Blogg från ett flygplan (Kph-Tokyo)

Nu sitter jag här inklämd på plats 35C. Alltid gång – det kissas sanslöst mycket under de här långflygen när det enda man kan göra är typ dricka, äta, dricka, äta, dricka…

Beats hävdar att han har stått redo i hallen och väntat på sin fru sedan igår eftermiddag. Tråkigt nog måste han jobba (hans fru är dyr i drift), men jeeeeeez vad jag ska stå i hallen och gläfsa när han kommer hem! Om jag inte är alltför jetlagpajjad ska jag gå till internationella mataffären och shoppa loss till galamiddag à la Familjen Beats – vegoburgare supreme med guacamole, salsa, mastig sallad och alla trimmings man kan önska på en börgertallrik.

Men, än är vi inte i hamn. 5,5 timmar kvar på planet. Just nu är vi över Sibirien. Sedan landas det i Tokyo 09.35 japansk tid, och sedan ska helvetet med transfern avverkas. Narita-flygplatsen måste vara mest off bland ALLA världens metropolers flygplatser. Man SKÄMS ju när folk ska hit! Bara jaaaaaa, det går typ två flygbussar per dag till Shibuya och har man turen att tajma en så väntar två timmars ugglande med färdlektyr på japanska. Narita Express är uteslutet på grund av alla trappor på Shibuya-stationen PLUS gångbron över motorvägen som går rakt genom stan och precis utanför vårt hus. Och med en packning som väger mer än jag själv är det inte ens ett alternativ. Så buss får det blir. Snälla snälla kissblåsa, få inga idéer nu på bussen. Fin och lugn tills vi är innanför dörren, okej??

Det var lite extra festligt på flygplatsen i Köpenhamn. Reste med min höjdare till investment banker-lillebror som skulle hem till London, och med Guldkortet checkade han in den gamle syrran i lyxloungen. Åt riskakor och drack äpplecider och smugglade ner halva fruktskålen i handväskan. Vafan, ska det inte vara tvärtom, att det STORA syskonet är vuxet och framgångsrikt och kan skvätta över lite förmåner på sina storögda småsyskon??
Bror nummer två hade ett lite sämre erbjudande i avskedsgåva till syster – nämligen KRÄKVIRUS! Han blev supersjuk en kvart innan vi skulle åka till flyget (efter att ha käkat min västerbottenpaj…), och det är först nu min panik över att bli kräksjuk på planet börjat lägga sig. Det är mardrömmen att sitta på tokyoflyget med ilsken maginfluensa. Och är det något man DEFINITIVT inte gör bland japanska små pimpinetta damer så är det spyr. Men nu har det gått åtta timmar, så gode gud låt faran vara över (och se till så att Philips går över – han flyttar ju till Lund imorn!). Kunde inte krama min lillebror hejdå, otroligt ledsamt. Det är så sorgligt varje gång man ska lämna sin familj. Och hittar jag och Beats en julresa till solen, typ svenne banan-resort på Phuket, blir det inte besök hos familjen förrän tidigast i påsk. Önskar jag kunde packa med er finaste älsklingsfamiljen!

Jahapp… Vad ska jag göra nu då? Kanske kissa lite? Hämta några tidningar (har läst alla roliga, så nu danska ekonomitidningar kvar)? Eller rota fram en bok? Att flyga är så mögligt att klockorna stannar. Höjdpunkterna är liksom utflykten till damrummet alternativt att äta en soggig tunnbrödsklämma med ost, krisigt!
Sova kan jag så klart inte. Är världssämst på sovning i luften. Eller nä, jag brukar alltid somna mysigt en halvtimme innan landning…

Jag är så peppad på att börja blogga igen!!! Har saknat mina små stunder på Starbucks med islatte och bloggande.

Nu – mot damrummet och tidningshyllan!

Love love