Världens gammlaste OBS-barn

Idag hade vi stora midterminsprovet i skolan. Det var ingen rolig historia. De sista dagarna har jag varit mycket mer intresserad av jobbrelaterad skönhetsresearch än krångliga kanjitecken, och idag var det payback. Grammatiken är okej och att läsa kanjisarna vi lärt oss (ca 300 med alla kombinationer tror jag) funkar väl oftast, men att skriva dom jäklarna! Jag håller inte ordning på strecken och så blir det bara trassel och fel. Alla säger att vill man lära sig kanji måste man sitta och skriva varje dag och verkligen nöta in det, men jag tycker helt enkelt inte det är kul nog.
Jag vill kunna mingla på krogen, prata för mig i butiker och inte verka daft i varenda vardagssituation - kanji känns inte så relevant just för mig. Kul att kunna som bonus, absolut, det vore ju hur coolt some helst, men ett par timmar om dagen är jag inte beredd att ge den gamla skrivkonsten.

Att försöka lära mig japanska är nog det svåraste jag någonsin gett mig in på och jag har för första gången grova inlärningsproblem. Jag var alltid ett sk "skolämne" och låg i diverse klassers toppskikt, men i japanskaklassen är jag sämst. Det är som att hjärnan går in i meltdown så fort den hör "Hajimemashou!" (varje morgons "Nu börjar vi!"). Det konstiga är att alla andra i klassen verkar vara helt med på allt och kan prata för sig hyfsat fritt. Det tar fem år för mig att formulera en mening!

Provets lågvattenmärke: Meningsbyggnad. Fick olika glosor att bygga meningar av. Maria blandar ihop "söka jobb" och "bli full" och skriver således: "Imorgon planerar jag att bli packad". Vilket iofs funkar, men inte snitsigaste meningen jag fått ur mig...

Men men, jag är ändå glad för varje liten grej som går in. Jag ska som sagt inte ta en proffesur i det japanska språket eller kanjikunskap, utan bara lära mig att köpa mjölk och fråga efter rätt skostorlek utan att se ut som ett stammande ufo.

Nu in i duschen och skölja ur hårtoning. Alltid lika nervigt. Blir det jämnt eller blir det fläckigt/randigt?