torsdag 26 februari 2009

Tattoo Art i Japan: maffia och myter ♥



Jag tror fanimej att jag har sett något av det coolaste hittills i mitt liv. Jag har nämligen sett LIVE hur en snubbe blir tatuerad på traditionellt japanskt vis. Ingen elektrisk nål där inte - nej, en meganål körs för hand medan den som ska tatueras ligger på en tatamimatta och kämpar mot smärtan.

Igår var jag och lyssnade på fotografen Martin Hladik som under ett par år har jagat Japan runt i jakten på de vackraste, mest extrema och mest välgjorda tatueringarna, och samlat dem i nya fotobibeln Tattoo in Japan: Traditional and Modern Styles. Japansk tatueringskonst är som bekant ett gediget hantverk med mycket tung tradition, men också många kontroverser.
Japanska tatueringar, horimono eller irezumi, är omspunna av myter.
De förknippas med yakuza, japanska maffian, och man får inte bada på offentliga badhus om man har ens minsta tatuering (som jag).
Samtidigt finns det så mycket själ och stolta hyllningar till landet och dess kultur och "samurai spirit" inbäddade i konstverken. Man hyllar säsongerna, man hyllar körsbärsblomningen och naturens skiftningar, man hyllar svunna tiders krigare, kabuki-teaterns karaktärer och mytologiska figurer, som drakar.

Tatueringarna jag såg igår på livemodellerna var så vackra att jag tappade andan. Herregud, det är en skymf mot de här människorna och deras hantverk att såna som jag springer runt med nån satans tonårssynd man gjorde på fyllan på rumpan!
Det var också hemskt trevligt att stå framför en scen där fyra karlar gled runt i traditionell japansk fundoshi, herrstring. Beats vore inte helt oäven i en sån - han har ju en så DELIKAT liten bakdel, den mannen!

Killen som tatuerades inför publik hade så ont. För att distrahera sig målade han kalligrafi under tiden. Han målade kanji för "itai" - smärta.

Jag blev så intresserad av lära mig mer om japansk bodyart. Bara få personer i världen mästrar tekniken att göra en riktig japansk tatuering, och att ha sett det hela live var så galet coolt.
Däremot blir det aldrig mer några tatueringar för mig, så du kan vara lugn, pappa. Jag tyckte den snabba, elektriska nålen gjorde ont nog för att bli avtänd för en livstid.
Min man däremot får gärna göra en japansk traditionell bjässe över hela ryggen, axlarna och armarna. Sjukt manligt att ta den smärtan - aarrgh!

Tattoo in Japan: Traditional and Modern Styles
by Martin Hladik (Author), John Harte (Author), Geoff Johnson (Author), Toshihiro Oshima (Author), Manami Okazaki (Editor)

Foton: Martin Hladik/Tattoo in Japan: Traditional and Modern Styles (översta kollaget) och jag (nedersta)

Inga kommentarer: