Go'morrn solstrålar! Svar på era frågor #1 ♥ ♥ ♥

God morgon darlings! Tack för alla era roliga frågor - är så himla glad att ni var en skara där ute som nappade! Vilken ångest att vakna i morse och se att NOLL FRÅGOR blev det... Men så blev det inte, TACK söta fina tokyolavvare!

Jag tar 10 frågor i taget. Här är första gänget ut...

Q1 – Söffi: Ja skulle vilja veta hur gammal du är, och även hur du och Beats träffades. Är han svensk? Kram
Maria: Hej Söffi! Jag är 28 och Beats-gubben är svensk. Han heter egentligen Christoffer, men var under många år DJ och klubbarrangör under namnet Chris Beats. Det är ett vansinnigt roligt namn på ett lite lökigt sätt tycker jag. Vi träffades när musiktidningen han jobbade med under många år, BRUS, hade fest, och han dj:ade. Vi hade en gemensam vän, Beats kom fram för att hälsa på henne, fick syn på mig, kläckte ur sig ett "whoa! Du var ju grymt söt!" och drog med mig på efterfest. Sedan blev det dejting och den 1 april 2005 blev vi officiellt ett ITEM! KRAM!

Q2 – Miriam: Hej Maria! Jag gillar din blogg, keep up the good work! Jag undrar, jobbade du på nån tjejtidning innan, alltså för några år sen? Jag kommer ihåg ditt ansikte från någonstans! Kanske Vimmel eller Starlet eller någon liknande? Sen undrar jag, vad jobbar du med lite mer exakt? Har inte riktigt fått en uppfattning om det av det jag läst i bloggen :)
Sist men inte minst, vad föredrar du; Sverige eller Japan? Alltså, vad är bra och dåligt med de båda? Hare fint!
Maria: Hej Miriam! Visst var jag redaktör för Starlet under ett par år!! Var också mode- och skönhetsredaktör för en kortlivad tjejtidning som hette Chica. Idag frilansar jag som journalist och skriver mest om Tokyo för tidningar som Damernas Värld, DV Man, DV Mode, Dagens Nyheter, SOLO, Modette, Vagabond, RES, King mm mm! Just nu skriver jag på en bok om japanska tjejers skönhetshemlisar som kommer ut nästa år på ett japanskt förlag.
Sverige eller Japan - svårt... Japan rent spontant, det är mycket vänligare och renare här, och sånt uppskattar Maria Pensionär. Finns ingen kriminalitet, alla bugar och ler, ingen kissar utanför ringen på offentliga toaletter och folk luktar inte svett på tunnelbanan. Dessutom älskar jag dygnet runt-kulturen med barer och butiker som aldrig stänger. Och så finns det inte så mycket regler som i Sverige - i Tokyo kan man smälla upp en dansklubb i vilken källare som helst utan tusen tillstånd. Och så är japanerna grymma på att roa sig - shopping, mat, karaoke - allt är i världsklass.
I Sverige har jag ju däremot min familj, och jag saknar dem VANSINNIGT när jag är i Japan. Jag kan också bli galen på att jag inte förstår en massa skyltar och vad folk säger i Japan, så det är skönt med Sverige. Och så ÄLSKAR jag svenskt bröd och snacks - det saknar jag. Särskilt godisarna Hallonskallar... KRAMS!


Q3 – Touch of grey: Er Lost in Translation en favoritt? Og, siden jeg regner med at du har sett den - sammenlign LiT-Tokyo og ekte-Tokyo. Kjærleik
Maria: Jag ÄLSKAR LIT, och för varje gång jag ser den växer den. Den ringar in så mycket av det man upplever som utlänning, gaijin, i Tokyo. Jag är ju lite sucker för att gå på ställen där de spelade in filmen, bland annat karaokerummet på Karaoke Kan i Shibuya, hotellbaren uppe i Park Hyatt mm! KRAM!

Q5 – Anonym: tja. jag undrar bara hur du får reda på allting som händer i tokyo. läser du engelska tidningar? websidor eller japanska tidningar för att hålla uppe med allt kul som händer i Tokyo?
Maria: Japp, jag surfar runt och samlar tidningar som om det inte fanns någon morgondag! Ibland engelska som Metropolis, men oftare japanska sidor och tidningar, även om jag fattar typ nada... Men med lite tålamod kan man ändå tyda en del. Och så har jag japanska kompisar som inviger mig i en massa såklart!

Q6 – Alice: Jag undrar lite om vad du gått för utbildning och gjort för att komma dit du är idag :>
Maria: Hej Alice! Jag utbildade mig till journalist i London 2000-2003 och tog en bachelorexamen i journalistik på London College of Communication (systerskola till mer kända som St Martins och London College of Fashion). Sedan praktiserade jag på Cosmopolitan, Kvällsposten och gjorde några smågrejer till Hennes och reklambyråer innan jag fick mitt första jobb som redaktör för Starlet. De senaste två åren har jag frilansat från Tokyo. Det är världens superjobb, fast lite ensamt ibland!

Q7 – Emilia: hej tjejen! Har följt din blogg ett tag nu, men jag kan fortfarande inte för mitt liv klura ut om maken din är svensk eller inte, och hur i hela fridens tider ni hamnade i Tokyo? Hur länge ska ni vara där?
Maria: Hej Emilia! Beats är svenne, skåning till och med, precis som jag! Han jobbar på Sony Ericsson och fick för två år sedan kontrakt på ett par år i Japan, så vi tvekade inte en sekund utan packade ihop och for. Vi stannar åtminstone till januari 2010, men han får GÄRNA förlänga kontraktet för min del :) KRAM!

Q8 - Linn: Hur går det med boken? Hur mycket jobbar du med den? (heltid eller deltid liksom) Eftersom jag förstått det som att Beats är svensk och ni träffades i sverige, hur kommer det sig att ni flyttade till tokyo? Hur stor är er “skokartong”? vad är bäst/sämst med tokyo? Så, det var lite frågor till dig… =0)
Kram kram
Maria: Jag jobbar deltid med boken, men det blir nog fulltid lite längre fram! Är fortfarande väldigt mycket i början. Vi flyttade hit för 2 år sedan när Beats fick jobb på Sony Ericsson i Tokyo. Skokartongen är ca 50 kvm och då har vi varken vind eller källarförråd så grejer ÖVERALLT!
Det sämsta med Tokyo är inte stadens fel utan mitt eget - det är jobbigt att bo i ett land där man inte kan språket. Man är väldigt utanför den riktiga världen och det kan vara frustrerande. Sjukt jobbigt också att jag inte kan köpa skor, finns sällan större än 37 och jag har 38-39...
Bäst är så mycket! Det är en väldigt charmig stad, full av folkliv och fartigheter. Jag älskar känslan av att bo i en MEGAstorstad. Här är så mycket folk och så många öden som korsar varandras vägar, och dygnet runt stimmas det på barer, nudelhak och restauranger. Jag känner verkligen att jag LEVER när jag är i Tokyo. Det är en grymt kreativ och inspirerande plats! Och så är det rent och snyggt och alla har respekt för varandra och det är fint! KRAM!

Q9 - Veronica: Jag är galen i allt som är asiatiskt specillet hela gyaru-grejen. Har letat med ljus och lykta efter ett sätt att få tag i tidningar som Popteen, Eggmagazine (och andra japanska modetidningar som jag inte vet vad de heter) hit till Sverige, men utan lycka. Vet du någon hemsida/företag eller likande där man kan köpa sådana här tidningar??? För övrigt har du världens bästa blogg, även om den inte är rosa längre ;)!!!
Maria: Tack söta!!! Här på CD Japan kan du beställa alla dina favvisar! Klicka här: CDJAPAN. KRAMS!

Q10 – Charlotta L: Hej! Har du nån koll på den Japanska musikscenen? Själv är jag totalsåld på Utada, Kumi Koda och Yui. Johnny’s-banden däremot, skulle väl platsa under etiketten Japanskt knas? Eller?
Maria: Haha, ja Johnny-banden är en klass för sig... Nej, jag lyssnar inte så mycket på japansk musik, men ibland drar någon igång en japansk hit i karaokeboxen och då är det bara att digga med! Håller med om att Kumi Koda är duktig, och Utada. Första gången jag var i Tokyo 2006 var det enorma reklamskyltar för Ultra Blue PRECIS överallt (i alla fall i Shibuya!). Det är coolt att det finns en hel generation unga r'n'b/pop-brudar som tagit över musikscenen och blivit megaförebilder i hela Japan. I Japan är japansk musik störst, INTE importerad som många i Väst vill tro! KRAM!