Rapport från Vogue

Stissade halva morgonen med att fixa hår och make inför mötet med Japans skönhetsguru numero uno, skönhetschefen på Vogue. Blev såklart jätteful i håret bara för det - istället för tuperad sixtieskitten blev det muppig långhockey, tänk Joey Tempest. Körde säkra kort med svart klänning, ankelboots och diskret makeup – blir bara pinsamt om man försökt lägga värsta vrålmasken och så är det halvtaskigt gjort och den andre tycker man ser ut som en clown.

Det roliga är att det första som händer när jag kommer dit är att skönhetschefen börjar ursäkta sig för att hon ser så tråkig ut! Detta är ju andra gången jag är och springer i Condé Nast-huset, och det är så bisarrt, men det finns ingen reception, utan man kommer in i ett litet rum med en telefon på ett barbord och en telefonlista, och så ringer man den man ska träffa. Jag blev hämtad och inlotsad i ett mötesrum, och det första hon börjar dilla om är de här eksemen som gör att hon varken kan sminka sig, gå till frissan eller ha linser, och att hon skäms så förfärligt. Jag har ju haft precis samma grej för ett par år sedan och det var en mara, så direkt hade vi en bonding. Jag försökte underlätta genom att säga att hon i alla fall inte är naturlig blondin och ser ut som en albino utan mascaran.

Sedan intervju och hon berättade en del knasiga grejer som japanerna ägnar sig åt i jakten på skönhet och hälsa, men det kan jag ju inte skriva här hur gärna jag än vill. Ni som varit med på bloggen ett tag minns kanske min kamp med Hot Burning Cellulite Gel, krämen som skulle bränna bort fett men tog typ hela hudkostymen med sig (bildligt), och nu har vi i alla fall fått klart för oss en gång för alla att de här "burning hot"-krämerna inte funkar.

Jag vet inte hur gammal hon är, men hon tog examen i journalistik för 25 år sedan, så i alla fall över 45. Men huden - huden! Färre rynkor än jag och hon är bloody nästan dubbelt så gammal! Och det var inget botox, det ser man direkt (jaaa carola). Bara persikolen, fin japansk porslinshy som blivit ompysslad ett helt liv. De har tvåstegstvättning av ansiktet - en makeupremover och en smutsrengörare - och hon peppade mycket för det. Och det japanska vattnet, det ska vara bra för hyn. Samt allt som kommer från sojabönan - tofu, sojasås, edamame, miso... Jag tror faktiskt mycket på det, mina eksem har blivit långt färre sedan jag flyttade till Japan. Vi pratade mycket om det här att japanska kvinnor är så besatta av vacker hy, de lägger verkligen ner mycket jobb på sin hy här, och hon menade att det är för att japanska ansikten är så platta som de måste hålla huden i topptrim. Det tvättas, krämas, salongsbehandlas och detoxas som ingen annanstans. Ett argument som också ofta kom upp var att japanska män attraheras av ungdom och att det finns ett så stark preteenideal här som kvinnorna verkligen kämpar för, annars vill karlarna helt enkelt inte ha dem. I våra svenska ögon kan det tyckas konstigt att männens synpunkter ska styra en hel livsstil (i väst är det inte helt okej att säga att "jag gör så här för att få killar"), men i Japan finns inte riktigt det synsättet. Det handlar inte om förtryck, utan att hålla harmoni och attraktion. Samma sak när det gäller hårborttagning - männen tycker inte om hår, därför tar vi bort det, inget snack. Jag fattar att killar från väst kommer hit och blir helt tossiga!

Skönhetschefen berömde min hy och jag blev så himla glad. Och hon sa att jag hade fin makeup och visade med händerna såna där blink framför ögonen som för att demonstrera att ögonen såg tefatiga ut (eller kanske bara stirriga och uppskrämda?). Det har de gjort i skolan också, lärarna har återgett mina ögon genom att spärra upp och blinka med händerna. Är väl att de är runda, det är väl exotiskt. Och jag som bara vill ha mandel! Mamma har mandelögon, men som farmor en gång sa: "Ja du stackars barn, du fick ju dessvärre din pappas sidas ögon" (fast hon sa det snällt, farmor är jättesnäll).

Nä, du dillar jag iväg. Sitter här på Starbucks och koffeinspeedar med grande latte och surfar runt efter restaurang som jag och Beats kan gå till och romantisera i afton. Tisdagsromantik är bästa romantiken! Han vill ha europeisk mat, vad menas med det? Han behöver lite riktig mat, Beats. Han är så vinglig min pojke.

Dill dill från Tokyo!

Psst... Avslutar med vad som tydligen är hemlisen bakom slimmade ben - jobbgympa! Let's go ladies!