Liten raljering om det här med silikontuttar

Jag kan bara inte tycka att det är okej att operera brösten såvida man inte har haft bröstcancer eller har någon väldigt märklig och livsförödande avvikelse. Bröst är så politiskt och sexuellt laddade att tjejer som opererar sig alltid riskerar vara "hon med silikonbrösten". De där brösten kommer alltid väcka uppmärksamhet, på gott och ont. Mest ont. Det blir liksom svårt för folk att se förbi de där limporna. 

Samtidigt är det jobbigt att silikonandet brer ut sig för det finns snart ingen ursäkt för att inte ha en rund, hög c-kupa (för det kan inte förnekas att de ofta är väldigt tjusiga att titta på och man blir lite stressad). Snart är man väl ett unikum som sitter här med en blygsam liten b-kupa och har bröstvårtor som inte ständigt ser ut att befinna sig i minusgrader... Last boob standing!

Jag läste i augustinumret av brittiska GQ en bra artikel av författaren Tony Parsons där han beskriver sin rädsla och sitt obehag inför silikonbröst. De är kalla, omänskliga, hårda och SKRÄMMANDE, skriver han. Möjligtvis kan det vara trevligt att kolla in någon silikonmodell i en tidning men att vara intim med en tjej med silikonbröst är en pärs, menar Parson. Och jag gillar verkligen hans resonemang! Hur snygga brösten är blir att titta på så förlorar de all den där mjuka kvinnligheten, det där gosiga och unika. Silisar blir liksom robotbyst utan liv. De ÄR ganska läskiga att ta på. Megasnygga JAAA (klart man skulle vilja vara naturligt begåvad med ett par bröst som SER UT som bästa sortens silikon!), men ganska äckliga i sin stelhet och konstgjorda sexighet. Tjejer som lyfter eller förminskar brösten förstår jag mycket mer, det är tungt och jobbigt med brontohängbyst, men alla tjejer som är superfina från början och sedan pajjar sig med en massa silikon - jag FATTAR det verkligen inte! TITTA på Victoria Beckham - inte fan är hon särskilt sexig?? Jag hade nog också sneglat på andra damer om jag var David - hon är mer seriefigur än riktig tjej.

Kanske har jag inte haft tillräckligt mycket komplex för mina egna för att förstå hur man kan föredra fusk framför riktigt, jag vet inte. Bröst är liksom inte hela världen för mig. Man kan ju modifiera med underkläder och doningar. Jag tänker också på den dag man kanske blir mamma till en flicka. Jag vill i alla fall inte vara den som peppar min tonårsdotter att vara nöjd med sig själv samtidigt som jag har en 18-årings D-kupa uppmonterad på min åldrande torso.

Dessutom är det ganska smidigt att vara lite mindre begåvad när man är modeslav och vill kunna experimentera med olika snitt och skärningar. Det gör inte heller ont att springa, man behöver inte lägga dyra pengar på behåar med stadiga axelband och man behöver ALDRIG oroa sig för att någon kille intresserar sig mer för "talangerna" än personligheten.

I alla fall, jag ska inte moralisera över silikonbröst, folk får göra vad de vill, men det är fint att höra att det finns karlar som faktiskt SKRÄMS av stenhårda fuskisar och tycker att de står för okvinnlighet snarare än den kvinnlighet vi så gärna förknippar med en rejäl byst. Tror vi tjejer, småbystade som storbystade, behöver höra mer sånt. Det är så lätt att dras med i idéerna om att bröst måste vara PERFEKTA för att vara perfekta. 

Jag har någon gång i ett svagt ögonblick lagt fram för Beats att man kanske skulle uppgradera hyllan lite, men han hotar med skilsmässa. Det är bra tycker jag. Ibland är jag jobbig och undrar om han känner sig snuvad på det här med bröst eftersom tjejen han gifte sig med är så späd. Tänk om han ALDRIG mer ska få klämma på ett par REJÄLA DONINGAR?!

Han begriper inte ens vad jag pratar om, och det är fint att han är nöjd. För de flesta killar räcker det ju faktiskt bara med att brösten finns. De är vrålspännande även om de inte är mastodonter som ständigt har Y-klyfta. De är exotiska och inbjudande oavsett om de serveras i XS eller XL.

Men som 99% av alla spädisar drömmer jag ibland om en svällande barm. Har man till exempel empireklänning så är det nästan ett MÅSTE att det svämmar över lite i ringningen. Ibland kräver dekolletaget lite extravagans! Så när andan faller på plockar jag fram mina KYCKLINGFILÈER! De är enorma! De ger en hel extra kupstorlek och pushar satan i det. Många tjejer ryggar tillbaka för såna här eftersom det är PINSAMT om man träffar en kille och han blir besviken när man tar av behån, men ärligt talat??? En sån kille vill vi väl ändå inte ha?? Och det är långt mer pinsamt att frivilligt ha stoppat in skräpet under huden.

Här ska nu demonstreras hur man trollar fram silikonboobs UTAN någon biverkning. En sak har det här EXTERNA silikonet gemensamt med INTERIÖRT silikon - de ska njutas med ögonen, inte med händerna. Klämning av tutte är STRIKT förbjuden när kycklingfiléerna är på. Vem som nu vill klämma på de där gamla gulnade svettpungarna...

Lås in era söner! Kycklingfiléerna är i full action! Och JA, dekolletaget är en killer, jag hade gärna sett ut så här naturligt (förutom när jag vill bära tubtopp).

Utan kycklingfilé. Ingen sexbomb kanske, men ingen lär i alla fall bli rädd...

Här är de! Och det känns INTE lockande att ha något liknande under huden! Perfekta dock för tillfälliga bystdrottningar. Dessa är från engelska Marks & Spencer.

Det var mitt inlägg i tuttdebatten! Nu återgår vi till TOKYO (staden där till och med jag tar C-kupa!).