Kvällen då jag nästan blev maid/nurse/schoolgirl

Igår kväll hade jag och mina sötisar Biola och Natsuko damafton. Först vin och jordgubbar hemma hos oss i skokartongen (Beats var på Glasvegas-spelningen, så hade herrfritt), sen en sväng till champagnebaren på Granbell Hotel nere i backen.
Och det är där det händer. Mina damer och herrar - Maria Ahlgren har härmed sökt jobb som utklädd servitris på ett cosplaycafé i en förort till Tokyo. Häng med från början!

Nere i Shibuya står alltid flockvis av unga killar i spretigt, blonderat hår och delar ut servettpaket med reklam för diverse mer eller mindre tveksamma tillhåll. Många hostessklubbar och andra aktörer inom "happi tajmu" annonserar på dessa servettpaket om lediga jobb. Vem fanken behöver Arbetsförmedlingen när man har pojkarna nere vid Shibuya crossing?
Oftast drar killarna dock tillbaka handen när de ser att jag är utlänning (eller för gammal eller för ful - det ligger nog i mixen). Hur skulle det se ut om de står och raggar prima babes till sina chefers klubbar och så drönar en bjässe till viking in?? Nej, det förstår ju vem som helst att det skulle skrämma slag på varenda gästande salaryman. Här kommer han direkt från sitt tjugotimmarspass på Sony eller Toshiba och vill ha lite SÄLLSKAP av en ung, söt hundraprocentig japanska, och så bjuds det på en mastodont med hår på armarna och dålig nihongo!
Men - i söndags var de en hand som inte hann undan, nämligen ett servettpaket från cosplaycaféet MoMo där de söker efter nya värdinnor.

Igår på champagnebaren kom så klart paketet upp - Natsuko är inte bara kompis, hon är den eviga översättaren också. Jag och Biola ville så klart få hela annonsen avkodad - de kan vara helt skogstokiga såna där med hintar som bara invigda japaner känner till.
Så Natsuko började översätta "annonsen". Och vilket kanonjobb det verkar vara! Man får SJÄLV bestämma om man vill följa med kunden efter hans besök på caféet, vilket är mer än man kan säga om många andra hak. Man får dessutom SJÄLV bestämma om man vill dricka alkohol eller inte - annars är det spöstraff på flickor som dricker juice i tjänsten (ju mer tjejen dricker, ju mer köper den betalande kunden). Dessutom är kostymen man väljer att jobba i GRATIS att låna, och du kan välja mellan schoolgirl (sailor-style), stewardess, sjuksköterska, "china dress" och klassisk maid. Enda kravet är att du ska vara under 26 och utan undantag hälsa alla kunder välkomna med ett "Välkommen min ägare!" (fast på japanska och jag minns inte meningen).
Men ni förstår ju - klart man vill söka ett sånt kneg!

Varken jag eller Biola är dessvärre under 26 (även om Natsuko LOVAR att vi passerar för 25!). Inte heller skulle någon av oss vara särskilt änglalika i vare sig skoliuniform eller nursedräkt. Ändå fick Natusko ringa å våra vägnar och ansöka om en TRIAL. Sagt och gjort.

Natsuko ringde och berättade på sin artigaste, mest ljuva, flickjapanska om hennes två EXOTISKA vänner som var intresserade av jobb. Hon lovade att vi var mycket vackra och vänliga. Dessutom, och denna merit ska INTE skojas bort i sammanhanget, underströk hon hur TÅLIGA vi är för alkohol och att dessa två exotiska damer från EUROPA kan dricka nästan hur mycket som helst. Vi hade nästan landat en dags provjobb på lördag när chefen drog i handbromsen. Njaa, egentligen anställer vi ju bara japanska flickor... Dessutom måste flickorna kunna konversera männen på bästa japanska (annars är liksom idén med sällskapsflicka ganska meningslös).

Natsuko ringde då till MoMo's systercafé i en förort några tågstopp bort. Men samma svar där. Utlänningar kan vi inte anställa.

Det är synd. Det hade varit mitt livs upplevelse att provjobba en dag på ett cosplaycafé i Tokyo, iförd skoluniform och ödmjukt tacksam inför min "ägare" för dagen. Fast lite läskigt också - yakuza (maffian) är på något sätt nästan alltid inblandad i såna där verksamheter.

Biola - jakten fortsätter! Du och jag, några uniformer och ett gäng stupfulla salarymen - är du på???

Vill du läsa mer om cosplaycaféer (fast aningen mer rumsrena) klicka HÄR för att komma till artikeln som jag och Said gjorde för DN Kultur i somras.