Min dagliga look
Tack söta söta ni för ert peppande och för att ni gläds med mig och Beats. Blir alldeles rörd av att ni är så engagerade!
Bland kommentarerna dök det upp några frågor son jag tänkte svara på nu! Fast först vill jag göra klart att SJÄLVKLART fortsätter jag blogga!!!! Det blir tokyoknas och massa piffigheter preci som alltid, uppblandat med rapporter från den växande kaggens värld.
Japp, så är planen. Ni är många som frågar om det, särskilt ni som själva fått barn i Japan, och upplevelserna verkar variera väldigt.
Bebisen checkar in på Aiku Hospital i Hiroo när det är dags. Det sägs vara bra, och jag har flera vänner som fått sina bebisar där. Och min doktor är en toppengubbe, så känns tryggt och fint!
Dyrt som satan blir det, men vi får det mesta täckt tack och lov.
Har jag mått illa?
Ja, så in i bomben. Första tiden har varit jobbig, som de flesta verkar kunna intyga. Inte bara på grund av illamående för min del, utan mest på grund av att min redan skruttiga sköldkörtel packat ihop ÄNNU mer. Mina dagar kantas av extrem trötthet, jag är konstant andfådd som en gammal hund (att plocka upp något från golvet kräver en kvarts vila efteråt. typ) och kroppen är liksom bara slut. Det är svårt att förklara, men det känns just som om kroppen tagit slut. Inte jämt, men många dagar. Mins ni när jag svimmade på Starbucks? Precis så som man mår INNAN man svimmar mår jag ofta. Svag, snurrig, frossig, illamående, hjärtklappning...
Illamåendet har börjat lugna sig nu, men jäklar i hatten vad det varit jobbigt! Man går på stan och så kommer en lukt och så bara vänder sig magen ut och in. Äter Beats en vitlök är vi ovänner i tre dygn!
Men nu tror jag minsann det börjar vända! Har fått mer medicin för sköldkörteln och illamåendet lättar för många runt tiden jag är i nu.
Kommer vi bo kvar i Japan?
Så länge vi kan (vilket man aldrig vet i dessa tider)! Bebben får hänga med.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar