Detta ser jag när jag tittar ner! Magen växer nästan så man kan se det med blotta ögat. Jag har fått bebismage jättesnabbt! Det är ingen höjdare när man vill klä upp sig eller shoppa (handlar ingenting just nu, kommer ju byta storlek varje vecka typ), men det är supermysigt att redan ha en liten bula att klappa på.
Man blir lite phoney av att vara med bebis. Vi snackar mycket, bebisen och jag. Mest envägskommunikation. De senaste dagarna har det låtit såhär:
– "Lille skrutten, ska vi åka till pappa i Kina!"
– ....................
– "Det blir ju jättemysigt! Som jag vet att du längtar efter att bli klappad av pappa!"
–......................
– Men vad ska vi ha med oss nu då?? Mest myskläder va? Det gillar vi ju, du och jag! Mjukt ska det vara!"
Ja så där håller man på.
Fast jag tror faktiskt att den gillar att bli klappad på trots att den är så liten. Särskilt Beats klappar är nog poppis, han är stadig på handen och har pondus. Han brukar också få prata med magen. Mest på min begäran.
– "Ehuumm... Hallå..? Hallå ja lilla bebis..?", trevar Beats och knackar lite på megan, medan jag piper av upphetsning:
– "Hör du lille bebis!! Det är pappa som pratar med dig!! Hör du så mycket pappa LÄNGTAR efter dig!!"
Det sägs att vissa män blir rädda för magen. I och för sig är det nog när magen är en jätte, men ändå. Beats är inte rädd för magen. Han älskar att klappa min lilla ölmage (ser ju mest ut så än så länge).
Nu är det inte många timmar kvar! Snart, store älskling och lilla älskling, är vi samlade igen! Om två timmar går flygbussen, hurra!
Jag är så uppspelt att jag inte ens tänkt på det förfärliga som håller på att hända min ekonomi...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar