24-maraton och hemmamiddag

Jag har nästan glömt hur man lagar mat! Först Peking, sen tio dagar på språng med Lina. Men ikväll smällde jag ihop världens godaste quinoasallad med soltorkade tomater, pumpafrön, rödlök, ruccola mm + veggobiffar + avocadosalsa. Beats var salig - han har ätit pizzaslicar och Subway-mackor nonstop i tre veckor. Ändå har han blivit mager - wifebeatern hänger på det gamla skrället.

Till denna fantastiska gourmet TRE avsnitt av världens bästa 24. Såg uppgörelsen av senaste säsongen och kände mig lite snuvad, men det är väl meningen. Då går man på nålar i väntan på nästa säsong.
Såg förresten senaste avsnittet av Gossip Girl idag, där man får se klipp från Lily van der Woodsens ungdom. Eh, men vad händer med den serien????

Nu ska vi nanna.

Sov sött när det blir dags!

Invigning av ny outfit ♥

Klart man ska klä upp sig när det är Linas sista afton! Igår invigdes nya långklänningen från Zara. Till det klackar från Charlotte Ronson, jeansjacka från Lowry's Farm, väska från Scardia och nytt halsband från Dior (vintage från Ragtag - visar sen!).

Vi mötte upp Biola, Wolf, deras kompis Hanna, Jonas och Mini på Maruhachi nere i Shibuya. Konstigt att vara där utan att utnyttja den fantastiska all-you-can-drink-dealen! Men hur härligt som helst ändå. Jag är lite rädd varje gång jag ska med ut på galej att jag ska känna mig utanför och tråkig, men det blir alltid jättebra. Mina kompisar tycker om mig nykter också hoho!

Senare hamnade vi på en bar och spanade in parningsdanser mellan japanska tjejer och västerländska killar. Mittemot oss pågick en lååååååång massage som bara var ett enda utdraget och högst publikt förspel. Klarar inte sånt, är så äckligt att veta att snubben två meter från en har brakstånd i kalsippen. Stod där med min tomatjuice och mia pistachnötter och bara tvångtänkte på det där äckliga ståndet.

Jag och Beats avvek vid ett-snåret, men Lina stannade ute med Joans och Mini till tidig morgonkvist. Hon kan inte ha sovit mer än en timme innan jag hade det angenäma uppdraget att återuppliva liket.
Det tog, och detta är BOKSTAVLIGEN, en HALVTIMMA för mig att få upp Lina. Jag pratade högt, ruskade, drog av filten och kallade in förstärkning från Beats, men fick max ett tjurigt mummel: "Jamen, jag ÄR ju uppe!". Beats var nära att plocka fram skottkärran.
Men hon kom iväg, lilla pinglan. Till sist. Oj vad tomt det är nu. Fällde en tår på väg hem fån flygbussen.
Sen lagade jag american pancakes till Beats.
Nu ser vi dokumentär om jamaicansk dub och söndagsmyser.

Svar på era frågor, del 1 ♥

Hej söta ni!

Nu har jag svarat på några av era Qs. Tack också för söta ord och kommentarer - blir så rörd!

FRÅGA: Jag är nyfiken på din tatuering som du någon gång har skrivit om. Vad är det för motiv, är den verkligen så hemsk som du säger? När och var gjorde du den?
MARIA: Hemskare! Jag gjorde den när jag var säsongare i Alperna, i en S/M-shop i Innsbruck. Motivet snodde jag från en lapp som satt på mina snowboardbyxor från Burton. Jag var 19 år.



FRÅGA: Vi undrar lite om mobilabonnemang/kontantkort mm… Vilket abonnemang/kontantkort kan du rekommendera oss, som ska stanna i minst ett år (kanske mer…)?
MARIA: Jag har fast abonnemang med Softbank, och det funkar bra. De har kontantkort också. Softbank-butiker hittar ni precis överallt!

FRÅGA: Hur friade din man till dig?:)
MARIA: Det gjorde han aldrig. Vi bestämde oss över en vinfnittrig fredagsmiddag för att slå till ASAP och dagen efter ringde vi ner varenda ambassad i Europa samt kollade flyg till Vegas. Det blev Köpenhamn, alla andra hade så lång väntetid. Det var galet - vi var inte ens sambos och sen plötsligt skulle vi gifta oss! Men vi har aldrig för en sekund ångrat oss (ELLER, älskling???).

FRÅGA: Har ni några namn på g till bebben?
MARIA: Hmmm, vi är mycket oense. Beats gillar namn som jag tycker är torra, och han tycker att mina är hippie. Men det blir en japanskt touch, i alla fall om vi får en flicka!

FRÅGA: Jag tänkte beställa kläder från forever21 (så fina grejor!), och undrar mest, är det japanska ministorlekar eller kan jag klämma mig i en medium om jag har medium här hemma tror du?
MARIA: Det är ju från USA, så du kan nog lugnt köra vanliga sizen!



FRÅGA: När du kom till Japan - bokstavligen steg ut på den japanska myllan - vad var det första som du uppmärksammade som annorlunda?
MARIA: Hjälp, var börjar man… Språket, att det knappt finns några andra utlänningar, maten, dofterna, mentaliteten, artigheten, superservicen… Precis ALLT är annorlunda. Men exakt hur annorlunda det är förstår man nog först när man bott här länge och verkligen kommit in under huden. Det blir bara mer och mer exotiskt och svårförstått, paradoxalt nog, ju mer tid man tillbringar med japaner.
Läs gärna inlägg på min gamla blogg - är så kul att följa hur ens synsätt och intryck ändrats!

FRÅGA: Jag undrar var man kan köpa en hårfön med tratt i Tokyo?
Finns det särskilda “gajin-frisörer”? Har själv lockigt hår och problem med att hitta en bra frisör i Sverige redan.
MARIA: På SinDen i Harajuku hittar du både internationella frisörer (testa Sarah Davies) och tratt som passar på vanliga fönen!

Mer svar imorn!

Luvvluvv

BILDEXTRA! Lina ser döden i vitögat

Jag var lite nervös i morse när jag steg in i vardagsrummet för att vecka Lina.
Hon käkade nämligen blåsfisk, fugu, igår, världens giftigaste fisk som tar kol på en om den inte är ordentligt rensad. Uppgifterna varierar om hur många som faktiskt numera dör av en tugga fugu - kockar på restauranger är stenhårt tränade och testade, och bara en dåre preparerar en blåsfisk hemma - men fallen har varit många genom åren. Inte minst stackars hemlösa som hittat mat i soporna och råkat få med en bit fugu-lever har fallit knall.

Lina var hemskt nervös innan måltiden. Jag har aldrig sett någon hälla i sig en öl med sådan BESTÄMDHET och FRENESI!
Sen kom den lilla lilla fatet in med fugu-sashimi, tessa, vackert upplagt och med små skålar ponzusås att dippa i. Traditionellt organiserar man sashimin i form av en krysantemumblomma - dödens blomma.
Lina tömde fatet. Ska det vara ska det vara, menar donnan som i Stockholms nattliv går under namnet Dj Do It Do It.
"Det var samma konsistens som bläckfisk och smakade mest av såsens soja och citron", rapporterar hon.

Men här ligger hon nu och andas så fint. Döden brukar annars inträffa mellan fyra och tjugofyra timmar efter intagandet, men hon verkar pigg. Men helt säkra är vi inte förrän klockan nio i afton...

Läs mer om dödsfisken HÄR!

Och vill du testa så gick vi på turistklassiskern Torafugutei på Dogenzaka i Shibuya. Det är billigt och lättillgängligt, även om inte alls i samma klass som ansedda hak.
Gå upp hela Dogenzaka, precis mot slutet, på höger sida, ser du huvudet av en jättefisk uppmonterat på husfasden. Där kan du se Sankte Per i vitögat om du vågar...

(Och nej, jag åt inte. Jag frågade servitrisen om det var okej nu när jag har akachan i magen, och hon bara "NO NO NO!")

"How to wash your hands"

(klicka för större bild)

Och en mindre bra grej med att Beats är hemma....

TITTA vad Beats har köpt i Kina! TITTA!!! Och parkerat utanför dörren för grannarna att fritt beskåda. Jag dör. Jag gör det.
Åbäket är till råga på allt inhandlat på den sofistikerade marknadsplatsen Muren.

Vad gör jag??? Antingen får den stå där ute och signalera för hela Park Axis (vår byggnad) att där inne bor två smaklösa utlänningar. Det kommer skakas på huvuden och spekuleras i vilka de där typerna egentligen ÄR.
Eller så flyttar den in. In i vårt hem. Varje dag kommer jag möta dess blick.
Nej, det är ohållbart. Den får stå därute.

Den mest underbara synen i världen

Där ligger han, min älskling. Äntligen är han hemma. Jag kan inte få nog av att nosa och snusa på honom, världens mest fantastiska lilla älskling. Jag skulle vända upp och ner på himmel och helvete för min Beats, det skulle jag.

