En natt på japansk bögklubb ♥

Det blev japansk bögklubb igår. Hysteriskt roligt. Stack upp till gaydistriktet i Shinjuku efter middag med Natsuko och gänget på izakayan Anko. Jag skulle vara den perfekta gaykillen - älskar dansa fuldisko, dricka sliskiga drinkar, göra sexy dancing på scenen och klä mig i kitschig partystass. Bögklubbar är alltid roligast. Inte minst för att det är de enda klubbarna som inte har minsta creddokomplex. Det spelas hits och alla får vara med och dansa.Och så slipper man långa köer till tjejtoan - OTROLIGT många plus i min bok. Och så gillar jag de roliga ordvitsana som ofta återfinns på små planscher eller hemmasnickrade tavlor. Exempel: "Home sweet homo".

Jag och Biola blev alldeles tantsjuka i baren, och önskade att vi var 20-åriga gaykillar när vi såg alla docksöta pojkar. Det var många överkroppar på display – oftast inga dåliga sådana och gärna med en slips hängande över bringan. Där hade jag iofs INTE passat som gay - har grav gymfobi och skulle aldrig kuna hålla jämna steg med gayvärldens kroppsliga fåfängor. En killversion av mig med naken torso och slips = INTE tilltalande.
Överallt kunde man plocka upp lappar där man kunde fylla i namn, email och telefonnummer och ge till den eller dem man spanat in. Väldigt praktiskt.

Men en sak var konstig - ingen dansade med armarna i luften (förutom när det var massdans till en viss hit som alla gjorde samstämda moves till). Kan någon förklara? Är jag hopplöst ute när jag vevar ovanför huvudet? Eller är det något japansk? Lika konstigt som när jag var på rockspelning i Madrid (tror det var Killers) och publiken KLAPPADE med i låtarna om om det vore folkdansuppvisning.

Vid tre loggade jag ut och åkte hem till min sovande äkta make i den straightäktenskapliga boudoiren. Från en värld till en annan. Så att säga.