Ändå sedan Emma Anderssons entré i Robinson har jag blivit uppflirtad av fulla killar som undrat om jag är "Emmas lillasyster" (någon har till och med trott att jag ÄR Emma), tjuvkikad på av småpackade brudar på klubbtoaletter och till och med folk som känner riktiga Emma har skrattat åt hur lika vi pratar och kroppsspråkar.
Jag blir så klart smickrad, Emma är söt som en docka. Men Emma är vackert brunögd, har höga kindben, är bystdrottning och modell. Jag är blåögd, har runda kinder och har aldrig ens nuddat vid beskrivningar som modell eller bystdrottning (och varken Café eller SVT har någonsin knackat på min dörr). Vi är egentligen inte alls särskilt lika, särskilt inte sedan Emma slutade med långt hår med snedlugg, i alla fall inte till utseendet.
MEN - när jag tittar på Emmas senaste program på Femman, À la Emma, så kan jag inte säga annat än att det är som att höra min egen röst strömma ut ur högtalarna. Samma lite stojande skånska, samma glada tillrop och samma käcka betoningar. Det är galet roligt - borde spela in mig och lägga upp på bloggen så ska ni få höra! "Hej och välkomna till À la Maria, idag blir det några smaskiga pannekagor! Nu kööör vi mina vänner!!"
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar