One down!

Yepps, då har man gjort ännu en intervju och bugat och bockat och ursäktat sig igenom en och en halv timme med en halv delegation japaner närvarande. Var riktigt roligt, intressant, inspirerande och tankeställande på alla sätt och vis - hur nervig jag än kan vara ibland så skulle jag inte byta bort mitt jobb och alla dessa möten med totala främlingar (som jag kan typ halva levnadshistorien om på förhand, men ändå...) mot något. Tänk att faktiskt tjäna pengar på att skriva OCH socialisera! Lyllo lyllo jag.

Hittade som vanligt inte adressen - detta satans japanska adressystem, HUR kan någon logistik funka i denna stad??? - och fick ringa Beats på jobbet och gasta i panik att han måste in på Google Maps och leda vägen åt mig. Älskling, vad skulle jag göra utan dig alla gånger jag tappar huvudet?


Nu sitter jag och mobila bredbandet på café i Daikanyama, dricker sojalatte, slöbläddrar i kokböcker (min fetisch) och längtar till klockan ska bli sju och Beats slutar jobba. Då ska vi ta frysväskan och gå till Golden Spoon och fylla på med glass. Mumma!