Jag slutar aldrig överraskas av min man. Beats är som ett enda stort mirakel på två ben, och varje dag frågar jag mig vad jag gjort för att förtjäna honom. För SÅ bra har jag väl inte varit i mitt liv? Måste vara en bra gammal karma som ligger kvar. Är så kär i honom att jag nästan börjar gråta när vi återförenas varje dag efter jobbet, och han verkar bra förtjust i mig också. Det är struntprat att man inte kan vara pirrigt superkära i varandra efter ett par år (det finns ju studier på det där som visat att det är kemiskt omöjligt att känna förälskelse efter en viss tid). Jag är kär som en fjortis tusen gånger om varje dag!
En sak som är rolig med älsklingen är att han alltid vet precis hur han ska göra mig glad. Förutom tiotusen kärleksord och de finaste blickarna i världshistorien översköljer han mig med presenter som han känner på sig att jag älskar - nagellack från Anna Sui, limited edition-Ipod, rosa special-mobiltelefon, tidningar om knasigt hundmode, engångskameror med roliga motiv och färsk frukt och choklad.
Som att jag inte redan vore bortskämd som en prinsessa så kom precis ett galet telefonsamtal. Han har funderat lite, och kommit fram till att han ska bidra med hälften av pengarna till Marc Jacobs-väskan jag så hett vill ha. Jag har övergett den blå jag bloggade om igår, blir istället en lite annorlunda, men framförallt svart, modell (bild överst).
Christoffer FÖRSTÅR hur mycket en dum, ytlig men åh så glädjespridande väska betyder för en sån som jag - "det är som att köpa fyra nya däck till min bil", resonerar han, och får pluspoäng för att han kan se att "tjejsaker" är lika värda att investera pengar i som "killsaker", som flashiga teveapparater, bildelar, stereos och golfklubbor.
Jag håller på att gå i taket av upphetsning - ska den här väskan bli MIN?!? Bara sådär?! I morgon bär det av och handla. Mår typ illa av chock.
Men nu får han ta och komma hem, den där älsklingen, så jag får pussa honom gul och blå och lova att vara den bästa frun i världen fram tills den dag det är dags att logga in hos sankte per!
JIPPI JIPPI!!!! Nu, mina vänner, är jag snart lyxfru på riktigt!
Inlägg
7 kommentarer:
wooa, vilken kille! :) och härligt att få bli bortskämd :)
...och jag som brukar skryta så mycket här i Japan om de självständiga coola svenska kvinnorna som inte är så jäkla brudiga som kvinnorna här...
Sofie - visst är det grymt!! Tycker att vi ladies förtjänar att uppvaktning vi kan få :)
Och Anonym - hur menar du att man inte är självständig och cool för att man får present av sin man? Jag är superbruddig, och jag älskar att bruda, men jag är knappast min makes trasdocka för det. Varför måste tjejers intressen, som mode och skönhet, alltid tyda på svaghet och fall för förtryck?
Sen tror jag du vet, om du bor i Japan, att man som expat får inräknat i lönen att kunna försörja sin familj, och jag och Christoffer gjorde en deal att jag får en del av hans lön eftersom jag sa upp min fasta tjänst i Sverige för att följa med honom när han fick jobb i Tokyo. Ser inget konstigt i att ett gift par har delvis gemensam ekonomi, men att den ena ändå vill skämma bort den andre ibland?
Jag tackar stolt JA till alla presenter - precis som jag hoppas Christoffer kommer göra den dagen det är jag som har mest cash och vill skämma bort honom lite!
Om man läser vad bloggen faktiskt heter -EN LYXHUSTRUS DAGBOK, så får man nog stå ut med lite lyxhhustrulyx!!
:-)
Jag är så, så avundsjuk...
Hihi, jag det är bara att vara lyxfruga så länge det går - snart är man tillbaka i svenska 9-5 med pissig skribentlön och inget företag som betalar hyran åt en :)
älskar din man.
:((((
Skicka en kommentar