dag in fram tills pensionen). Inte särskilt kul läge.
Och nu är det återigen recession. Folk kickas på löpande band och företagen sänker lönerna för dem som får vara kvar. Att ifrågasätta en chef eller företagsledning finns bara inte, och fackföreningar har väldigt marginellt inflytande. Det är en ganska dyster tid för Japan med andra ord. Och den unga generationen tittar på sina föräldrar och ryser - papporna som vigt hela sitt liv åt Sony eller Honda, och mammorna som aldrig lämnat spisen. Fortfarande förväntas en kvinna lämna sitt jobb i samma stund som hon blivit friad till av en man. Hennes ambitioner och drömmar förbyts mot preparering av makens och barnens bentoboxar. Dock är det ju kvinnan som förvaltar makens inkomster, så de har en jädrans "spending power", tanterna. De är på många sätt kvinnorna som har byggt det Japan vi känner idag, där lyxshopping inte är en klassfråga utan lika normalt som det är för oss att handla mjölk. Männen jobbar, kvinnorna spenderar, marknaden blomstrar och fler jobb skapas. Och så har det rullat på. De producerande och de konsumerande har tillsammans byggt upp denna bjässeekonomi där den materiella välfärden antagligen är högst i världen.
Men den själsliga välfärden är inget vidare och det puttrar av missnöje. I takt med att finanskrisen rullat in har allt fler fått upp ögonen för politik, och då särskilt den extremt vänstervridna varianter som står längst ideologiskt från de styrande "pajasarna". Även om Kommunistpartiet fortfarande är ett litet parti jämfört med de styrande Liberala demokraterna och andrapartiet Demokraterna så växer de röda medlemslistorna så det knakar.
Och hur syns då detta i popkulturen, tänker ju ni då! För här på From Tokyo with Love behandlar vi ju i regel mer pop än politik!
Jorå ser ni. Förutom usual suspects som filmskapare, konstnärer, författare och musiker har nämligen mangatecknarna slungats in i svängen.
För någon månad sedan lanserades en guide till Karl Marx Kapitalet i lättsmält mangaform. En liten, pigg bok lär ruta för ruta japanerna vad "surplus" och "socialism" innebär. Förra våren blev den gamla socialistiska sagan Kanikosen i mangaform försäljningssuccé, och Kapitalet väntas också flyga av hyllorna.
Popvänstern har nått Japan.
I morgon ska jag för Sydsvenskans räkning gå på möte/paty med ett gäng japanska ungkommunister. Det ska bli dödsspännande. Jag har nog inte ens träffat någon som öppet kallar sig kommunist sedan hela högstadiet sprang runt i mitten av 90-talet och skrek NEJ TILL BRON, NEJ TILL EU, NEJ TILL ALLT!!!
Personligen tycker jag att vi har sett alltför många exempel i världen på hur mycket åt helvete kommunism kan barka, men det gläder mig att Japans unga tar ton och inte bara nickar på huvudet, som sina föräldrar. Det är nästan strunt samma VAD de tycker, det är bara kanon ATT de tycker.
Dock måste jag hålla alla jag träffar i morgon anonyma. Får deras chefer på Toyota, Canon eller någon annat megaföretag reda på att de engagerar sig politiskt är risken stor att stora sparkarstöveln åker fram.
Hur det går i morgon kan ni läsa om på utrikessidorna i Sydis om några veckor.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar