Alltså, dagens ungdomar! – En eloge till Blondinbella och andra A-tjejer

(Skärmdumpar från blondinbella.se, bellme.se och sigrids.se)

Nu ska jag ta en avstickare från mitt vanliga Tokyodravvel och prata om ett mycket svenskt fenomen, nämligen BLONDINBELLA och generationen duktiga tonåringar.

Blondinbella, eller Isabella, är 17 år, har fler läsare än någon annan blogg i Sverge, driver aktiebolag, är sambo med killen, tjänar mer pengar på en månad än vad de flesta gör på ett år och har nyss startat en nytt företag, nätshoppen www.bellme.se som säljer en lyxvara till fyndpris varje dag. Hon siktar på en framtid som advokat och entreprenör och är involverad i politik. Dessutom äter hon förnufigt (någon Atkinsaktig diet om jag förstått det rätt), tränar på gym, har en gaykillkompis och tycker om vin. På toppen av det söt som en dag och orkar köra vidare på sin grej trots dagliga påhopp från svartsjuka dårar, ofta VUXNA (pinsamt!).

JAG FÅR GRAVA KOMPLEX!

Det här ägnade jag mig åt när jag var 17:

* Supa folköl och fulsprit i Stadsparken i Lund alternativt Kungsparken i Malmö
* Hångla i buskar med killar av tveksam natur (manodepressiv? SEXIGT! Inte duschat på fem dagar? COOLT!)
* Ha som mål att minst varje dag provocera min stackars pappa (aka Stenåldersgubben) halvvägs till hjärtattack
* Smälla sönder dörren till mitt flickrum och bli sur när mamma och pappa inte installerade ny dörr omedelbart efter vandaliseringen
* Fantisera om att flytta till London och bli ihop med en knarkande punkare à la Sid och Nancy
* Skriva enormt pinsamma låtar och dikter om trasiga flickor och svarta pojkhjärtan
* Röka ett litet paket Marlboro Lights per håltimme
* Skolka från gympan för att istället hänga på skolgården och röka
* Skippa skollunchen till förmån för godis från kiosken på Erik Dahlbergsgatan och morotstårta och läsk från Bagericaféet
* Låsa in mig på flickrummet och sminka upp mig/klä upp mig som en trashdoll, typ Courtney Love, och posera framför självutlösaren med en cigg i munnen och hotfulla, kajalsvärtade ögon
* Skriva nittiotaliga grungestatements md spritpenna på min kropp eftersom jag inte vågade riktig tatuering, typ "Teenage Whore" och "Doll Parts" efter låtar med mina idoler, Courtney Loves Hole. (Vid 19 års ålder gjorde jag sedan en riktig tatueing, i en S/M-shop i österrikiska Innsbruck! Detta ångras grovt idag kan meddelas)
* Shoppa de kortaste babydollklänningar man kunde hitta på H&M och teama med noppiga koftor från UFF och overkneestrumpor och vitblonderad hårmopp (vitt med viss dragning åt gult, pyntat med slarviga rosetter av svart sidenband)
* Hänga i mina killars replokaler
* Dricka whiskey och röka starka cigaretter "för röstens skull" och sedan spela in mig själv på portastudio i diverse bands replokaler
* Äta Gorbyspiroger till mellanmål varje dag och istället för att gå på gym fundera på hur smal man skulle bli om man började knarka
* Rispa hål i fingertopparna och skriva mitt trånobjekt du jours namn med blod i dagboken
* Hänga i backstagelogen så fort ett rockband kom till stan (Mejeriet i Lund och KB i Malmö, hur många kvällar har jag och mina tjejkompisar inte hängt i era rökiga bakrum och druckit av gratisölen?)
* Åka fast för falskleg - KB i Malmö, nästan ett år innan min 18-årsdag, lånat leg från tjej i trean. Fick gå med mamma till polisen, som roat undrade hur jag kunde vara så klantig att jag hade min EGET leg i samma plånbok som falsklegget.

Som ni förstår kan jag inget annat än att bli djupt imponerad av Blondinbella och de andra i "generation tonårsduktig". De är som vuxna i miniformat, som Barbiedockor med hjärnor och ambitioner och egna företag och häslosamma matvanor och garderober som skulle få SATC-Carrie att gråta av avund. Herregud, Blondinbellas liv är ju mer uppstyrt än mitt, och jag är en 28 år gammal GIFT tant!

Missförstå mig inte, jag skulle inte byta bort mina småstadsrebelliska tonår och oftast ganska hälsosamma upprorsanda mot något i världen, det gav mig någon form av karaktär och gott om vilda anekdoter, men jag blir imponerad av dessa unga tjejer som istället för att ligga fulla i en buske och hångla med en finnig Kurt Cobain-kopia går på entreprenörsträffar, dokumenterar sina liv i bloggar som de tjänar pengar på, sippar vin med måtta under mingliga förållanden och satsar på att VARA förebilder istället för att se sina förebilder i sönderknarkade rockstjärnor och olyckliga (och ofta seriöst skabbiga) liderskor.

Kanske tar Blondinbella och tjejer som hon ut vuxenlivet i förskott, men jag är i alla fall imponerad och tycker att det är jäkligt läckert med en 17-åring som räknas som en av Sveriges viktigaste makthavare. Det är en röst för unga tjejer på riktigt - rösterna jag lyssnade på, som Courtney Love och Kathleen Hannah i Bikinikill, var ju VUXNA förvirrade själar med alldeles för mycket dåliga substanser i kroppen.

När jag var redaktör för Starlet kontaktade jag modebloggerskan Sigrid, som i varje nummer fick skriva en krönika om mode, och ofta även snickrade ihop artiklar om mode och shopping. Läsarna ÄLSKADE Sigrid, som då var 17 år - en tjej i DERAS ålder som hade fingret lite extra pricksäkert på trendpulsen. Så klart såg Sigrid till att fakturera varje text ordentligt - det här är tjejer som är självsäkra nog att inse sitt värde (såna som jag skrev ju gärna gratis med förhoppning att en dag "bli upptäckt").

Sigrid var en av de första stora modebloggarna i Sverige, och hennes blogg var, och är fortfarande, en suveränt ambitiös källa för den modeintresserade. Det är ett RIKTIGT modemedium, inte bara ett geggigt hobbyprojekt. Och Sigrids krönikor och artiklar var ofta mer välskrivna och ambitiöst utförda än hennes vuxna frilanskollegors material. Hon var en av tidningens absolut bästa medarbetare, och hon var INTE ENS MYNDIG.

Och en notis till alla som tjatar om att Bella och gänget är förödande mot den unga generationen då de hetsar till shopping och lyxkonsumtion - det är väl bra mycket bättre att "hetsa" till inköp av en ny väska eller en tubtopp från Gina Tricot än att inspirera till knarkexperiment, destruktiv kärlek och stadiga inköp av cigaretter som så många idoler av den gamla skolan (ALLA mina så kallade förebilder rökte, knarkade, skadade sig själva alternativt hade extremt märkliga kärleksaffärer med faiblesse för det förödande). Stoppar man pengarna i en sparbössa istället för i tobakshandlarens hand under ett år så har man sin Miu Miu-väska. Vilket var värst nu igen sa ni, modebloggskritiker? Och sedan när blev det ett mer äkta intresse att samla på vinylskivor än vintageskor?

Här borta i Tokyo tar i alla fall jag av mig hatten och hejar på tjejer som Blondinbella och Sigrid.

Det är ni som kommer styra framtiden, tjejer!
(Och dessutom kommer ni vara smashing snygga livet ut, till skillnad från oss nittiotalsteens som närde oss på chips, folköl och Marlboros...)