Tokyos fashionfrissor

Nu ska vi prata hår! Att Tokyos gator är som ett enda stort kluster catwalks och att japanerna är världsbäst på innovativ styling är ingen nyhet, men det snokas inte så mycket i deras kanske mest fåfänga område - håret.

Bad hair-days finns inte i Japan. En japan skulle aldrig tillåta det. Glöm att slänga håret i småflottig tofs eller trycka en mössa i döljande syfte (gärna mössa, men då som accessoar), här jobbas det hårt framför spegeln varje morgon.

Låt oss börja med att göra klart att det ingenstans i världen är så tätt mellan frisörsalongerna som i kvarteren runt Aoyama och Shibuya. I Shibuya beräknas det finnas en salong per 230 invånare. Det är galet många. Dessutom är det inte ett ruinerande projekt att gå till frissan, så de flesta kan kosta på sig att underhålla håret så ofta att det aldrig blir ful utväxt eller risiga toppar.

Så gott som alla japaner har tjockt, spikrakt och svart hår, och det är just detta så många jobbar så hårt på att slippa. Jag är mörkare än de flesta japanska tjejer (unga tjejer, när man blir vuxen på riktigt passar det sig inte att spexa). Väldigt få har naturligt lockigt hår så det är självklart ett ideal att ha midjelånga korkskruvar. Mest tydlig är den här crazen för lockar i Shibuya. Tusentals Shibuya-gals (eller gyaru som det blir på japanska) sportar blonderade lockar ner till midjan. Ingen med självrespekt lämnar hemmet utan att ha stoppat ner locktången. Längden fixas med extensions. De ser ut som seriefigurer - pyttesmå kroppar och enorma hår (och milslånga permanenta lösfransar).

Som alltid i japan identifierar de flesta sig med en grupp, och man ser direkt på stilen vilken kategori han eller hon platsar i. De yngre kallar sina grupper "tribes". GothLolita är en tribe, Shibuya-gal en annan, Harajuku-girl en tredje, cosplayers en fjärde osv osv. De äldre är inte lika extrema, men ofta minst lika noga med att ha en tydlig röd tråd i sin look som visar vilken samhällsgrupp man svurit sig till. Till och med de enorma massorna salarymen har samma prydligt klippta frisyrer, medan de snälla office-flickorna som använder kysk dräkt och minimalt med smink gärna håller håret naturligt svart och klipper frisyr i uppklippt axellängd. Inget utsvävande, men ändå visar de tydligt, även i naket tillstånd, att de hellre hänger på vinbar i Ginza än på disko i Shibuya eller svartklubb i Harajuku.

Mycket grovt kan vi dela in hårstilarna i några grupper:

* Shibuya-stilen. Tjejerna som älskar hotpants, lårhöga stövlar och allmän slampig gyaru-look håller sig religöst till blonderade lockar som är tuperade på hjässan och sedan faller långt ner över ryggen (japanerna har ganska platta bakhuvuden och därför jobbar de mycket på att få en rund form på frisyren).
Inom Shibuya-looken finns olika sublooker. Hima-kei är en stil som går ut på att se ut som en Bel Air-prinsessa, och tjejerna tuperar upp en boll på huvudet som får sextiotalets skönhetsdrottningar att verka slappa. De här frissorna måste ses live för att kunna tas på allvar - det är ett mysterium hur de får till perukhår utan peruk. Observera att många ser ut såhär även till vardags. DET, mina vänner, är high maintenance.


Sedan har vi den extrema gyarun, yamanba (eller gangura som vissa fortfarande säger, trots att ganguran egentligen var 90-talets variant av stilen). Här är ord överflödiga. Tänk risig städmopp i randig neon alternativt diskvattengrå. Dessa tjejerna markerar klart och tydligt vad de tycker om sitt hemlands skönhetsideal. De kanske inte är så vackra just, men inte dessto mindre kämpar de här brudarna med att uttrycka sig genom håret.


Mycket förenklat kan man nog säga att Shibuya är som en enda stor gatfest av Barbies, ghetto fabs och neonmoppar, med blonda slingor och korkskruvar i majoritet. Det är inte sällan man springer på tjejer som lockar håret med sladdlös locktång utanför stationen, i ett gathörn på shoppinggatan Centre Gai eller på McDonald's. Däremot springer du aldrig på någon med kort hår. Posh-pagen är helt igonerad i den här delen av världen.


* Harajuku-looken
Kidsen delar Harajukus gator med hipsterposset och de mer individualistiska modemännsikorna, men några tydliga tendenser finns ändå.
GothLolisarna (ja, de hänger fortfarande kvar) vill inget hellre än att se ut som hämtade ur en film om 1800-talet. Tänk rokoko och du är rätt på det. Rak hellug, blank och putsad, och tighta skrivlockar som når lite under axlarna.


Decora-tjejerna är de där som ser lite nördiga ut i rosa träningsjackor, brillor och tusen klämmor. De har alltid kort hår med en miljon färglada klämmor och en lugg som antingen hänger ner eller ligger åt sidan. Här är inte klippningen så avancerad, det finns inga extensions eller portabla locktänger med i bilden, men satan vad de pyntat sig!


Sedan har vi alla Lilla My-tjejerna i knut - knuten är MASSIV i Japan. Modetjejerna kör knut, som alltid är avundsvärd fluffig, och är sällan alltför galna i sitt val av hårfärg. Här sitter verkligen knuten mitt på skallen, precis bakom luggen alltså.

Bland trendtjejerna är det riktigt korta håret en lavinartad trend. Oftast är det uppljusat, fast drar snarare åt beige än blont. Till den kortkorta garconne-frissan sportar många rakade ögonbryn för att ge pannan fullt fokus.


Och precis som hemma är luggen smashhit just nu och finns i tusen varianter. Återigen är det dock bara en viss kategori som ger sig på luggen, och det är dem som är intresserade av västerländskt mode och det hippa. En Shibuya-tjej skulle aldrig klippa hellugg.


Bland yngre tjejer kan man prata om fem läger:
Dockflickorna som hänger runt Shibuya och har barbielockar, de experimentella fashionistorna runt Aoyama, kidsen som är som plockade ur en anime, Yoko Ono-hippiesarna (finns maffig andel rumplånga manar här i stan) och så de prydliga flickorna som vill vara snygga utan att stå ut för mycket.

Oavsett vilken hårstil japanskorna väljer så kör de fullt ut. Allt är genomtänkt, noga stylat och gränsar till vetenskap. Men så är vi också i geishornas land, och det har nog aldrig funnits så genomarbetade frisyrer i världshistorien som geishornas.

På killfronten rapporteras det om att samurajfrisyren är på väg tillbaka (slick bakåt, knut och rakad hjässa). Många killar i kreativa svängen, modebranschen eller media har långt hår som antingen snos samman i en knut eller får hänga löst under en mystisk hatt. Faktiskt sjukt snyggt oftast!

Shibuya-killarna kör mer yankee/host-looken, som jag skrev om förra veckan, med blonderad, megatuperad typ hockeyfrilla. Vi avslutar med en bild på tidningen Men's Eggs omslag. Spret, slingor och lugg i ögonen - det är drömkillen du jour för typ hela Tokyos teencommunity.