Backstage gårdagens plåtning ♥

Efter fotograferingen för Damernas Värld gjorde vi en plåtning för japanska butikskedjan Urban Research (där bland annat Whyred säljs). De håller på att lansera Tiogruppen, och på hemsidan (som har ÅTTA MILJONER besökare i månaden - gulp!) dyker det snart upp en artikelserie som visar hur man kan integrera Tiogruppen i sin vardag. Jag är en av modellerna, och har rollen som svensk modejournalist/girl about town/allmän stylista (!). I bildserien om mig följer man mig under en dag.
Jag stylar plåtning (på de bilderna dyker också Biola upp), jag myser med en tjejkompis (Biola), jag äter, jag köper läsk, jag jobbar vid datorn, jag rullar runt på stan med mitt "stylist-kit" i en Tiogruppen-rullväska och lite annat.

Är superspänd på bilderna! Det var ett evigt ståhej kring att inte visa magen - den passar liksom inte riktigt in.
Men jag är säker på att allt blir sjukt snyggt, det blir det alltid när fröken Eidenberg plåtar.
It better be, ÅTTA MILJONER japaner ska se mig. Och det är bara denna månaden...
Jag postar länk när allt läggs upp om några veckor!

Lina fotar Biola för Damernas Värld ♥

Vilka grejer vi kokar ihop här borta hörni! Igår var det BIolas tur att posera vackert för en artikel jag skriver för Damernas Värld. Idag är vårt uppdrag att provsmaka torkad fisk. I afton ännu en plåtning. Snälla regn, lägg neeeeeer!

Makin' Mama hot hot hot!

Det ÄR ju inget kul att shoppa för tillfället. Dels är jag handfallen och vet inte hur man klär min nya figur. Min nya figur är en alien för mig som jag inte vet hur jag ska tackla. Saker och ting sitter så konstigt och spänner över nya ställen.
Dels känner jag mig inte fin. Tyvärr. Den vackra, sinnliga, feminina gravidkroppen kommer kanske sen, men nu ser jag mest svullen och nästan MANLIG ut.
Men igår blev det lite shoppnig till mama! Ett bohemia-linne från en liten butik i Daikanyama och en blekt jeansjacka på Lowry's Farm (storlek L).
Det var en seger!
Vi firade på sushiorgie på Rainbow Roll Sushi i Azabu Juban, och jag var så uppskruvad av cola light att jag snavade på klackarna och föll raklång mitt framför hela gästskaran. Älskar hur rummet stannar upp och man nästan känner för att göra en Silvia-vinkning och betyga alla att man är okej med ett stort leende, samtidigt som man helst vill sjunka genom jorden.

Nu plåtning! Och idag ska JAG var modell! Kika in sen för bilder!

"Noodle that painful spice of china entered"

Ah! Sånt här kan göra en hel dag för en gammal språkpolis som jag!
Vill ni testa nudeln som ond kinesisk krydda äntrade, besök Chao Bamboo i Omotesando (precis bakom Chanel-byggnaden).
På bilden ser ni Lina.

BABY BEATS - pojke eller girlie? ♥

Här har ni den, min badboll till kagge. Inte illa va?!
Det finns ju massa teorier om hur formen på magen avslöjar om det är en kille eller tjej som gömmer sig där inne.
Vad tror ni - är Baby Beats med eller utan snopp??

Testkör en sjuttioåring

Någonsin undrar hur det känns att vara farfar? Snart vet du!
Ingenjörerna på Nissan här i Japan är i full färd att utveckla en dräkt som ger en upplevelsen av att vara i ett 70-årings kropp. Tanken är att den ska ge förståelse för hur det känns att vara senior och köra bil, men varje begränsa användandet?
Här finns ju oerhörda möjligheter!

Det första jag tänker är att skapa en dräkt som simulerar att vara på smällen. Så sätter man sin karl i den tio timmar om dagen för att ge honom inblick. Det blir ju så mycket konflikter kring det där att mannen inte BEGRIPER. Jag håller på att strypa Beats när han kontrar mina nära döden-tillstånd med att han inte heller är på topp - han har nämligen POLLENALLERGI.

Sen tänker jag en dräkt som ger åldringar chansen att skutta runt i tonårens pigga skuta. Det finns ju redan en fantastisk Muscle Suit som ger handikappade människor möjligheten att gå och röra sig (korresponderar med signaler i hjärnan). Man säger ju att man genom hela livet är lika ung i sinnet som när man faktiskt var ung, och kan då en dräkt svara på det kan ju pensionärsåren på riktigt bli livets fest.

Plåtningen som blev en CRIME SCENE!

Igår gjorde vi ett fotoshoot i Shibuya. Natsuko modellade kläder från olika svenska designers och Lina plåtade (jag stylade samt sprayade ner Natsukos lugg varannan minut). Allt gick kanon tills snubben i utkanten av bilden gör entré (se pil).

Som från ingenstans brölar han in som en ångvält, gastandes likt en vilde på japanska. Jag urskiljer hot om att vi inte får vara där på gatan och att han ska ringa polisen.
"DAME! DAME DESU, DAME DESU!!", golar han och vevar samma armarna i ett kryss framför kroppen (betyder ungefär "fel" eller "förbjudet").
Han är VILD! Plötsligt börjar han KICKA på Linas utrustning, på blixtaggregatet och stativet.
Vi var helt skräckslagna! Jag skällde en smula på min snobbigaste översittarbrittiska: "What ARE you doing, mister?! That is VERY expensive equipment! That is SOOO rude!", men insåg snabbt att han nog bara blev mer provocerad.
Natsuko pratade med honom på japanska, men fick ändå ingen klarhet i varför han var så otroligt upprörd.
"GEET AAAAUOT OFFU HEEEEEEEE!!" tjöt han och hytte med näven.
Sen lyfte han luren och slog en signal till polisens GANG CRIME UNIT!!! Det ni! Maria Ahlgren, Lina Eidenberg och Natsuko Sakurai är ett CRIME GANG!
Vad polisen sa om denna LIGA som fotograferade dammode på öppen gata vet jag inte för vi flydde. FLYDDE. Natsuko fick inte ens av sig de tre nummer för stora klackarna.

Idag hade vi ännu ett fotoshoot i Shibuya, för ett kommande jobb i Damernas Värld. HUR nervösa var vi att han skulle dyka upp och se oss igen???
Han skulle blivit provocerad till hjärtattack. Alternativt mord.
Vad kan man säga. Dåre, självutnämnd samhällspolizei, utlänningshatare eller bara sönderarbetad salaryman som fick en blixt för mycket i ögonen - läbbigt var det hur som helst.

Nedan bildserie av the gangsta-girls!

Världens stoltaste mammi ♥ ♥ ♥

Baby Beats är världens duktigaste! Jag pyser av stolthet.
Den kan klia sig på nosen.
Den kan nästan suga på tummen.Den kan snurra runt som en liten fisk.
Den sväljer och kissar, sväljer och kissar.
Och den har lärt sig ALLDELES själv!

På utskriften från ultraljudet ser bebben ut som en liten björn, nospartiet i profil är liksom vitt. Så söt! Kan inte vänta tills Beats kommer hem - då ska vi ha videokavalkad och titta på filmerna från varje ultraljud, från när bebbe var liten böna till nu. Det finns inget finare ljud än ens bebis lilla hjärta som bankar.
Så länge får Lina agera ställföreträdande partner och lyssna på alla tårdränka, rörda utläggningar om hur duktigt just min bebis kliande sig på sin lilla näsknapp, samt andra hormonkriser som slutar i snyft.

På kvällen firade vi framgångarna med middag och karaoke. Som vi sjöng! Det ska börjas i tid.
Vilken strid det kommer bli om att bygga bebbens favoritljudbild - Beats är team svår, industriell techno, jag är tuggummipop, powerballads och arenarock.

Veckans must-have - MASKEN!

Tror ni att de till naturen oroliga och ständigt bakterienojande japanerna är i upplösning över svininfluensan eller?? Särskilt i Kansai-området, runt Kyoto och Kobe, råder panik efter ett par hundra bekräftade fall.
Det finns knappt en japan kvar i landet som inte sportar en förkylningsmask.
Maskerna har rusat i popularitet till den grad att de tagit slut. Alla Lawsons, Sunkus, 7-eleven och de andra conbini-affärernas hyllor gapar tomma.
Så nu är racet igång på internetauktionerna. Förkylningsmasker flyger genom cyberrymden med tiofaldigt uppskruvade prislappar.
Det är värre än H&Ms designsamarbeten på EBay! Du trodde att den lilla Matthew Williamson-tunikan sålde slut på rekordtid - du har inte sett något, NÅGOT, förrän du sett 170 miljoner japaner kämpa om en liten vit pappersanordning.
Har du en som kul kuriosa - SÄÄÄÄÄÄÄÄÄLJ!


Foto: Japantoday.com

Just nu i Tokyo

* Jag ska på mitt fjärde ultraljud om en halvtimme. Är så nervös att jag sprängs. Tänk om något är fel med min lilla skatt??
* Jag saknar älskling-Beats så jag tror jag dör. Han har varit borta i två veckor nu.
* Jag har släppt loss Lina ensam på Harajukus gator för shopping. Hon har ingen mobil. Jag slarvar väl inte bort henne??
* Jag svävar på moln över att modebilderna vi tog till tidningen Mama blev så underbart jäkla toktjusiga. Jag säger det igen - Lina Eidenberg är Sveriges mest oslagbara fotograf i sin genre.
* Jag är lite hormonsvängig. Har redan hunnit med både gråt- och skrattmaraton idag.
* Jag gick in i vecka 15 idag.
* Jag har figurnoja och känner mig så otroligt tjock. Testade en favoritklänning och blixtlåsen rörde sig inte.
* Jag har två nya finnar. Som vanligt likt ett skägg på kinden. Varför åh varför sätter sig inte gravidfinnar typ i pannan där man kan gömma dem under lugg?? Och hur fanken gör man med rogue när kinden agera värd åt ett bergsmassiv??

Nu mot doktorn. Är livrädd att gå utan Beats. Håll era tummar att min lilla bebbe är genki!
*

Backstage gårdagens MAMA-plåtning!

Så här såg det ut när vi plåtade mode för tidningen Mama igår. Håll utkik i butik runt den 10 augusti för tokyomode för minisar!

Ramen-kungen Koos på TOKYO TOTAL!

Idag ska alla ramen-fantaster klicka in på min nya blogg på RES.SE. Där ligger nämligen en intervju med Mr Martin Koos, vän och nudelslurpare deluxe, om hur och var man äter världens bästa ramen i Tokyo. Spana in om du vill hitta gömda godbitar och lära dig hur du inte gör bort dig bland alla sörplande salarymen!

Klicka HÄR!

Modeplåtning för MAMA!

Outfit nummer 3 - paljetttights, neonmössa, leopardfuskis, mc-boots och diskoklänning!

Nu sitter jag och Lina och äter lyxfrulle med fruktsallad, yoghurt och gott bröd. Strax tar vi taxi till Harajuku för att möta upp våra modeller, Filippa, 3, och Didrik, 2 (och deras mammor!). Sen ska det plåtas till tidningen Mama dagens lång! Vi har kollat ut de coolaste, knasigaste miljöerna och köpt ENORMA ballonger i form av Hello Kitty och annat som kidsen ska posera med. Detta blir så fint, känner det på mig. Lina är min all-time-favoritfotograf, och det har hon varit sen innan vi blev kompisar utan möttes under en bikiniplåtning i Stockholm 2005. Kolla hennes bilder HÄR.

Mer uppdateringar från "the backstage" under dagen!!

Love!

30° i skuggan!

Det är högsommar i Tokyo idag. Jag festar i ny tunika från Love Girls Market och njuter av vad jag gissar är sista veckorna i mina jeansshortd. Det blev en islatte med Biola och nu är det fokus på LINA!!!!!

BEIJING BEAUTY ♥

Jag shoppade lite kinesiska hudvård i Beijing. Föll för LIMIs ljuvliga förpackningar och charmiga, fruktiga namn (och priset!). Som den pubertetsfinniga madame jag förvandlats till (bebisen - det här ska vi snacka om när du kommer ut!) plockade jag på mig Tea Tree-serien som lovar minimera porer och väldigt milt motarbeta det oljiga. Snälla funka...

PS. Nu ska hjärtat göra comeback!

Choppelichop!

Inte en dag för sent var det! Mitt hår har varit en studie i förfall alltför länge nu, så idag travade jag bort till frissan och sa CUT! Nu har jag en slags lugg igen, fast känner jag mig själv rätt så åker den snabbt åt sidan. Är jobbig ju!
I morgon ska jag färga (är nästan blondin nu), sen ska jag hämta LINA vid flygbussen runt lunch! HUR peppad?!

Nu har jag för övrigt blivit intervjuad över telefon av en tjej på Dramatiska Insitutets radiolinje. I början av juni hamnar inslaget på RES hemsida, och handlar om reseguider i dåtid, nutid och framtid. Jag är ju den nya generationens reseguide som ni vet hoho!
Det var superkul - jag ÄLSKAR att bli intervjuad. Jäkla linslus är jag. Eller mediahora som det heter i modern folkmun. Mediahora - det är jag det!

"TOKYO TOTAL" - MIN LITTLE BLACK BOOK!

Från och med denna veckan är jag stolt mutti till TVÅ tokyobloggar.

Jag är nämligen tidningen RES nya japankorre och med jobbet kommer en blogg på res.se som kommer uppdateras varje dag. Bloggisen heter TOKYO TOTAL, och där denna bloggen är min dagbok där jag tjatar om mig och mitt liv, är RES-bloggen en slags little black book där jag delar med mig av de bästa adresserna jag vet inom mat, mode, design, popkultur, uteliv och andra "essentials". Som en guide med bara exklusiva, handplockade tips på sådant som jag inte själv kan vara utan. Lite som RES berömda Cityguider (ni kan läsa min Cityguide Tokyo HÄR), fast den uppdateras varje dag.

Den är inte helt färdig i formen, men tjuvkika på TOKYO TOTAL (uttalas gärna med lite tysk klang) HÄR!

Psssst.... På torsdag blir det exkusivt värre! Då publiceras nämligen en knockout till intervju där min glade tomodachi Martin Koos gräver upp vägen till Tokyos bästa ramenställen. Fulltsändigt omissbart! Länk kommer...

Uniqlo UT x Pac-Man = nostalgi!

Hipp hpp hurra för Pac-Man, dataspelsdarlingen som fyller 30 i år! Pac-Man är en sann hjälte för oss seniorer som växte upp utan internet, Playstation och 3D-grafik ska ni veta kids! Han liksom TUGGADE sig genom banorna och vi tyckte han var väldigt cool.
För att fira har UT, Uniqlos konceptlinje för limited edition-tees, bjudit in sex designers att göra varsin Pac-Man-tischa. Som vanligt kostar en t-shirt bara 1 500 yen. Enda minuset är att Pac-Man-serien bara finns för killar. Hmmpf!
Vill du shoppa så bege dig till UT Store Harajuku på Meiji Dori, nästan ändå uppe vid Laforet-korsningen om du kommer från Shibuya.

EXTINCTION SUCKS! Fashion goes PK!

Jag festade till det med en slapp tanktop från Something Else by Natalie Wood. Tjusig, ne? Hittade den på min nya favoritbutik, Contemporary Fix i Aoyama.
Alla säljintäkter från linnet går till Extinction Sucks-fonden, så man kan shoppa loss med en ängels samvete hurra!

Home-coming pressys!

Konnichiwa!
Nu är jag tillbaka i skokartongen i good ol' Tokyo!
Sitter och msn:ar som en galning med Lina, min kompis och fotograf extraordinaire, som kommer hit på onsdag. Vi ska hänga och jobba och käka ruskigt mycket mat. Just nu i denna stund planerar vi en modeplåtning till tidningen Mama som ska göras på torsdag (håll utkik i nummer 8 - ute 10 augusti!). Vi ska plåta knalligt tokyoinspirerat mode och jag har hela lägenheten full av urtjusiga kläder. Tyllkjolar, fuskpälskar, neontights, paljettights, sneakers, sweatisar, baggyjeans mm i miniformat - sååå sött! Har lånat grejer från coola, svenska märken som Mini Rodini, uppstickaren Gangstar, Acne Miniature och lite andra. Längtar tills min bebbe blir stor nog för paljettights!

Men vilka vuxengoodies som väntade på mig när jag kom hem då! Dels ett paket från mamma med godis och en bebisbok jag suktat efter, Från A till Bebis av Ann Söderlund och Hanna Rosander.
Dels ett paket från my darling SHU UEMURA med hela jäkla PhytoBlack-serien som är så lyxig att jag nästan inte vågar röra förpackningarna! I paketet låg också en härlig mist-spray, puder- och rogueborstar och en ny geleyeliner. Är i extas! EXTAS!!!!

It's all in the mix...

Köper ni det? Jag köper't!

BEIJING DAG 3

Fredagsromantik på China Grill

Aftonen igår var alldeles magisk! Jag och Beats piffade upp oss och åt middag på fantastiska China Grill på Park Hyatts 66e våning (ni måste gå dit om ni är på genomresa!). Vi delade en skaldjursplatå med grillad hummer, pilgrimsmusslor och lax, drack goda drinkar (jag festade med fusk-Mojito), pratade om livet och blickade ut över staden som aldrig verkade ta slut. Det var så fint.

