Klart man ska klä upp sig när det är Linas sista afton! Igår invigdes nya långklänningen från Zara. Till det klackar från Charlotte Ronson, jeansjacka från Lowry's Farm, väska från Scardia och nytt halsband från Dior (vintage från Ragtag - visar sen!).
Vi mötte upp Biola, Wolf, deras kompis Hanna, Jonas och Mini på Maruhachi nere i Shibuya. Konstigt att vara där utan att utnyttja den fantastiska all-you-can-drink-dealen! Men hur härligt som helst ändå. Jag är lite rädd varje gång jag ska med ut på galej att jag ska känna mig utanför och tråkig, men det blir alltid jättebra. Mina kompisar tycker om mig nykter också hoho!
Senare hamnade vi på en bar och spanade in parningsdanser mellan japanska tjejer och västerländska killar. Mittemot oss pågick en lååååååång massage som bara var ett enda utdraget och högst publikt förspel. Klarar inte sånt, är så äckligt att veta att snubben två meter från en har brakstånd i kalsippen. Stod där med min tomatjuice och mia pistachnötter och bara tvångtänkte på det där äckliga ståndet.
Jag och Beats avvek vid ett-snåret, men Lina stannade ute med Joans och Mini till tidig morgonkvist. Hon kan inte ha sovit mer än en timme innan jag hade det angenäma uppdraget att återuppliva liket.
Det tog, och detta är BOKSTAVLIGEN, en HALVTIMMA för mig att få upp Lina. Jag pratade högt, ruskade, drog av filten och kallade in förstärkning från Beats, men fick max ett tjurigt mummel: "Jamen, jag ÄR ju uppe!". Beats var nära att plocka fram skottkärran.
Men hon kom iväg, lilla pinglan. Till sist. Oj vad tomt det är nu. Fällde en tår på väg hem fån flygbussen.
Sen lagade jag american pancakes till Beats.
Nu ser vi dokumentär om jamaicansk dub och söndagsmyser.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar