FEM PIGGA ÖNSKEPRESSYS!

Imorgon firar jag och Beats att vi varit ett ITEM i fyra år. Jag har satt samman en liten önskelista över trevliga gåvor för honom och henne!

AME DE WATAAME Custom Cotton Candy Maker
Stoppa ner VILKET GODIS SOM helst och den här lilla maskinen gör det till sockervadd. Till och med sockerfritt godis funkar. Mia har pratat om att hon vill ha en sockervaddmaskin och jag håller med om att det vore festligt värre!

Cyber Figure Alice ARis Augmented Reality Maid
Tror ni detta är en hit bland Japans otaku eller?! Som en Tamagochi fast en småpilsk, kawaii liten maido som bor i din dator och som gör allt du önskar henne att göra. Du pratar med Alice genom webcammen.
Så här står det i presentationen: “Alice has a real personality and responds to your touch and loves receiving gifts from you. She’ll even take off/change clothes when you’d like her too.”
En tjej som både städar OCH näckar - high score, Akihabara-boys! Vet inte riktigt vad den ska göra i mitt liv dock…

Shouting Vase
Denna skulle jag sätta på Beats varje morgon när han är morgonpigg och stojig och springer runt i skokartongen och ylar för sig själv. Det är liksom en vas som dämpar alla ljud. Skrikvasen har blivit en hit i Japan, inte minst bland frustrerade salarymän.

MIX STYLE Bath Planetarium
Hur romantiskt vore det inte att mysa i badkaret under klar stjärnhimmel?? Den här projektorn gör det möjligt!
Har jag förresten berättat att vårt badkar har en funktion så det automatiskt håller temperaturen man ställt in? Man slipper alltså ligga och frysa efter tjugo minuter alt. slösa vatten på att tappa upp nytt stup i kvarten. Lovely!

OPPAI bröstkudde
Denna kan Beats mysa med när frugan inte är hemma. Hemskt trevlig kudde som simulerar känslan av av luta sig mot en varm, fyllig barm.

Urban idyll ♥

Idag visar sig Tokyo från sin bästa sida! Strålande sol och överallt ett strössel av vita och ljust rosa körsbärsblommor som regnar övergrå trottoarer. Det är såna här dagar som jag minns varför jag älskar Tokyo - dofterna från de enkla lunchrestaurangerna, cherry blossoms i håret, små tanter som säljer friterade bläckfiskbollar och riskakor vid vägkanten och salarymän som lättar på slipsknuten medan de tar en cigg och en kaffeshot i vårsolen. Åh vad jag känner att jag lever idag!
Jag har alltid varit en sucker för asiatiska storstäder mycket för dofterna av streetfood, harmonin mitt i myllret och stöket, och pygmégamlingarna som rullar sina matkärror genom staden. Idag är Tokyo precis så.

Min nya glajja ♥

I lördags kom dom - vintagebrillorna från Leonard som jag beställt på världens bästa webshop NASTY GAL. Fy fan vad dom är smashing! Du och Leonard, i sommar är det vi!

Jil Sander turns Japanese

Spännande! Jil Sander blir konsult på japanska highstreetgiganten UNIQLO. Tyskan kommer lägga sig i allt förutom barnkläder och accessoarer. Jil Sanders enkla stil kommer passa som handen i handsken med Uniqlos basicsfilosofi. Blir kanon det här! Hoppas bara japanerna kan tona ner sin, ehum, japanska approach lite, det vill säga stenhårda hierarkier, förbud att ta egna initiativ och tankar som måste tuktas i den trygga lilla boxen. Alla som jobbar med japaner vet nog precis vad det handlar om… Just det, och så tar det tjugo möten bara att bestämma om prislappen ska hänga på höger eller vänster bakficka!
Kära japaner, ni är jätteduktiga, men ni SKRÄMMER oss västisar ibland. Ni KAN inte skälla ut Jil Sander om hon NÅGON GÅNG skulle skicka iväg ett email med någon simpel fråga UTAN att kolla med Mr President först. Okej??

Uniqlo är förresten ett av extremt få modeföretag som i finanskrisen skugga visat kanonsiffror flera månader i sträck.
Om du åker till Japan eller något annat land som har Uniqlo (England t.ex!) så bunkra upp med deras cheap-as-chips-kashmirtröjor. Klassiker!

Foton: wwd

"Dame Architecture" - Tokyos fulsnygga darlings!

Min kompis NICO är arkitekt och har en faibless för japansk dame-arkitektur. "Dame" betyder "inget bra" på japanska (uttalas da-me) och är samlingsnamnet på de konstiga fula ankungen-hus som strösslar japanska städer. Dame-byggen är, sitt namn till trots, inte DÅLIGA, men de har byggts under vansinnig tidspress och med löjligt få kvadratmetrar för arkitekten att jobba med. Deras utseende är allt annat än konventionella, men de är funktionella som satan. Det måste de vara - detta är Tokyo godammit!

Dame-husen är ett ganska bisarrt fenomen, och jag fattar att Nico nördar in sig på ämnet. Han skickade över några roliga bilder.
Vad sägs om en körskola på TAKET? Eller tekoppsformade ballkonger?

Låt oss prata lite om Tokyos stadsbild (och nej, det blir inget tungt och jobbigt, så häng med!).

Tokyo har rasat samman fler gånger än kanske någon annan världsstad. Jordbävningar med förödande bränder som följd och krigskalabalik har lagt grunden för en stad där så gott som ingen byggnad är äldre än 40 år. Efter att Tokyo har gått åt helvete har man fått bygga upp staden snabbt som tusan, gång på gång på gång, och ibland leder till lustiga lösningar. Alla som har varit i Tokyo vet vilken oreda som gäller med återvändsgränder och förvirrande lustiga huset-kvarter precis överallt.

Dessutom ska det byggas för väldigt många människor på en ganska liten yta.
Arkitekterna måste vara finurliga.
Hus byggs på taket av redan befintliga hus, golfbanor anläggs på stora varuhustak och tändstickssmala hus uppförs på tomter trånga som en svensk garderob. Här finns trekantiga hus, spindelformade hus och hus så märkligt uppbyggda att det är en omöjlighet att lista ut hur många våningsplan som finns. Mellan dessa hus löper motorvägar i tre plan och hängande tågrälsar där futuristiska monorails pilar fram. Tokyo är en mycket mycket märklig fest för ögat.
Ful kanske, i alla fall jämfört med våra vackra europeiska städer med sina gotiska praktbyggen och romantiska katedraler. Men charmig som en liten trollunge!

Ochn det är ju just det som blir det fina! Jag blir RÖRD över de här husen. De är så konstiga och icke-perfekta att de sätter hjärtat i brand.

Nico funderar på att göra en film om Tokyos dame-arkitektur och personerna bakom ritborden. Åh vad du måste göra det! Jag flaggar intresse för att agera reporter!

Tidningsredaktörer som ser denna text - visst vill ni berätta för era läsare om Tokyos dockhus? Anmäl intresse till maria@fromtokyowithlove.com!

Vill du läsa mer om dame architecture eller "pet architecture" (miniatyrhus byggda med extremt liten yta till sitt förfogande) kolla in japanska arkitektfirman ATELIER BOW WOW, NICOS BLOG och ett inlägg jag skrev på min GAMLA BLOGG förra året.

Jag avslutar inlägget med en bild på ett hus precis runt knuten från oss - Aoyama Technical College.

Beats var på lokal igår...

FROM TOKYO WITH GRRRRRRR!!!

Just nu är jag så satans trött på att bo i Tokyo.

Bortskämda flickebarn tänker ni kanske nu. Tokyo är ju en toppenstad! Och visst, Tokyo ÄR toppen, Tokyo är BÄST, men ibland är det så himla påfrestande och jobbigt att bo här och försöka ha en fungerande vardag här. Ibland vill jag sparka sönder hela jävla Tokyo. Idag är en sån dag.

Idag orkar jag inte med allt extrajobb som det innebär att ha sitt liv här.

Jag orkar inte att det tar en halvtimma att beställa lunch på grund av språkbarriär.

Jag orkar inte att jag köpt ännu en hårinpackning vars instruktioner på baksidan jag inte förstår.

Jag orkar inte att jag frågade (på japanska) på Starbucks om Mango Frapuccino innehåller socker, och att det tog fem personer och tio minuter innan frågan var utredd.

Jag orkar inte det japanska adressymstemet som saknar gatunamn och är en enda röra av siffror. Inte heller orkar jag att taxichaffisarna hittar lika lite som jag och ber MIG om instruktion.

Jag orkar inte att jag inte fattar knapparna på tevens fjärkontroll i mitt eget hem.

Jag orkar inte att varje dag kulturkrocka med en japansk arbetsgivare som skäller på mig varje gång jag så mycket som nyser utan att ha kollat med högsta chefens assistents assistent om det är okej.

Jag orkar inte att jag inte kan komunicera med min kiropraktor och att han varannan minut springer utför tolkhjälp.

Jag orkar inte att det tar tjugo miniter att gå hundra meter för att det är folk precis överallt.

Jag orkar inte att varje hemsida jag vill besöka måste köras genom Google Translate och att sedan översättningen betyder just ingenting alls.

Jag orkar inte att jag inte får eget kreditkort utan bara bankomatkort som funkar i typ två maskiner i hela Tokyo.

Jag orkar inte att Citibank har maintenance work mellan 14.30 och 18.30 och att jag inte under den tiden kommer åt mina pengar på sagda bankomater och står helt barskrapad.

Jag orkar inte att jag har INGEN att fråga i huset när proppen går.

Jag orkar inte att varje gång jag köper mat är instruktionstexten på japanska och jag fattar inte ens hur länge en böna ska kokas. Är matvaran importerad och har engelsk text så är den ändå överklistrad men en stor etikett på japanska. Som inte går att dra bort. Till och med på INTERNATIONELLA mataffärer klistrar någon idiot på japansk etikett JUST över instruktionerna alt. innehållsförteckningen.

Jag orkar inte att gå på stan och bli småhungrig och det enda snacks jag hittar är antingen chips eller torkad bläckfisk.

Tokyo är så grymt fint på tusen sätt, men ibland tror jag att Tokyo gör sig bäst när man är turist. Vardagslivet här kan vara så komplicerat att jag tror inte att de flesta ens kan föreställa sig det. Jag kunde det inte innan vi flyttade hit.

Oftast står ändå det roliga och äventyrliga över allt det där, men ibland rinner bägaren över. Som idag.
Jag är helt matt.

Just nu drömmer jag om att bo antingen i New York, San Francisco, London eller Stockholm (för kompisarnas skull), och åka till Tokyo några månader om året för att skriva och inspireras. Jag vill inte alltid vara den här utlänningen som pratar sämre japanska än en tvååring och ständigt svävar på utsidan av det lokala livet. Jag vill inte alltid operera i motvind.

Vissa dagar är utanförskapet bara för mycket, och idag är en sån dag. Jag vill bara krypa ner i soffan och lipa.

Bu.

Dags att bli knäckt igen

Suck, nu ska jag återigen till kiropraktorn. Jag hatar att ha grejer inplanerade som stör mina arbetsdagar, typ två timmars kiropraktor varje torsdag. Det stör mitt schema. Dyrt är det också. Och lite läskigt.

Innan det är dags för knäckaren ska jag göra veckans radiorapport. Helt oinspirerad idag. Så är det ibland, huvudet ekar tomt. Hmmm, ska jag prata hårtrender eller om en ny shoppinggalleria som öppnar idag, AO på Aoyama Dori???

Jaja, så här ser jag ut i alla fall. Just nu i alla fall, snart är jag i snygga sjukhusrocken med öppen rygg.

LA NOUVELLE FRILLA ♥ (?)

En studie i min nya frippa! Jo, jag är nog ganska nöjd faktiskt. Känns uppfriskande med lite nytt. Fast jag SAKNAR längderna, det gör jag.

Vilket lustigt utseende jag har förresten. Jag läste inne hos bloggkollega Sandra att hon i såna där tester på internet där man kollar vem man är lik jämt får upp asiater. På nätet vet jag inte, men i verkligheten råder ofta stor förvirring kring min RAS (kan det finnas ett mer OBEKVÄMT ord - RAAAAS). Asiater (japaner mest så klart) tror att jag har en smula japanskt påbrå. Västerlänningar här i Japan tror också ofta att jag är delvis asiat. Jag har ju så sneda ögon! Latinos tror att jag är latina. Och i Europa, framför allt när jag bodde i London, var det ett ständigt tjat om östeuropa, mest Polen.
Det är inte ofta folk tippar att jag är skandinav, allra minst svensk. Japanerna får absolut inte ihop det - ska inte en svensk vara ljus, lätt fräknig och ha rena, stabila drag med framträdande käklinje?? Däremot har jag LÅNG NÄSA säger dom, och det är ju europeiskt. Dom avundas våra långa näsor, japanerna. Eller snarare gillar dom inte sina egna små platta. Jag tycker dom har supersöta näsor - små knappar! Jag skulle byta ut min snabel mot en nätt liten knubbnos vilken dag som!

Maria Ahlgren - the full story ♥

Missade en fråga under gårdagens frågestund. Det var dumt, det var en jättebra fråga som ofta återkommer här på bloggen. Here goes:

MARIAS FRÅGA (Ja, en ANNAN Maria såklart!)
Vad har du för utbildning? Och var har du bott tidigare (läste nått on London?) och jobbat med isf?
Jättebra blogg!

MITT SVAR:
Nu jäklar ska ni få hela min bakgrund!

Jag kallade ju från början min blogg för "En lyxhustrus dagbok", mest på skämt, men sanningen är att jag är en komplett workaholic. Då, för två år sedan, var bloggen bara frekventerad av familj och vänner, och vi skämtade mycket om den här lyxhustrugrejen när jag sa upp mig från jobbet för att flytta till Beats i Tokyo. Sen blev det inte lika kul när folk som inte kände mig trodde att jag på riktigt var en lyxfruga som bara gjorde manikyrer och fikade dagarna i ända. Då krisade min identitet rejält!

Därför kommer här, en gång för alla, den fulla resumén! Lyxhustru, my xxx.

Jag gick tre år på journalisthögskolan i London, och har alltså en Bachelor-examen. Skolan är väldigt känd - London College of Communication (fd London College of Printing), och har utbildningar som film, foto, ljudteknik och journalistik. LCC tillhör University of the Arts London tillsammans med bland andra St Martin's och London College of Fashion, så jag träffade mängder av inspirerande, galet kreativa människor under mina år där, och vi hade de bästa lärarna och föreläsarna man kan önska. Visste ni att Rankin och Jefferson Hack, pappa till Kate Moss dotter och grundare av Dazed & Confused, gick samma utbildning fast några år tidigare? Överhuvudtaget har LCC en massiv Hall of Fame och jag trodde jag skulle smälla av när jag fick antagningsbeskedet!

Utbildningen passade mig perfekt. Till hälften praktisk (första året inriktning nyheter, andra året feature + broadcasting, tredje året producera universitetets tidning), till hälften uppbyggd på något som kallade History, Politics and Ideas, en slags hardcoreallmänbildningskurs om sådant som byggt vår samtid (litteratur, politik, samhällshistoria, konst - you name it). Dessutom hade vi kurser i medialagar plus några egna tillval (jag hade prettokursen om The Gendered Media - könsroller i media).

Är du helt bekväm med engelska och längtar efter att bli journalist - sök BA Journalism på LCC! Det är väldigt "hands-on", redan tredje veckan sitter man med live och rapporterar i våldtäktsrättegångar. Det var tufft, men suveränt. Som bonus lär man sig stenografi - det kan inte alla skryta med idag! Vet inte hur det är idag, men vi lärde oss också gamla tiders layoutande, där man för hand lägger ut typsnitten och passar in bilder.

Innan journalistiken pluggade jag Kulturvetenskap och Modern Litteraturvetenskap i Lund. På gymnasiet gick jag Samhälle Humanistisk med latin som huvudämne.

London har jag bott i av och till under mitt liv. Min familj flyttade dit när jag var 3 år, så jag växte delvis upp där (nära Hammersmith för er som vill veta - bodde granne med Brian May, gitarristen i QUEEN, samt en sinnesjuk dam som fina dagar drog ut pianot i trädgården och upprepade gånger använde grannarnas förstutrappor som, ehum, toalett). Jag gick i engelsk förskola och på engelsk skola, uniformerad i grå ullkjol och emblemtröja.

Sen flyttade vi till Sverige, och det är ironi att just jag blev skribent eftersom jag hade såna trubbel med att stava väldigt basala ord som skola (SCHOLA) och katt (CATT).
Efter studenten blev det London igen, sen Lund och sen London igen. Skulle verkligen vilja bor där igen en dag - har både min älskade lillebror och flera av mina närmaste kompisar där. Men tills vidare får jag väl stå ut i Tokyo ;)

Medan jag pluggade i London praktiserade jag en sommar på Cosmopolitan i Stockholm och Kvällsposten i Malmö. Trots att jag planerat att bli SERIÖS DAGSTIDNINGSJOURNALIST och innan dess ta en Master vid London School of Economics (gjorde ett bejublat examensarbete om det svenska socialdemokratiska projektet som fick Londons alla professorer att gå upp i brygga) så ville ödet annorlunda. Jag halkade in bland det som jag innan bara sett som intressen - mode, smink, nöje - och hamnade i tjejtidningssvängen. Under tre år var jag redaktör för tjejtidningen Starlet, och det var den bästa skolan man kan få i tidningsmakeri. Jag skötte allt från planering till budget och lärde mig att göra tidning handlar om så mycket mer än att para samman text och bild. Som jag jobbade! Mitt 23-åriga redaktörsarsle var ständigt på språng!
Jag var också under ett tag mode- och skönhetsredaktör för en tysk tjejtidning som hette Chica, som under något år gavs ut i Sverige. Att jobba för fluffmedia var otroligt kul! "Seriös dagstidningjournalist" kan jag bli senare. Jag avskydde folk som ibland kläckte ur sig: "Men vill du liksom inte jobba med RIKTIG journalstik??". Jo, det vill jag, men vem säger att journalistik för 15-åriga tjejer INTE är riktig? Någon måste granska sminket och flirtknepen också! Det var fantastiskt att vara ung tjej och jobba med tidningar för just unga tjejer. Det är ju som att varje dag gå till jobbet med sin lillasyrra som arbetsgivare!

Sedan 2,5 år frilansar jag från Japan för svenska tidningar som Damernas, RES, Solo, Sydsvenskan och DN. Här i Tokyo jobbar jag med diverse textproduktion för sminkföretaget shu uemura (PR-kampanjer, pressreleaser, nyhetsbrev etc), skriver för några lokaltidningar, jobbar med två bokprojekt och pratar mode varje vecka i podcasten Tokyo Metpod. Och om en och en halv timma är det dags för dagens rapport, så nu brinner det i knuten!

Så - det var min CV det!

TOTAL MAKEOVER (och en smula misär)

Oh. My. God. Mitt hår är borta.

Efter PERMANENTEN från helvetet i december har mitt hår fallit av i drivor. Topparna bryts och för varje dag tycks håret krypa närmare axlarna. Frissigt, fnöskigt och rent ut sagt åt helvete skabbigt har det varit. Jag verkligen verkligen avråder alla er med långt hår för permanent - det är det värsta jag har gjort sedan jag gjorde en undercut-snagg i London 1998 (och jag blev inte Alice Dellal-cool någonstans!!!). Särskilt inte permanent hos en japan som knappt kan engelska (var även en japan som snaggade mig i London).
Min look post-permanenten var okej ett tag, tack vare behandlingar och några tag med locktången, men den senaste månaden har jag faktiskt sett ut som ett skämt. PUDELN har varit tillbaka.

Så idag gick jag till Teresa, min frissa.
Det var ingen mercy. Hon förfärade sig över skicket på mitt hår och det fanns ingen återvändo. Storsaxen måste fram. Jag trodde att jag skulle gråta blod - jag har sparat ut mina tunna testar i SEX ÅR - men det känns mest skönt. Mitt hår lever igen. Dessutom fick jag en tjockare lugg och det känns lite vårnytt och roligt. Passade också på att färga. Jag brukar färga själv hemma, men i hårets nuvarande skick vågar jag knappt. Vissa delar av håret suger ju åt sig färgen som en svamp, medan andra delar knappt förmår absorbera färg alls. Dessutom blandade Teresa till en färg som är djupt espressobrun men ändå varm - mycket tjusigare än min vanliga, småtrista, mörkbruna nyans.

Jag sörjer längden, det gör jag. Den är som att någon klippt av en bit av mig - jag ÄR mitt långa hår, upptuperat och sextiotaligt, men på senare har mitt hår varit mer fågelbo än svall och då kan det lika gärna vara.

Så nu funderar jag på extensions. Så nu VIKTIGT FRÅGA TILL ER, MINA VISA LÄSARE!!!

Vad har ni för erfarenheter av extensions?? Vad ska man tänka på? Och skadar det håret? Mitt hår är redan tunt och jag har inte RÅD att förlora fler testar!! Kliar det? Går det att få det att se naturligt ut - vill inte vara glamourmodell med syntetlockar som trillar ur bara man hostar på det. Och om man använder äkta hår, kan man fortfarande locka och styla precis som vanligt?
HJÄLP MIG!!!!

Maria Ahlgren - the full story ♥

Missade en fråga under gårdagens frågestund. Det var dumt, det var en jättebra fråga som ofta återkommer här på bloggen. Here goes:

MARIAS FRÅGA (Ja, en ANNAN Maria såklart!)
Vad har du för utbildning? Och var har du bott tidigare (läste nått on London?) och jobbat med isf?
Jättebra blogg!

MITT SVAR:
Nu jäklar ska ni få hela min bakgrund!

Jag kallade ju från början min blogg för ”En lyxhustrus dagbok”, mest på skämt, men sanningen är att jag är en komplett workaholic. Då, för två år sedan, var bloggen bara frekventerad av familj och vänner, och vi skämtade mycket om den här lyxhustrugrejen när jag sa upp mig från jobbet för att flytta till Beats i Tokyo. Sen blev det inte lika kul när folk som inte kände mig trodde att jag på riktigt var en lyxfruga som bara gjorde manikyrer och fikade dagarna i ända. Då krisade min identitet rejält!

Därför kommer här, en gång för alla, den fulla resumén! Lyxhustru, my xxx.

Jag gick tre år på journalisthögskolan i London, och har alltså en Bachelor-examen. Skolan är väldigt känd – London College of Communication (fd London College of Printing), och har utbildningar som film, foto, ljudteknik och journalistik. LCC tillhör University of the Arts London tillsammans med bland andra St Martin’s och London College of Fashion, så jag träffade mängder av inspirerande, galet kreativa människor under mina år där, och vi hade de bästa lärarna och föreläsarna man kan önska. Visste ni att Rankin och Jefferson Hack, pappa till Kate Moss dotter och grundare av Dazed & Confused, gick samma utbildning fast några år tidigare? Överhuvudtaget har LCC en massiv Hall of Fame och jag trodde jag skulle smälla av när jag fick antagningsbeskedet!

Utbildningen passade mig perfekt. Till hälften praktisk (första året inriktning nyheter, andra året feature + broadcasting, tredje året producera universitetets tidning), till hälften uppbyggd på något som kallade History, Politics and Ideas, en slags hardcoreallmänbildningskurs om sådant som byggt vår samtid (litteratur, politik, samhällshistoria, konst – you name it). Dessutom hade vi kurser i medialagar plus några egna tillval (jag hade prettokursen om The Gendered Media – könsroller i media).

Är du helt bekväm med engelska och längtar efter att bli journalist – sök BA Journalism på LCC! Det är väldigt ”hands-on”, redan tredje veckan sitter man med live och rapporterar i våldtäktsrättegångar. Det var tufft, men suveränt. Som bonus lär man sig stenografi – det kan inte alla skryta med idag! Vet inte hur det är idag, men vi lärde oss också gamla tiders layoutande, där man för hand lägger ut typsnitten och passar in bilder.

Innan journalistiken pluggade jag Kulturvetenskap och Modern Litteraturvetenskap i Lund. På gymnasiet gick jag Samhälle Humanistisk med latin som huvudämne.

London har jag bott i av och till under mitt liv. Min familj flyttade dit när jag var 3 år, så jag växte delvis upp där (nära Hammersmith för er som vill veta – bodde granne med Brian May, gitarristen i QUEEN, samt en sinnesjuk dam som fina dagar drog ut pianot i trädgården och upprepade gånger använde grannarnas förstutrappor som, ehum, toalett). Jag gick i engelsk förskola och på engelsk skola, uniformerad i grå ullkjol och emblemtröja.

Sen flyttade vi till Sverige, och det är ironi att just jag blev skribent eftersom jag hade såna trubbel med att stava väldigt basala ord som skola (SCHOLA) och katt (CATT).
Efter studenten blev det London igen, sen Lund och sen London igen. Skulle verkligen vilja bor där igen en dag – har både min älskade lillebror och flera av mina närmaste kompisar där. Men tills vidare får jag väl stå ut i Tokyo ;)

Medan jag pluggade i London praktiserade jag en sommar på Cosmopolitan i Stockholm och Kvällsposten i Malmö. Trots att jag planerat att bli SERIÖS DAGSTIDNINGSJOURNALIST och innan dess ta en Master vid London School of Economics (gjorde ett bejublat examensarbete om det svenska socialdemokratiska projektet som fick Londons alla professorer att gå upp i brygga) så ville ödet annorlunda. Jag halkade in bland det som jag innan bara sett som intressen – mode, smink, nöje – och hamnade i tjejtidningssvängen. Under tre år var jag redaktör för tjejtidningen Starlet, och det var den bästa skolan man kan få i tidningsmakeri. Jag skötte allt från planering till budget och lärde mig att göra tidning handlar om så mycket mer än att para samman text och bild. Som jag jobbade! Mitt 23-åriga redaktörsarsle var ständigt på språng!
Jag var också under ett tag mode- och skönhetsredaktör för en tysk tjejtidning som hette Chica, som under något år gavs ut i Sverige. Att jobba för fluffmedia var otroligt kul! ”Seriös dagstidningjournalist” kan jag bli senare. Jag avskydde folk som ibland kläckte ur sig: ”Men vill du liksom inte jobba med RIKTIG journalstik??”. Jo, det vill jag, men vem säger att journalistik för 15-åriga tjejer INTE är riktig? Någon måste granska sminket och flirtknepen också! Det var fantastiskt att vara ung tjej och jobba med tidningar för just unga tjejer. Det är ju som att varje dag gå till jobbet med sin lillasyrra som arbetsgivare!

Sedan 2,5 år frilansar jag från Japan för svenska tidningar som Damernas, RES, Solo, Sydsvenskan och DN. Här i Tokyo jobbar jag med diverse textproduktion för sminkföretaget shu uemura (PR-kampanjer, pressreleaser, nyhetsbrev etc), skriver för några lokaltidningar, jobbar med två bokprojekt och pratar mode varje vecka i podcasten Tokyo Metpod. Och om en och en halv timma är det dags för dagens rapport, så nu brinner det i knuten!

Så – det var min CV det!

SVAR TILL FRÅGESTUNDEN DELUXE!

Hej mina kära!
Nu har jag svarat på era frågor. Vad roligt det är - jag borde köra frågestund oftare!
Massa lovelove,
M


LOUISA: Kommer ihåg att du skrev (för ganska längesen) att du intervjuat nån jättekänd tjej, vem var det? O har du kommit på vilket japanskt band som satt jämte er på restaurangen?
MARIA: Jag skulle inte intervjua henne, men jag skulle på en fest som Paris Hilton skulle gå på. Men hon dök aldrig upp!
Och nope, inte klok på vilka små söta popstars jag hade till bordet ☺
Kram!

FANNY: Hur länge planerar ni att vara kvar i Tokyo?
MARIA: Året ut, men gärna längre om vi kan! Jag vill vill vill! Kram!

OP: Vilka “typer” av expats finns i Tokyo och vad kännetecknar deras karaktärer ?
(vet att du tidigare skrivit om amerikanska wifes)
MARIA: Haha, ja, american housewives finns det gott om. Dom hittar man på ofta i grupp på Starbucks eller på stormarknaden med ett följe snoriga ungar som skriker efter icecream.
Annars finns det väl alla sorter. Finansfolket har ju till stora delar åkt hem efter att Lehman Brothers kollapsade, men det finns ändå gott om stekiga killar som viftar med guldkortet i barerna i Roppongi.
De stora multinationella företagen har ju många expats här, men ska jag vara ärlig tycker jag ofta att Tokyos expatkretsar är förbannat tråkiga. Trista ingenjörer och deras medföljande fruar som engagerar sig i tantföreningar – nja, det är inget för mig… Ibland har jag sett människor som genom jobb hamnat i Tokyo (eller vars mäns jobb fört dom till Tokyo), men som mest verkar tycka det är stökigt och jobbigt och längtar hem till småstaden i Sverige/England/USA, och då tänker jag att det är ju jäkligt orättvist att DOM får vara här medan så många drömmer om att åka till fantasilandet Tokyo, mem inte KAN på grund av pengar, visum etc.
Sen finns det ju expats som oss och våra vänner som givetvis anpassat sig alldeles förträffligt och förtjänar varje sekund här, hoho!
Kram!

E: Finns Nicole Richies smycken (House of Harlow 1960) att köpa i Tokyo- isf vart?
MARIA: De borde väl finnas på KITSON? Butiken ligger i Lumine2 i Shinjuku. Kram!

AMI: Vilken är din favoriträtt?
Vad skulle du döpa dina barn till om du fick en kille och en tjej?
Varför tog du inte din makes efternamn? (eller gjorde du det??)
vad har du för tips om man känner sig nere nån dag, vad hittar man på?
Vad lyssnar du på för musik?
Kram!
MARIA: Oj vad många frågor, vad roligt!
1. Just nu är jag väldigt insnöad på fajitas! Allt som är kryddigt älskar jag. Och så kakesoba - sobanudlar i varm soppa.
2. Jacob är snyggt på pojkar. Eller Olle, det hette min morfar! Fick jag en liten tjej skulle jag gärna döpa henne till något japanskt, som Maiko eller Yumi. Svårt det där!!!
3. För att jag tycker att mitt flicknamn passar mig bättre – sorry älskling! Det löjliga är att våra efternamn är snarlika (Ahlgren och Tullgren), så får vi barn blir det Ahlgren-Tullgren. Jösses jävlar…
4. Man träffar en kompis över fika och bara pratar pratar pratar. Eller stannar i sängen och väntar ut det – ibland är tid enda medicinen. Jag brukar också dränka mig i sorgliga böcker och så tänker jag att det ju faktiskt finns dom som har det värre än jag.
5. Pop, electronica, 80-tal, powerballads och min makes dunka-dunka!
Kram!!

ANGELICA: HUUUUR kan du vara så smal? Haha, jag avundas din kropp så att säga. ^^
Japansk favoritgodis?
MARIA: Haha, tacktack! Jag rodnar! Nu är jag ju inte SÅ smal, modellaganturerna står ju knappast på rad, men jag är okej!
Som jag tjatat om i bloggen innan så är jag ju dock ingen ”natural skinny” utan var ganska mullig tills jag fyllde 21-22. Då vägde jag nästan 20 kilo mer än nu.
För att hålla mig i storlek 36 så är jag ganska försiktig med maten och vaktar skräpmaten. Jag äter väldigt sällan hardcoreskräp som donuts och pommes.
Men jag äter mycket av nyttig mat – jag är alltid hungrig.
Sedan går jag mycket, ofta lastad med både dator och tunga väskor.
Japanskt favoritgodis… Hmmm, tycker inte så mycket om deras godis. Gillar ju lakrits! Men fruktgelén PURÉ är god!
Kram!

EMELIE: Vet att du gillar att matcha grova kängor med lite sötare klänningar. Älskar samma grej själv, men har haft det lite svårare med jackorna.. Vad för sorts ytterplagg (förutom den perfekta skinnjackan som jag fortfarande letar efter..) tycker du passar?
MARIA: Hej tjejen! Japp, jag älskar grovt + gulligt!
Skinnjackan är alltid min favorit, men en riktigt sliten jeansjacka är också WOW! Finns en del denimjackor i MC-modell ute nu, det är snyggt över klänning. Tror att H&M har en snygg, en ganska boxig sak i superljus denim.
En boyfriendkavaj är också killer, fast jag personligen kan känna mig lite bredaxlad. Hoppas du hittar den perfekta skinnpajen snart!!
Kram!

HANNA: pratar du japanska eller kan du ta dej fram bra med engelska?
Du säger att kroppsidealen är mer extreme i tokyo än i sverige. hur märker man detta? hurdan är attityden mot överviktiga i tokyo? ALLA japaner kan ju inte vara pinnsmala. eller?
MARIA: Sukoshi nihongo dake! Jag pratar lite japanska, fast förstår en hel del. Jag kan läsa katakana och hiragana utan problem, och en del kanji, så jag klarar mig hjälpligt. Oftast pratar jag ändå engelska, men svarar någon på japanska så brukar jag kunna plocka ut det viktigaste i alla fall.
Och jo, de flesta är väldigt smala. Övervikt finns knappt. Det måste vara något genetiskt! Idealet är väldigt smalt för unga tjejer och marknaden är full av bantningspreparat. Det sägs att överviktiga mobbas i det japanska samhället, men som utlänning som lever lite på utsidan vet jag inte så mycket om det. Jag har hört att överviktiga barn har ett helvete i skolan och det gör mig så ont… Fast så är det ju i Sverige också iofs. Men man är ju väldigt mycket mer ensam om sin övervikt i Japan. Här är man ju stor bara man väger över 50 kilo goddammit! Galet är det…
Kram!

HANNA: Till Hanna ovanför kan jag bara inleda med att säga att jo, i princip alla tjejer i 20-årsåldern här i Tokyo är pinnsmala. Idealvikten ligger nånstans mellan 40 och 45kg enligt de tidningar jag glimtat i. Jag har varit här i två månader och sett två feta människor, båda män.
Mina egna frågor:
Var ligger, enligt dig, det vackraste och mest romantiska stället för hanami? Säsongen har ju kommit igång nu och min pojkvän kommer hit på onsdag. Jag måste bara hitta ett fint ställe, gärna vid vatten, där vi kan gå omkring och titta på spektaklet.
Annars vill jag gärna ha mer tips på nattklubbar. Har t.ex. hört en massa om Le Baron som ska ligga i Omotesando, vet du något om den? Även gärna tips på klubbar som är billigt/gratis för tjejer (lever på studentbudget nu), samt klubbar som spelar japansk musik, vilket jag har hört i princip inte finns?
MARIA: Välkommen till Tokyo! Strosa runt vid floden i Naka-Meguro när det är hanami, det är lugnt och mysigt! Kolla också Japan Times finfina guide: http://search.japantimes.co.jp/cgi-bin/fv20090315a1.html
LeBaron är jättebra, där är jag ganska ofta! Men inte så budgetvänligt är jag rädd… Annars är jag nog ingen bra person att be om klubbtips – tanten dricker mest rödtjut på liten lugn bar ☺
Någon läsare som vet??
Kram!!

JOHANNA: Okej det här är inte en fråga om dig men eftersom du verkar kunna läsa tankar och lägger upp en frågestund såhär mitt under mina Japangrubblerier så kanske du kan hjälpa mig ändå? Jag drömmer om att åka till Tokyo och kunna stanna ett tag, men kan ingen japanska. Vet du några jobb/hemsidor/företag som man kan söka till eller har du några andra tips på hur man kan tjäna pengar i Tokyo som svensk? Vet att jag inte kommer kunna åka dit utan att spendera pengar big time haha! Tack för din underbart underhållande blogg som iaf dämpar min Japanlängtan lite! :)
MARIA: Hej tjejen! Det är tyvärr svårt att komma till Japan och jobba. Man måste ha arbetsvisum och en arbetsgivare som sponsrar visumet.
Vad jag tycker du ska göra är att söka praktik på något stort, svenskt företag. Kolla Exportrådet i Tokyo om de kan hjälpa!
Annars tycker jag du ska åka hit och plugga. Då får man automatiskt jobba ett visst antal timmar i veckan, till exempel på restaurang eller i butik. Googla min gamla skola; KAI Language School. Då får du dessutom CSN.
Vissa kommer hit och tar jobb som ”hostess” på nattklubb, men det skulle jag hålla mig ifrån. Mycket maffia och grejer i den världen.
Många lycka till!!!
Kram!

FRED: Tjena,
kommer över till Tokyo igenom om en vecka…..tänkte höra ditt bästa insider-tips om körbärsblommningen är över tills dess?? Och om du har några bra tips på events de nästkommande veckorna!! Ciao
MARIA: Kolla Japan Times-artikeln om körsbärsblomningen! http://search.japantimes.co.jp/cgi-bin/fv20090315a1.html
Vad för slags events tänker du dig? Musik, klubb, mode, sport…? Kollo tidningen Metropolis, de listar de mesta: www.metropolis.co.jp
Kram!

MINA TOKYOFAVORITER 5.0 ♥

Ni är så många som mailar mig och vill ha tips på det bästa som finns att få i denna metropol av metropoler. Hur gärna jag än vill så hinner jag inte skriva samman guider till alla er som ska resa hit, så därför bjuds nu en liten sammanfattande BEST OF MARIAS TOKYO!

Så klart har jag inte ens fått med en hundradel av alla favvisar - det skulle ta hundra år att skriva - men de viktigaste toppisarna är med.

Förutom tipsen som kommer här måste ni lova att dammsuga:

* MIN BLOGG - hela bloggen är en enda lång Best Of av barer, butiker, restauranger och klubbar. Innan jag flyttade till Pause skrev jag HÄR. Klicka HÄR för en kvarter-för-kvarter-guide jag gjorde i somras.
*Tidningen RES CITYGUIDE, skriven av mig i somras. Tokyos bästa shopping, must-sees, matställen och festlokaler med adresser och alles. Finns här på RES HEMSIDA.
* Louis Vuittons Tokyoguide - väldigt stylish guide till stadens guldkorn. Köp på LV's HEMSIDA.
* Min shoppingguide för MODETTE - för flickor som vill gå rakt på det bästa. Smidig PDF som du kan printa rakt av.

Men för att komplettera kommer här lite nya godisar. Hoppas ni gillar!

Bästa bar för kulturella: SUMIRE NO TENMADO

På med svarta dressen och slipa filmkunskaperna - det minimala haket i Shinjukus legendariska gaml Golden Gai-kvarter är Tim Burtons tokyofavorit av en anledning. Baren drivs artistsyrrorna Yuko och Sachi (bilden), och temat är gothiskt sagoromantiskt med drinkar som Tragic Marionette och Gretel's Sufferings.

2F, 1-1-7 Kabukicho, Shinjuku-ku.

Bästa vegankafé: BROWN RICE CAFÉ

Här hittar ni mig minst två-tre gånger i veckan! Mitt i Omotesandos glittriga shoppingsmet, ett stenkast från Harajuku, käkar du makrobiotisk veganmat i ljus, zen-harmonisk miljö. Om vädret tillåter, sitt på den mysiga innergården! Prisvärda lunchset för runt 1 500 yen - en typisk tallrik är grillad, marinerad tofu med sallad, brunt ris, pickles, misosoppa och örtthé. Även storfavorit bland tjejerna på japanska VOUGE, som har kontoret ett stenkast bort.

Green BLDG 1F, 5-1-17 Jingumae (tunnelbana Omotesando, sväng in precis innan Shu Uemura-butiken på Omotesando)

Bästa budgetsushi: SUSHI ZANMAI

På andra sidan gatan från busstorget på Shibuya Stations östra sida ("Higashiguchi") ligger lilla hemtrevliga Sushi Zanmai. I ett akvarium simmar din lunch runt innan kocken fiskar upp och tillreder den. Färskare blir det inte! Engelsk meny finns, och förutom sushi och sashimi finns favoriter som musslor frästa i sake och misomarinerad, grillad torsk. Sake finns för den som vill ladda innan utekvällen i Shibuya!

22-11 Shibuya

Bästa butik för diskodollies - GOOCY

Knalligt, klubbigt och hippt så det smärtar. Accessoarer och kläder från små, oberoende designers, kitschiga leksaker och Goocy's egna klädkollektion till kanonpriser.

Hemsida finns inte, men butiken hittar du i på andra våningen på modevaruhuset PARCO 1 i Shibuya (Miu Miu-butik på första våningen ut mot gatan). Även butik på bakgata i Harajuku. Passa på att plocka upp flyers eller fråga personalen om roliga klubbevents!

GOOCY, 2 F, Parco 1 Shibuya, 15-1 Udagawacho, Shibuya

Bästa streetwear: MARUI ONE Shinjuku

Knasig, japansk popkultur behändigt samlat under ett tak. Tokyos rikaste flora av undergroudmärken, och streetstyletidningen FRUITS egen shop på våning två. Totalt omissbart!

MARUI ONE, 3-1-20 Shinjuku

Bästa killbutik: ATTACHMENT Daikanyama

Japanske Kazuyuki Kumagai har under flera säsongen visat sitt märke ATTACHMENT i Paris och fått modefolket på fall med sin casualcoola stil. Slitstarka workwearinfluenser, snyggt skurna byxor och svart svart svart är ständigt återkommande hos den gamle rockräven Kumagai. Dress to impress, boysis!

ATTACHMENT, B1, 20-5 Daikanyama-cho, Shibuya-ku

Bästa kvällsutflykt; KOENJI

Under tågspåren i denna småruffiga stadsdel i norra Tokyo trängs billiga barer, jazzkaféer och yakitori-ställen. För en smak av det lokala livet, barhoppa en fredagskväll bland studenter, intellektuella och musiker. Hoppa på Chuo Main Line på Yoyogi Station och år ungefär en kvart norrut till Koenji station. Så nära, men en värld borta från glammet i centrala Tokyo!

Bästa barhopping: EBISU

Stadsdelen Ebisu ligger ett stenkast söder om Shibuya på Yamanote-linjen. Här flockas salarymän och office ladies på fredagskvällarna för at avrunda kvällen på någon av de tusentals restauranger och barer som kantar gatorna och grändern. Perfekta kvarter att strosa runt i för att dyka in på första bästa som ser inbjudande ut. Många skyltar är bara på japanska, men var lite modig och kika in bakom skynket. Här finns fler godingar än jag kan nämna! Väldigt folkligt, väldigt gemytligt.

Bästa late-night barhäng: TRAM BAR

I just Ebisu ligger lilla baren Tram, en rökig liten bar som plockad ur en film noir. Softa i lädersofforna med ett glass absinthe, serverat på traditionellt sätt med sockerbit och silversked, medan gamla indiegodingar trallar ur högtalarna. Tyvärr hittar jag ingen adress, men den ligger ett stenkast från kända svennebaren What the Dickens!. Karta till WTD HÄR.

Bästa space age-pizza: SEIRNKAN

I Naka-Meguro finns världens kanske coolaste pizzeria. En japansk snubbe åkte till Neapel och kom tillbaka till Tokyo med två pizzarecept inarbetade till perfektion. På Seirinkan finns bara Margarita eller Marinara, samt en rad plockrätter som lufttorkad skinka, caprese och sauterad bläckfisk. Pizzan är helt magnifik. Jag vågar nästan lova att du aldrig smakat något ens i närheten. Stenugnsbakad med de bästa ingredienser.
Miljön är också i hästväg. Inredningen består av rysk krigsmemorabilia och är så unikt kitschig och genomtänkt att ett designfreak gråter av glädje.
I källaren finns en hemlig speak-easy där drinkarna serveras i tekoppar - frågar du ägaren snällt så kanske han plockar fram nyckeln...

SEIRINKAN, 2-6-4 Kamimeguro, Naka-Meguro (station: Naka-Meguro)

Bästa shoppngstråk: HARAJUKU

Jag tycker fortfarande att Harajukus bakgator, Ura-Hara, är världens mest inspirerande och levande plats. Ta dig tid att strosa runt och utforska de brokiga små gatorna. Mängder av lokala designers, unika accessoarer och vintagebutiker, men också etablerade japanska butiker som BEAMS och BAPE, samt internationella designers från Marc Jacobs till Steve Madden. Det du inte hittar i Harajuku, det får du sy själv.

Station Harajuku eller Meiji Jingu

Bästa karaoke: VAD SOM HELST

Strunta i fancy karaokeklubbar för rika västerlänningar - ta sikte på vilken BIG ECHO eller KARAOKE KAN-skylt som helst för genuint tokyosjöslag. Finns precis överallt i alla områden.

Bästa smink: ANNA SUI

Anna Suis makeuplinje är så galet poppis i Japan. Frossa bland de vackraste små burkar, flaskor och tillbehör du någonsin sett. Själv älskar jag sminkbordspyntet som stående speglar, bomullsboxar och ställ för borstar.
Finns på alla stora varuhus som SEIBU och OIOI, plus i Anna Suis egna butiker (Parco 1, Cat Street i Harajuku och många många fler).

Bästa hudvård: SHU UEMURA

Köp rengöringsoljan, Just do it. Både jag, Vogues skönhetschef och hundratusentals japanskor SVÄR vid den (Premium A1 är allra bäst). Flaggskeppsbutik finns på Omotesando. Har du några tusenlappar som skaver i fickan så slå till på megaexklusiva Phyto Black-serien.

Bästa snabbmanikyr: DASHING DIVA

När du shoppat och sightseeat så att fossingarna värker, dyk in på Dashing Diva i Omotesando för ManiPedi. Hela salongen går i knallrosa och vissa kvällar är det happy hour och en Cosmopolitan ingår i priset. Passa på att göra något smågalet som 3D-applikationer eller be manikyristen att släppa loss sin artistiska sida på dina nails. Tjejerna på Dashing Diva kan sina grejer!

Trendrapport från STYLE ARENA ♥

Lite snapshots att inspireras av så här på morgonkvisten!
Alla foton har jag nallat från www.style-arena-jp

God morgon! Dagen börjar hos The Beats!

Just nu på Sakuragaoka:

Beats: Älskling! Har du sett mitt HÅRNÄT?
Jag: ehm... nä.
Beats: Asch, det var ju konstigt... Var kan jag ha lagt det???

Förklaring:
Ikväll ska Beats simma och på simhallen i Daikanyama måste man bära hårnät, så det är alltså inget han sportar till vardags.

Let's do lista!

Hittade en skoj lista hos ENGLA. Den ska fyllas i medan jag käkar frulle!

Lovar du att vara ärlig? Ja
Du heter: Eva Maria Ahlgren
Smeknamn: Mysan, Lillan, Skatten
Låt som när du är ledsen sörjer till? Det beror på sorgen. "Didn't we almost have it all" med Whitney Houston är fin.
Beroende av: Lakrits, surt godis, min älskade man, pussar, mascara, frozen yoghurt, MAC puderfoundation...
Vad tror folk om dig? Att jag har ett fluffigt liv som bara består av shopping och fniss, och att jag är självsäker.
Stämmer det? Nja. Jag är glad och fnissig, men också väldigt grubblig. Som för de flesta har jag gått igenom mycket tufft, och jag har ett stukat självförtroende som jag kämpar mot varje dag.
Vad får du oftast komplimanger för? Mina blå ögon - många undrar om jag har linser. Och min hy.
Vad säger du för att imponera på någon? Haha, ingen aning. Jag kan inte det där med att impa tror jag.
Hur imponerar man på dig? Genom att visa ett stort hjärta och kunna konsten att lyssna.
Brukar du skratta för dig själv? Japp!
Vad står det i ditt senast inkomna SMS?: "Hej skatten! Pojkarna ska ut och busa på fredag. Har vi några planer? Puss min fina!"
Var bor du? Mitt i centrala Tokyo, i stadsdelen Shibuya (mitt emellan Shibuya och Daikanyma om man ska vara petig)
Trivs du där? Hohoho, vad skulle du göra mitt i världens mest smashing stad??
Äger du några converse? Runt tio par inkusive dem som ligger och skräpar i källaren i mitt föräldrahem. Vita, knallrosa, grå, amerikanska flaggan, svarta - you name it....
Sprit, cider, vin eller öl? Vin i alla dess former, helst bubblande. Sprit enbart i färgglada drinkar.
Brukar du bli för full? Haha, det kan bli stökigt i hatten, ja. Fast jag har inte kräkit eller däckat sedan julavslutningen i nian - SÅ på lyset är bara skanky.
Vad har du för mobiloperatör? SoftBank
Är du allergisk mot något? Penicillin, pollen, snobberi.
Hur svarar du i mobilen? "Hello, Maria speaking" eller "Hej det är Maria"
Vem ringde du senast? Beats. Vi pratar typ tio gånger om dagen.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att simhallen var stängd och att han istället gick och köpte ett par skor på Adidas.
Antal timmar sömn inatt: 9 timmar
Sov du ensam? Nej då, Beats låg stadigt parkerad bredvid.
Brukar du komma i tid? Tyvärr alldeles för sällan, och jag hatar det! Det är arrogant med folk som inte håller tider, och jag vill verkligen inte vara såhär! Gäller det jobb är jag alltid i tid, men med folk som jag känner så kan det bli dumt...
När mår du bra? När alla i min älskade familj mår bra. Dom är mitt allt, och jag vakar som en hök över deras wellbeing!
När blev du fotad senast? I lördags, när vi var på middag hos Caroline och Claes.
Hur känner du dig nu? Lite seg men happy happy!
Vanligaste färg på dina kläder? Svart och vitt kanske?
Vad tycker du om fötter? Har världens fotfobi! Ovårdad fot i öppen sandal får mig allvarligt att vilja kasta upp. Fint fixade fötter med piffiga naglar är däremot supersexigt.
Vad saknar du? Mamma, pappa och mina småbrorsor så att hjärtat går itu. Och mina underbara tjejkompisar som fattas mig varje dag i mitt tokyoliv.
Hade du en bra kväll igår? Jag sprang på stan till åtta och köpte förvaring till barummet. Sen hem och se Ugly Betty, pussas med Beats och käka frozen yoghurt. Sen en timmes städning av badrum. Så, ja!
Favoritdryck på morgonen? Vatten, pepparmintste
Rakar du benen? Yes.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Vid 23-24.
Är du blyg? Oftast inte. Och är jag det så kan jag ofta komma över blygheten av ren viljekraft. Jag kan skaka av rädsla, ändå pushar jag mig själv.
Sysslar du med någon idrott? Nej, men i ungdomens dar spelade jag tennis och golf, dansade showdans och åkte skidor/snowboard.
Vill du hellre ha mail än brev? Jag blur glad för vilket som! Ett hederligt brev kan ju vara otroligt vackert. Jag brukade spara alla brev, och jag saknar den biten idag.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja!!! Det låter så satans löjligt och klyschigt, men när jag träffade Beats så var det som att allt bara föll på plats. Det var den naturligaste saken att från och med nu är vi ett team. När vi träffades hade jag nyss blivit väldigt bränd, ändå kände jag inga tvivel att kasta mig in!
Har du spytt offentligt? Många gånger på flygplan, blir otroligt åksjuk. Tips - ta med egen kräkpåse på lågprisflyg. Under landning har jag på RyanAir tvingats spy både i handväskan och i händerna.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag? Uppvakta mina fina tjejkompisar för allt vad de är värda!!!
Är du nöjd med ditt liv? Just nu, ja. Jag har kärlek, jag har en underbar familj, jag har ett kul liv, jag bor i en rolig stad och jag har ett jobb som utvecklar och testar mig varje dag. Men jag har lärt mig att inget blir som man tänkt sig, så jag tar en dag i sänder och försöker att inte tänka så mycket på framtiden.
Är du bortskämd? En riktig prinsessa! Jag är mina föräldrars förstfödda dotter - vad mer kan jag säga? :)
Vad gör du i morgon? Går till frissan - äntligen!!!
Vad är det värsta du vet? Småsinthet. Missunnsamhet. Kalla människor. Backstabbing. Samt kallt väder, att vara åksjuk och nylonstrumpor som kliar.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Jag vågar inte säga, mamma läser den här bloggen...
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Oj, svårt! Madonna för karriären, Angelina Jolie för att hon använder kändisskapet till att hjälpa andra och Meryl Streep för att hon är en sån überkvinna kanske?
Vad längtar du till? En rolig grej senare i år som hittills är hemlig. Och att min bästis, Soffan, kommer hit om tre veckor!
Har du bra vänner och äkta vänskap? Man kan inte önska sig något bättre!
Vad använder du för shampoo? Tigi Bed Head för brunt hår.
Vad är det finaste du fått? Min vigselring den 25 november 2007! Jag och Beats ritade den ihop med juvelleraren. Den är av vitt guld och med en röd spinell-sten från Sri Lanka.
En speciell dag du minns? För många att rabbla upp!
Hur gammal är du? 29
Tycker du om någon just nu? Mr Beats, always and forever!!
Du samlar på? Böcker
Gröna eller röda äppeln: Gröna Granny Smith
Vem ringer du när du är arg/ledsen: Mamma, pappa, Beats eller bästis
Gillar du golf? Jag har faktiskt grönt kort och spelade när jag var yngre, men det är lite för långsamt för mig. Och dyrt!
Vilken tid gick du upp idag? Nio
Har du sovit i din egna säng inatt? Haha, ja.
Har du strumpor på dig nu? Japp. Puderrosa med silvertrådar.
Är det okej att gråta? Oja!
När grät du senast? Gråter en skvätt varje dag, ofta när jag är glad eller rörd.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Operera ögonen med laser. Köpa en pittoresk sommarstuga i Sverige, gärna Österlen.
Bär du glasögon eller linser? Linser varje dag sedan jag var 13. Har styrka -5. Ibland glasögon - piloter från Prada.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Inte det minsta, Jag är en riktig budgettjej.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Vi brukar käka lite för-frulle och läsa tidningar i timmar, så runt 12 kanske?
Har du piercing? Nej. Hade tid att pierca läppen när jag var 16, men avbokade i sista stund. Tur! Däremot tatuering som jag ångrar djupt...
Vill du gifta dig? Jag är ju redan en fru! Men vi funderar på ett bröllop till faktiskt - ett mer storstilat än förra gångens spontana rådhusvigsel i Köpenhamn.
Vill du ha barn? Absolut! Minst två.
Solar du ofta? Nej. Bor ju i en dammig storstad!
Är du bra på att laga mat? Medel. Jag är ganska duktig på att improvisera med fisk faktiskt! Enkla grejer - fisk i foliepaket med grönsaker och vitt vin till exempel. Och fisksoppor.
Är du flygrädd? Inte det minsta. Då vore mitt liv jobbigt. Däremot blir jag lätt åksjuk, särskilt under kortare turer.
Hur vig är du? Helt stel
Är du musikalisk? Litegrann tror jag. Jag hittar lätt rytmer och toner och sånt. Gillar att sjunga och spelade mycket piano som liten.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten
Vilken är din favoritglass? I Tokyo - frozen yoghurt från Golden Spoon i smakerna Chocolate Caramel och Strawberry Banana. I Sverige - Solero.
Tror du på ett liv efter döden? Ja. Jag måste tro det, annars känns allt väldigt hopplöst.
Tycker du om sushi? Såklart! Särskilt tonfisken, bonito och sötvattenål penslad med tjock soja.
Vad äter du helst när du ser på film? Smågodis
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej
Har du tandläkarskräck? Nej
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Det går i perioder. Jag jobbar bra på morgonen.
Vilken ögonfärg har du? Frostigt blå.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Gud ja!
Biter du på naglarna? Nej. Slutade när jag var 15.
Röker du? Till fest blir det Vogue Mentol, den svagaste varianten. Jag vet att det låter hemskt, men jag älskar att röka. Men bara på min villkor - jag vägrar bli beroende! Ciggaretten ska vara en riktig "treat" som man unnar sig vid speciella tillfällen. Nu var det till exempel 3 veckor sedan senaste ciggisen.
Hur ofta tränar/motionerar du? Jag promenerar nästan överallt, varje dag.
Senaste låt du hörde? Någon tysk techno som Beats blastade på morgonen.

FREDAG & LEDIGA!

Jag i Shibuyas vårsol. Beats är ledig idag och vi har strosat runt och myst hela eftermiddagen. Lyx!

Beats - the mystery man

.

Lunch på Sushi Zanmai.

Misosoppa med massa nori och grönt te

LOVE AT FIRST SIGHT ♥

Tjejer, kollapsa nu inte av salivstörtning, men KOLLA vilka godingar!!! Jag såg dom i skylten på Charlotte Ronson i eftermiddags och tvekade inte en sekund. Jag ÄLSKAR er, min nya skossingar!
Hjälp vad jag har varit shoppingsugen hela veckan! Tror en vecka på Guam utan smink och inte en klack i sikte banade vägen för lite glamourabstinens.
Men nu får veckans, för att inte säga månadens, kvot vara fylld.

Men TITTA på dom - visst är dom fenomenala! Värda varenda yen!
För den som vill veta står det 23 100 yen på prislappen och jag köpte mina på flagskeppsbutiken på Meiji Dori, halvvägs mellan Harajuku och Shibuya.

SLY x NIKE

Japanska SLY är ett märke som jag ofta kollar in. Väldigt fräsiga stuprörsjeans, rockiga klänningar och plufsiga tischor.
SLY har butiker lite här och var, bland annat på OIOI Jam i Shibuya och Shibuya 109, plus flaggskeppet Hotel SLY på Meiji Dori mellan Shibuya och Harajuku (där man hittar Tokyos coolaste soffkuddar i form av 80-talsglada ghettoblasters).

Nike och SLY har teamat ihop sig och gjort några par roliga tjejsneakers. Dom är väldigt fulsnygga och charmigt goofiga!
Sneaker pimps of Tokyo - let's geek out!

The curious case of Den Japanska Turisten

Förra året, när jag fortfarande var duktig och gick på japanskaskolan, ville vår fröken att vi skulle diskutera fördelar respektive nackdelarna med att resa ensam VS i arrangerad grupp. Vi västerlänningar fnittrade. Det är väl klart att man vill resa på egen hand! Likt en Hemingway sveper vi över världen och jagar efter platser som ingen annan viting tidigare sett! Äventyrslustan vet inga gränser! Vi vill hitta de gömda juvelerna, de mest öde stränderna, de mest opistade pisterna och små lokala krogar där en 95-årig gumma står i grytorna.
Resa i GRUPP! Hallå, det gjorde inte ens FARMOR innan hon fyllde 70 och åkte till Kina med den där kvinnoföreningen!
Charter MÖJLIGTVIS, om det är billigt och resmålet är lite lagom kitschigt och så tacky att det nästan blir BALLT. Men annars – nej tack.
Gruppdiskussionen blev ganska ljummen. Ingen, förutom fröken, föredrog att resa i trupp.

Men så reser ju inte heller japanen som övriga världen. Det vet alla som hamnat mitt i ett ryggsäcksföje i Gamla Stan eller blivit ombedd att ta gruppfoto på sjuttio japaner framför Big Ben.

Så varför reser då japaner så gärna i grupp?

Dels är ju japanerna kollektivt sinnade. De älskar GRUPPEN. Man företräder sin GRUPP med stolthet. Ensam är klen!
Men framförallt är det jäkligt svårt att resa om det enda språk man behärskar i tal och skrift är japanska.
Japanerna har pengar att resa till världens alla hörn, men många är lost in translation så fort de boardat flyget.
Om du har varit i Japan eller Kina (fast kineserna i städerna kan ofta engelska) eller något annat land där du inte begriper en stavelse eller så mycket som ett kanji-penseldrag så kan du nog relatera. Jag relaterar varje gång jag är på restaurang i min egen hemstad, Tokyo. Jag fattar ENBART de delar av menyn som är skriva på katakana, alltså alfabetet för låneord. Lika jibberish som en japansk skylt eller meny är för oss, lika obegripligt blir det för japanen i Spanien eller England.
Kan man bara lite engelska så går det bra.
Men det flesta kan NOLL. Det är svårt för oss att förstå, men det finns alltså en mycket stor del av den japanska befolkningen som faktiskt inte kommer längre än ”hello”.
Att ta sig fram i en främmande stad i ett främmande land är bara förunnat en mycket liten skara språkelit och en och annan dare-devil (fast i Japan finns nog EN dare-devil per miljonen).

Därför har Japan skapat en helt egen turism.
De tar med sig Japan utomlands. Antingen reser de i grupp med reseledare och tolk som fixar allt, eller så åker de till platser som anpassats för den japanska turisten.
På Bali fungerar det bra. Många hotell och restauranger har meny på japanska och lokalbefolkningen är van vid att hantera japanska besökare.
I asiatiska städer som Manila finns bordeller med japanska glädjeflickor för besökande affärsmän.
Och Guam! Jösses jävlar, det var som om vi aldrig lämnade Japan!
80% av turisterna på Guam, som tillhör USA, är japaner.

Redan på flighten sattes tonen. Vi åkte med amerikanska Northwest Airlines. Trots det var taxfreekatalogen, filmguiden och in-flight-läsningen uteslutande på japanska.
Väl framme på Guam fanns TVÅ filer i immigrationen. En med kanjit för nihonjin (japansk människa) och en med ”US CITIZEN”. För såna som oss fanns ingen fil. Istället gasade vi in i japanernas kö – vi vill inte gå i US Citizen, då hamnar man väl i finka till följd av ÖVERGREPPET.

Väl på plats är alla hotell, butiker och restauranger skräddarsydda för japaner. All personal har tränats i japanska. Alla skyltar, menyer och informationsfoldrar är på klingande japanska. Mataffärerna har allt en japan kan önska – torkade fiskar, cupnoodles, Pocky-godis, Calpis-läsk och femton sorters isat grönthé.
På hotellets tevekanaler kan man som vanligt följa nyheterna på NHK och morgonshowernas matlagningsmaraton.
Nöjesstråken kantas av toplessbarer, "massagesalonger", vuxenvideobutiker och karaokebarer där allt är anpassat för den japanska gästen.

Samma sak på Hawaii.

Japanen seglar genom semestern utan att en endaste gång behöva förnedra sig med ett ord stapplande engelska (eller annat språk).

Det är väldigt spännande.

På Guam finns en del öde stränder. Och de var verkligen ÖDE. Den evigt försiktiga japanen föredrar att åka på arrangerad strandutflykt till strand med badvakt. Bada utan badvakt – icke! Dame desu!!!

Det är inget fel på att resa som japanerna gör. Det är toppen att man KAN resa trots att man kommer från ett väldigt språkligt isolerat land. Jag tror inte att man kan förstå hur det faktiskt är att befinna sig i ett land där man inte begriper ETT ORD innan man upplevt det. Kom till japanska landsbygden så ska ni se hur det är för många japaner så fort det lämnar sin trygga värld där mindre än en procent av befolkningen har icke-japanskt blod i ådrorna.
Men det är ROLIGT att studera hur japaner avnjuter utlandet. Arrangerat och med tolk och japanska förklaringar för ALLT. Exotism i dess mest kontrollerade form!

Tro tusan att de fotograferar när de väl är på tur.
Det är inte så att japanen i gemen lätt och ledigt gasar över till Paris över helgen.Tänk på det nästa gång du hånar åttio japaner framför Drottningholm!

Jag och skokartongen i ANAN magazine ♥

Nämen fy! Jag har ju glömt visa er hur det blev när AnAn Magazine var i skokartongen och gjorde hemma hos. Så här ser det ut! Vår lägenhet är i särklass tråkigast av alla (de andra är designers och kreativa japanska tuffisar), så därför visar jag inte dom. Fast Martin och hans Yuko var också med i repet, och dom visar jag upp bara för att dom är min kompisar! TROTS att deras lägenhet får vårt hem att framstå som ett studentrum på korridor med all fyrkantigt IKEA-tristess (som ju japanerna tycker är exotisk, thank god!). Notera svenska flaggan! Mister Koos, du tänker på allt!

Vad jag älskar GOOCY ♥

Min absoluta favoritbutik i Tokyo just nu är utan konkurrens GOOCY. De har en butik i Harajuku (nära Marc by Marc Jacobs i Ura-Hara) och en på världens bästa varuhus, Parco i Shibuya. Goocy har absolut WICKED kläder, prylar och accessoarer om sprutar av diskoglädje och neonromantik, Förutom den egna kollektionen, Goocy, kan man shoppa acc från japanska Ambush Design (undre bilden) och Antonio Murphy & Astro (översta bilden).

Cheap Monday borde kyssa sin agent i Japan - på Goocy finns en liten, liten selection av Chepies mest knasiga, flippiga jeans. Jag ångar av stolthet över mina landsmannar!

Och My Little Pony-nostalgiker, take note! Här hittar du alla favoriter. Jag funderar faktiskt på att bygga en liten My Little Pony-installation hemma. Vilka snyggingar!
Mamma - du HAR väl inte slängt min gamla samling????? (Mamma är världsmästare i att RÖJA!"