När exempelvis Said går på gatan blir han uppraggad av stylister och fotografer som ber honom modella i riktiga modemagasin som Pop-Eye. När Maria Ahlgren är ute i farten är det småpilska gubbar från järnåldern som ska fram med kameran.
Det händer inte ofta, men då och då kommer vilt främmande äldre karlar fram med sin lilla pocketkamera och vill fota denna exotiska dam som är jag (det är ju ett sånt MYSTERIUM var jag kommer ifrån, för inte kan jag väl vara SVENSK med det där håret? Lite asiat är jag väl ändå? Åtminstone lite blandras?).
Nu sitter jag på Starbucks uteservering och jobbar, och nyss var en glad man framme och klickade loss. Jag är världens sämsta på att säga nej, så jag har snällt suttit här vid min dator och smilat in i kameran. Men gränsen gick när han ville byta businesskort - då vet man att det kommer ett mail dagen efter med förslag om te (japp, man har varit med förr).
Men han gav mig sitt kort, och han heter Kawafune-san.
Ja, dessa karlar! De hade nästan kunnat vara min morfar, eller i alla fall en mogen pappa. Ja jesus, tänk om PAPPA skulle glida runt på stan där hemma med pocketkameran och be om foto. Gaaaah!
En eloge i alla fall för att de faktiskt FRÅGAR artigt och inte bara paparazzifotar första, bästa, utländska unga dam. Nu är frågan VAD GÖR DE SEN MED BILDERNA? Hamnar det i fotoalbum? Klistras jag upp på väggen i seniorboendet? Jaja, det bjuder jag på!
Överst ser ni i alla fall gubbmagneten - dagen till ära lagom trötter efter hejdundrande lovely tjejmiddag igår med Camilla, Biola och Charlotta. Jag beställde exakt samma rätt till förätt och huvudrätt - rökt lax. Var så himla sugen på rökt lax, så fick bli två portioner. Man ska lyssna på sin kropp sägs det (och inte till den lilla rösten som viskar att man måste verka vara ett dårhus på två ben). Idag är dock kroppen ilsk efter några glas vin för många. Jag och Camilla hade ju så TREVLIGT, det var sommarkväll, vi satt ute, vi skvallrade och pratade om livet, så ska vi inte slå till på en rackare till? Bara en liten en?
Var i säng runt halv tre. Fällde nästan en tår när Beats mumlade något jag inte förstod och i sömnen tog min hand och höll den hårt nästan hela natten.
Inlägg
7 kommentarer:
Söta väskor! =)
Det låter som en slags variant av hur vännerna tjänade pengar efter flytten till London i 19-årsåldern. Utvald strategisk plats, skylt med texten "photos £1" och så var det bara att posa :P
men hej igen
Jag missade ju helt det där med att du kanske skulle svara på min lilla kommentar här sist men så ser jag ju att det har du ju gjort :)
Jag vet inte iktigt hur jag ska nå dig för att ta den där fikan...eller drink behöver jag mer efter 7 dagar av ensam-vinande ;) men jag går att få tag på på 03-3200 0220 (Best Western Astina hotel Shinjuku) Christine Ritshoff rum 718.
vore jättetrevligt!
När vi ändå är inne på foton så är det väl bara för mig att ge en liten teaser för vad som landar i Japan inom en snar framtid
http://pici.se/293641
Åååå gudars, är det hallonskallar till MOI????? Jag saliverar sönder mig hehe ;)
Maila mig när du är här över Facebook!
Krams på er
Och Linda - jag tjänar inte en spänn på att bli fotad kan jag lova.... Kanske borde börja charga? Extra avgift om det blir snuskfantasifoto!
Haha, vad roligt. I Kina blev jag stoppad av en familj kineser på semester i Shanghai, de frågade om jag kunde vara med dem på bild, men det var inte EN bild, det blev säkert 20 om inte fler. Vad ska man göra när mannen håller i kameran medan kvinnan tar ett stadigt grepp om mina axlar, precis som hon visar en trofé???
Jag drogs med i hysterin och bad Jesper fota hela situationen åt mig. Men så helt plötsligt skulle han också vara med på bild. Och sen skulle mannen också vara med. Dags för positionsbyte alltså och det togs ungefär 20 bilder till.
Mest hysteriska fotografering jag varit med om...
Saknar förresten Tokyo massor. Kul att du kommer hem i sommar. Hör av dig om du ska till Göteborg.
Kram M-L
Skicka en kommentar