En trappa ner ligger baren China Bar och en sångerska sjöng covers på tidlösa snyftare och jag blev så känslosam och gråtig, fast på ett bra sätt. Jag har alltid varit en emotionell madame, men sedan liten krabat slog sig ner i min mage gråter och skrattar jag konstant i en enda röra.
Jag tänkte på mig och Beats och det lilla fröet som växer i min mage och det otroliga i att just vi två hittade varandra och nu bygger ett liv tillsammans.
Jag tänkte på min älskade och för varje sekund saknade familj och vart livet tagit oss (och det har inte alltid varit en lätt resa!) och så stolt jag är för hela gänget. Och jag tänkte på vad lyckligt lottad jag är som får se och uppleva så mycket i mitt liv. Så bortskämd jag är! Jag kände mig verkligen så otroligt BORTSKÄMD där jag satt över en hummer med min älskade med känslan av att ha hela världen för våra fötter.

Jag tänkte mycket på farmor. Farmor tappade synen för några år sedan. Men i sitt huvud har hon bilder från alla de resor hon hunnit göra som hon plockar fram och njuter av. Återigen är farmor tillbaka i hennes favoritmålares fotspår i Florens, på operan i Moskva, på muren i Kina eller bland skraporna på Manhattan. Jag tror de där bilderna räddar farmor, och jag hoppas att jag också på ålderns höst kommer kunna göra otroliga resor inne i mitt eget huvud.

Nu är Beats på jobbet (en LÖRDAG!!) och jag ska ut och kolla läget på en shoppingmall som ska vara bra. Sen hämtar han upp mig och så kör vi till MUREN! Om dimman lättar vill säga - just nu ligger Beijing under ett täcke av gröt.

Vi hörs snart, jaa!

BEIJING DAG 1

Igår körde vi Förbjudna staden och himmelska fridens torg, en lunch på hotell Raffles och lite shopping mall i Wangfujing. I Beijing har dom de mest enorma mallsen där Gucci, Bulgari, Cartier och alla andra jag inte kan handla från radar upp sig.
Allt är enormt här. Husen är maffiga och breder ut sig över hela kvarter. Boulevarderna är breda. Det andas fortfarande lite kommunism över det. Avstånden är enorma och traffiken tutande och tät. Tokyo känns mycket mer lättnavigerat trots att det är ännu större.
Det är svårt att få grepp om Beijing. Överväldigande. Fast jag har ju faktiskt bara varit här en dag. På måndag kanske jag lyckats förstå hur allt hänger samman. Nu sitter jag mest som en nickedocka i en taxi och taggar med, samtidigt som jag försöker följa rutten på kartan.

Anna Sui-nagelkit to die for!

TITTA vad jag hittade på flygplatsen i Tokyo igår! Ett limited edition-kit med tre Anna Sui Dolly Girl-lack samt ett ark stickers att dekorera naglarna med. Kitet kommer paketerat i ett litet lila hus. Måste måste köpa på vägen hem. Note to self - ha lite cash över som "ändå behöver spenderas".
Det tjusiga etuiet med lipgloss, också ur Anna Suis limiterade Dolly Girl-kollektion smälter mitt beautytörstande hjärta.

Nu ska vi ut och göra BEIJING!!!! Har laddat med hotellfrukost deluxe - omelett, fruktsallad, bröd, kaffe... Sen ska jag berätta för er om mitt nya projekt som ni måste spana in!!

From Beijing with Love,
M!

"Fruit salad and bride please"

Flott värre - Beats kom och hämtade mig och kulan (SER ni den - som en FRAMSTJÄRT!!) på flygplatsen med chaffeur och vid midnatt var vi på plats på hotellet. Jag var hungrig som en varg och beställde direkt roomservice.
Roomservicedamen och jag hade kommunkationsbarriär:

Jag: Fruit sallad and some rye bread please.
Dam: Blide?
Jag: Eh... rye bread.
Dam: You want bride?
Jag: Eh no. Bread. Breeead. You know, breakfast... bread. Eh... Brown...
Dam: Blaaaun... Eh... I don't know.
Jag: It's on the menu. Ryyyyyyye breeead.
Dam: You have no menu?
Jag: Yes I... Forget it. Thank you.

Sen kom fruktsallader och Beats på om "copy" på kvitto.
Dam: You rike coffee?

Det är roligt med språkbarriärer. Förutom när man är så hungrig att magen känns som ett svart hål och klockan visar midnatt.
"You want bride". Den är klassisk.

THIS IS BEAUTY.

Detta är utsikten från flygbussen när man åker ut från centrala Tokyo. Vad jag älskar den synen! Tokyo är ingen klassisk skönhet, snarare en rå snygging. En badboy.
Fina Tokyo, gång på gång har slagits sönder och samman av jordbävningar, bränder och krig, men varje gång bygger den upp sig själv. Det blir ju lite ostrukturerat gatusystem, innovativ på gränsen till galen arkitektur och smått skruffigt i kanterna, men det är skönhet för mig. Monorailsen som pilar fram mellan skyskraporna, motorvägarna som går i fyra våningsplan och den fyrkantiga, konstgjorda kustlinjen där man bygger nya skyskrapor på mark skapad av gamla sopor - det är den ultimata urbana romantiken.
När jag sitter där på bussen och far över Rainbow Bridge blir jag nästan tårögd. Så mycket historia det finns i de där husen som inte finns kvar! Och i de nya som kaxigt strävar mot himlen!

När jag var liten jobbade pappa mycket i Tokyo. Varje gång han kom hem berättade han om staden där man aldrig visste om man var på marken eller inte. Allt var byggt i platåer, och broar och vägar löpte som kringlor och flätor tills man knappt visste vad som var upp och ner. Som jag ville sen den staden! Det lät som en rymdstad. Ungefär som den staden jag såg i tecknade serien Jetsons.
Ja, och så fick jag jämt festliga godisklubbor med seriefigursmotiv. Och en Yamaha-synth när jag var 8. Alla andra hade små barnsynthar och jag var så stolt över min Japan-synth med hundratals knappar och förinspelade beats.
Men vet ni vad det mest lustiga är?
När jag var tre år fick jag en t-shirt som pappa köpte till mig i Tokyo, på ett varuhus i Ginza. Den var vit med ett stort rött kanji på. Som jag älskade den tröjan! Jag hade den jämt. Som liten gillade jag att ta av mig byxorna och vara bar om rumpan, men japantröjan, den åkte aldrig av.

Samtidigt i en småstad längre norrut i Sverige pratade min blivande make om landet i öst som han drömde om. I Japan ville han bo!

Och här är vi nu. Lite förutbestämt känns det allt. Att jag får bo i Jetson-staden och kan käka seriefigursklubbor varje dag om jag vill. Och i huset några kvarter från oss ligger en av Tokyos största och mest kända synthbutiker.

TOKYOFLICKANS MÅSTEN

Jag hänger mest runt Shibuya och Harajuku. Alla flickor runt omkring mig är ultraminipetita med enorma, lockade hårmanar. Deras ögon är bambistora tack vare kawaii-linser med svart rand runt irisen, noggrant lagd makeup och tjocka lösfransar. Klackarna är antingen skyhöga, eller så hasar de runt i slitna uggs eller boots trots sommarvärmen. Det är en armé av dockor, och jag vill ta hem dom och parkera på en hylla!

Några måsten i en Shibuya-gyarus garderob just nu är (uppifrån från höger):

Puffkjolen med resårmidja. Helst blommig. Ofta är kjolen hoppsydd med en t-shirt till en one-piece. Den på bilden är från Clear.

Minitygväska med gulligt tryck. Fortfarande är CHER-väskan poppis, liksom kitschiga tryck som I LOVE RICH. Den på bilden är en försäljningssuccé och kommer från Curly Collection.

Urtvättad t-shirt med gullig slogan. Den på bilden kommer från Snidel och basunerar ut "The love makes peace".

Hatten. Still going strong! Men glöm att den är till för att dölja en dålig hårdag - håret som böljar ut är lika perfekt som vanligt.

Popples Bears. De runda björnarna är ÖVERALLT. På väskor, mobilsmycken, t-shirts, pyjamasar... Väskan på bilden är från Jolly Boutique.

Trompe d'oeil - plagg som fejkar 3D. En påmålad väst på t-shirten är vanligast.

Långärmade t-shirt med helfärgad ärm. Gärna någon cheesy slogan som "DO YOU LOVE ME?" på bilden.

Höga mysmidjan. Det här gillar jag med min svällande midja! Höga, bastanta resårmidjor på denimkjolar är överallt. Den på bilden är från Snidel.

Och slutligen, allt, ALLT, som är brandat med KITSON. Sedan LA-favvisen öppnade i Shinjuku LUMINE i våras har tjejerna vallfärdat.

PSSST... Allt på bilderna kan du shoppa på japanska GIRLSWALKER, men hemsidan är på japanska och du måste uppge japanska adress...