Min syn har alltid varit en katastrof. Som liten skelade jag och lågstadiet avklarades med en piratlapp över ena ögat (jag vill verkligen TACKA alla elever på Hyllieskolan som var så rara och fina och inte fick några mobbinginstinkter stimulerade!).
I sjuan skaffade jag nya brillor, och glaset var så tjockt att det stack långt utanför mina brunmelerade nittiotalsbågar. Ögonen förminskades till små myror där bakom de runda glasen. Jag var inte glad över mitt öde (kontaktlinsen är verkligen världens bästa uppfinning, i alla fall efter glasögonen!).
Men pappa vet ni! Pappa tog fram det tunga artilleriet i sina försök att uppmuntra!
"Men Loppan, du ser ju så SMART ut i dina glasögon!"
"Här kommer en intelligent tjej tänker man!"
"Det HÄR är kaxiga bågar!" (sagt om runda datanördsbrillor som INTE var kaxiga på Slottstadens Skola 1993).
PAPPA - en trettonårig tjej vill se snygg, sassy, läcker, het och cool ut. "SMART" är liksom inget buzzword. Jag vet att du menade väl, men situationen var ändå otröstlig. Flaskbottnar och tandställning och den sista att få kyssa någon i klassen.
Anyhows, det har ju varit trendigt ett tag med brillor och man kan köpa bågar utan styrka överallt från Urban Outfitters till TopShop. Så jag tänkte att jag kanske ska köra brillor en dag. De jag har idag är trots allt ganska fina Prada-piloter. Men NEJ - faktum kvarstår. Mina ögon försvinner, jag ser ut som en fytrioårig bibblantant och det blir liksom inget bra... Men kanske ser jag åtminstone lite smart ut??? Egentligen ingen kritik att skratta bort för en som haft grava problem med skelning...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar