En dag med Gynning

Idag har varit en otroligt märklig dag. Ja, jag skulle nog säga att den varit rafflande. Den är nog uppe på topplistan över knasiga tokyodagar tillsammans med godingar som kvällarna på toyboyklubb i red light district, besöket på realdollfabriken, intervjun med den humanoida roboten Saya, utklädningskaraoke och visiten på butiken i Shibuya som specialiserat sig på använda trosor.

Jag har nämligen bevittnat japansk förnedringsteve live. I sällskap av Carolina Gynning och en rad andra svenska, hemliga, celebs. Tanken är att det ska bli ett riktigt partaj till artikel om vad som händer behind the scenes när ett svenskt tv-team med Gynning i spetsen åker till Tokyo för att spela in den svenska versionen av "Jag överlevde en japansk tv-show" (kommer på fyran senare i vår - kommer bli en höjdare). Biola plåtade, och vi har det roligaste bildmaterialet jag kanske någonsin sett.

Som vanligt kan jag inte berätta allt för mycket eftersom det är hemlighetsmakeri innan premiären, men jag vet ju att ni är många som undrar; Hur ÄR egentligen Gynning???
Ja, var ska jag börja. Hon har en nästan överväldigande stark karisma och en energi som drabbar hela omgivningen. Fast det vet ni ju redan. Ni vet ju också att hon är så lik en docka som en riktig människa bara kan, och i verkligheten är hon ännu sötare än på tv och bild. Hon är så sanslöst söt, vacker och feminin ändå ut i de perfekt manikyrerade naglarna. Hon är också en kändis som man inte blir minsta rädd för. Hon ser ut som en klassisk hollywooddiva men är inte det minsta främmande att närma sig. Sånt tycker jag är coolt. Det finns en del människor som är stjärnor när det kommer till att kommunicera med massorna från en scen, men är man ensam med dem känns det ansträngt och man känner sig mest påträngande och i vägen. Gynning har inget spänt eller frånstötande i sin utstrålning. Man vågar prata med henne precis som med vilken annan tjej som helst.

Men här är några trivia från dagen:
* Hon hatar japansk mat, särskilt bentoboxen som serveras till lunch på tv-studion. Fast den var ganska äcklig - till exempel fanns friterad FISKKORV i lådan.
* Hon älskar att shoppa på japanska 100 yen-butiker, alltså lågprisaffärer där allt kostar en tia. Lipglosset hon med jämna mellanrum duttade på under dagen var just ett tiokronorsgloss från en sån butik.
* Hennes bloggstatistik gick upp något djävulskt när hon åkte till Tokyo. Fantastiskt säger jag! Det tyder på bra smak hos den svenska bloggpubliken som annars kan ha, i mitt tycke, lite märkliga topics de klickar igång på.
* Jag berättade att jag i morgon ska till Japanska Kommunistpartiets högkvarter för en intervju till Sydsvenskan. Det tyckte Carolina lät spännande och spann iväg på spåret om japanskt kollektivtänkande. Jag upprepar - Carolina Gynning blev intrigerad av JAPANSKA KOMMUNISTPARTIET.
* Hon tycker INTE att karaoke är särskilt kul. Hon frågade även mig om jag någonsin går och sjunger en snutt karaoke på lunchrasten, som många japaner gör för att sjunga av sig frustrationerna. Svar: Nej. Så japansk är jag inte än. Men jag gör purikura då och då på lunchen. Men återkom om ett år - inte alls omöjligt att jag snart sitter ensam i ett karaokebås klockan tolv på dagen och tjuter "Big in Japan".

Nu är jag däckad och klockan är tio. Beats kom nyss hem och nu ska vi rå om varandra som ett fint litet gift par.