En av fördelarna med att ha hoppat av skolan (japp, det krävde för mycket tid som helt enkelt inte fanns) är att jag slipper känna kimchiandedräkter halva dagarna. Skolan ligger i Shin-Okubo, aka Korea Town, och längs huvudgatan ligger de koreanska restaurangerna på rad. Det är här skolans elever ofta intar sina luncher, och en koreansk måltid utan kimchi är en godisskål utan Hallonskallar - otänkbart. De många koreanska eleverna äter säkert ett gäng slevar på kvällen också eftersom det sägs att koreaner mår dåligt utan sin kimchi, de blir uppsvällda och konstiga.
Kimchi är inte äckligt i sig, bara jäst kål med abnorma mängder vitlök och chili, men doften mina vänner, doften! Det är doften med stort D och jag står bara inte ut med den. Secondhandupplevelsen av kimchi dagen efter att bänkgrannen lastat in en portion, det finns inte ord... Det är en frän vitlöksdoft som klassar ut alla andra vitlöksdofter jag tidigare känt. Den attackerar ur porer, ur svettkörtlar, ur munnar och fanken vet vad. Jag har flera gånger fått knyta halsduken hårt över näsan i klassrummet för att filtrera bort mina klasskompisars andedräkter och kimchiavdunstningar. Det luktar som ingrodd svett, impregnerat av vitlök.
Så lyckan var stor när jag insåg att jag nog inte kommer behöva konfronteras så mycket mer med kimchins afterchocks. Men så idag står jag i en butik och så pang! slår den till, denna mördardoft. Jag står inte uuuuut! Var tvungen att fly direkt. Spelar ingen roll hur många fräsiga små skinnjackor som hängde på rad, man måste bara bort bort bort.
Nu läser jag i tidningen att Koreas första man i rymden ska ut den 8 april, och vad tror ni han ska ha med sig. Särskilt rymdutvecklad kimchi såklart! Kan man känna dofter i rymden? För i så fall måste han nog åka i en egen rymdraket.
Jag är en ivrig påhejare av mat med så kallat medicinala egenskaper, och vitlök är bästa kryddan, men snälla snälla snälla hitta ett sätt att eliminera kimchins biverkningar.
Stackars satar i rymdraketen...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar